Jag knarkar Winnerbäck och försöker hitta kraft någonstans bland orden och röran som härskar i kroppen.
Jag är för sliten för dansa och ramlar mest omkull.
Fast det kan ju vara den trasiga foten oxå!

Jag går runt i förstora myskläder och önskar jag brydde mig tillräckligt för att i alla fall kamma mig. Men det gör jag inte. Inte idag.
Imorgon kanske. Vi satsar på imorgon. Imorgon när jag plockat tillbaka inälvorna och det där som skall föreställa hjärtat under huden där det hör hemma igen!
Då skall jag ta tag i allt det där!

Det är ett nytt år snart. Då skall det bli annorlunda.
Jag lovar. Det gör jag varje år. Lovar alltså.
Och annorlunda blir det. Det blir bara jävligt sällan som jag har tänkt mig.

Dom säger det kan vara positivt det med, men jag vette tusan jag!

Karma är en ond jävel, helt enkelt.

Jag går och försöker göra något nu. Organisera i klädskåpen och bygga tågbana!