Det blir alltid en del snack om uppfostran när man har barn. Oss föräldrar i mellan. bland annat.
Man läser på nätet, man ser på tv och man blir inpräntad av sina föräldrar och svärföräldrar.
Såhär skall ni göra! Det här är bra. Så måste ni göra...

"För gör ni inte såhär så blir Ungen sjuk, rebellisk och helt jävla dum i huvudet!"

Men vet ni vad? Jag har insett att jag faktiskt skiter i allt det där nu.
Inte så att jag inte lyssnar och tar till mig bra råd. Jag vill gärna ha bra råd. Jag vill gärna ha information.
Jag vill bara inte höra att: Gör du inte på det här och det här sättet så gör du FEL!

Alla barn är unika. Egna. Med olika behov, krav och förutsättningar.
Vad som funkar för din kan vara så jävla fel för min! Ni fattar?

Jag har varit så jävla rädd för att misslyckas med Talibanen. Från den dagen jag såg det där pluset på stickan. Då blev jag så in i helvete nojjig!
Hur Fan gör man? Hur i hela helvetet uppfostrar man ett barn?! Jag har ingen barnvana!
Tänk OM det skulle vara så att hon hamnar i fel sällskap någon gång i livet? Vad gör jag då? Bara som ett exempel lixom. Det är ju inte så att man själv var någon guds ängel!

Jag börjar inse att jag aldrig kommer vara rädd för att misslyckas. Men jag har även insett att jag är den människan som kan ge just -min- Talibanen dom där verktygen som är rätt för att just Hon skall klara sig genom livet så gott det går!

Klart hon kommer åka på nitar. Klart hon kommer göra fel. Klart hon kommer trotsa, härja och vara allt det där som jag förmodligen inte vill hon skall vara.
EN PERIOD.
Någonstans anser jag att det är hälsosamt. Det är en del av hennes utveckling. Hon precis som jag gjorde på den tiden måste få gå igenom den där skiten.

Det hon lär sig kommer i sin tur stärka henne och ge henne fler verktyg att jobba med i framtiden!

Under tiden kommer jag finnas där. Som en vandrande vålnad tätt intill. Alltid redo att ingripa, att vägleda, att finnas och stötta.

Vad som är rätt och fel?! Vi jobbar tillsammans! Men jag tror inte på alla tvång och måsten. Hon måste få känna sig fram.
Vill hon experimentera så skall hon få göra det!
Jag tror det är viktigt. Jag tror det kommer hjälpa henne i framtiden.