"Det finns i alla fall hopp, Elin. Det finns det. Det är en början."
Och tro, kan försätta berg! Ajjemen!

Drog ut på en morgonpromenad med en ny bekantskap imorse efter dagis.
Klarblå himmel, stekande sol, ett stycke sovande bäbis och en lycklig hund som fick bada.
Underbart. Det ÄR skönt att komma ut på morgonen. Man mår bra av det! Skitbra!

Men vad blir kontentan av för mycket frisk luft?
Fråga den där fina karln jag har. Han var nog så lagom imponerad när han ringde i förmiddags...

Jag: Ååååh, vad skönt att det var att sätta sig i soffan! Säg till mig om fem minuter så skall jag ta tag i livet!
Vi pratar allmänt och jag hör något om kött och Afrika och någonstans där tappade jag tråden. Helt!
Han: Älskling, sover du -Igen- nu? Jag: Nääääääj, jag tänkte på kött och Afrika ju! Seglade nog iväg lite! Ehm, host, harkel!
Han fortsatte prata om något och plötsligt hör jag någon ropa till..
Han: Du älskling, det är lika bra att jag ringer dig sedan.

Puss, hej ungefär.

Jag kan faktiskt inte säga att jag klandrar honom. Jag hade nog inte heller varit så glad. Snacka om dedikerad flickvän lixom!
Jag vet inte om jag kan skylla på att jag bakade bröd halva natten? Eller att jag helt enkelt är ganska hopplös! (och så in i bomben trött)

Men -fjäsk, fjäsk- älskling - läser du det här så kommer du bli glad när du fyller år!
Du skall få en sådan där vuvuzela du kan blåsa med i tele om jag somnar igen!
Är vi ok då?! Kanske middag oxå. Om det vill sig riktigt väl det vill säga!

Jag ♥ Dig!