Folk gör verkligen sitt yttersta för att pressa mitt humör ner i botten. På det ena eller det andra viset. Jag blir så väldigt, väldigt trött!
Energitjuvar. Jag orkar inte! Jag har faktiskt nog med saker att bekymra mig över!

Ett exempel - När man har varit arbetslös ett tag.
(nej, det räknas inte att jobba timmar)
Så vill dom att man skall ha en praktikplats. I mitt fall på ett dagis. Jag är lessen om jag låter otacksam men jag är inget fan av att jobba gratis.
Jag anser mig vara bättre än det. Så är det faktiskt. Jag är en jävel på att jobba. När jag har ett jobb.
Det är bara det att jag är så jävla rädd för den här: Sökprocessen.
Skitjobbigt tycker jag att det är. Trots att jag egentligen vet att jag är både kapabel och kompetent.

Av 4 sökta jobb har jag nu fått två intervjuer. Det borde rimligtvis betyda att jag inte är hjärndöd? Eller?

I vilket fall som helst. Tanten. Den här jävla kärringen som har med praktikplatserna att göra. Hon är en stalker. En galen, excentrisk, udda, pinnsmal, butchflateklippt finsk stalker!
(nej, jag har inga fördomar!)

Hon är: fanatisk. Hon bombarderar mig med samtal, brev och sms. Det tar verkligen inte slut. Idag har hon ringt 3 gånger. Jag har inte svarat för jag vet att jag skall träffa henne idag.
Hon skickar 2 hysteriska sms och frågar om jag inte kommer snart? Vart är jag? Varför svarar jag inte? Seriöst. Hon är galen kvinnan!

Så ja, det resulterar i en jävligt hög puls och jag vet inte hur jag skall kunna klara av att behålla min lugna ton när jag träffar henne sedan. Det kommer bli svårt! Men herregud, man är väl proffs eller? ;)
Oavsett, dit måste jag. Det är ingen vet bort.

Förövrigt blir anst. intervjun uppskjuten till veckan då tjejen som tydligen håller i skiten blev sjuk.
Vad tusan, jag som trodde att det var den där trevliga gaykillen jag pratade med igår som höll i det!

Oh well. Det är Fredag. DÅ måste ju kärringfan hålla tyst ett par dagar i alla fall.
Sedan är det bara alla andra bedrövliga dödliga jag måste ta itu med.