De nätterna går det inte att få henne lugn innan hon får lov att somna i min säng.
Sedan pratar hon/vi om det morgonen och hon vill inte gå till dagis. Hon är rädd. Skräckslagen mer eller mindre.
Har tagit upp problemet med pedagogerna vid minst 3 tillfällen nu och jag märker ingen förändring.
Kanske hellre en nonchalans då dom samma eftermiddag läser "Spöket Laban".

Kanske är det inte just "Spöket Laban" som har skrämt henne. Men mardrömmarna och skräcken för att somna innebefattar spöken och monster... och då kan jag tycka att det kanske finns en hel del andra böcker som kanske vore lämpligare att läsa under just denna perioden?!
Är det orimligt av mig att ställa ett sådant krav?
Borde kanske inte pedagogerna tänka lite på sådant själva? Hur hade dom resonerat om det kom till att deras egna barn hade liknande problem?

Jag känner mig som en gnällkärring. Jag är nog det. Jag vet.
Men det är inte ok att min 3-åring går till dagis och säger att hon är rädd och vill börja på ett annat dagis.
Det här måste redas ut helt enkelt! Snarast! Annars så får vi se om det inte går att hitta en annan lösning på problemet!

Sedan skall vi nog dessutom ha ett litet prat om hur de jobbas med bland annat genus har jag märkt. Jag får lite ont i nerverna när min lilla var och varannan dag möts av: Hej, lilla prinsessan. Bla bla bla...

Oh well.. Kalla mig Surtant!

Det är dags att gå och vila kroppen nu. Imorgon är det nya tag som gäller!

Ha en fin vecka mina vänner!