Det här med att vara vikarie har sin charm. Man är olika dagar, på olika hus, med olika barn.
Det är olika tider, olika avdelningar och helst två olika pass, på två olika förskolor på en och samma dag.
Spring då. Gör det.

Missförstå mig inte, jag är hemskt tacksam för att få jobba. Det är jag verkligen. Men det är något visst med en fastanställning.
Jag är lite för förvirrad för det här. Jag minns ju aldrig eller hur eller framförallt när jag skall vara någon stans. Peppar, peppar så har det gått bra hittils. Det har det!

Det är alldeles strax dags för jobb igen. På ett nytt hus, ny avdelning och ännu flera barn. Från klockan 13-17. Cp-tid!
Innebär en lång dag för älskade skrot på dagis igen... Men jag tröstar mig med att det är för henne jag kämpar. Alltid.


Jag tänker förresten dela något fint med Er!