Nothing lasts forever...

...och det här är resultatet efter den egna klippningen igår...


Igår ville jag flytta. Jag ville flytta så in i bomben jädra mycket.
Jag var så less att jag ville kräkas.
Jag var så ledsen och trött i själen att jag helt sonika satte mig på golvet och grät som ett litet barn när jag såg vad ungen hade åstadkommit.

Ni säger att det inte är så farligt. Ni säger att det växer ut. Att det kunde varit värre.
Ja,det kunde varit värre. Ja, hon kunde ha klippt en sladd. Ja, det kommer växa ut.
Jag vet det.


Den sista veckan har varit en sådan där vecka:
Testamammansallagränserochjagvägrargöranågontingsomhonsäger.
Jag har undrat om hon har öronen fulla med både bajs och trots kan jag ärligt erkänna.
Det har helt enkelt bara tagit överhand. Allting.

Sedan bakar man in det där med familjerätt, soc samt en del annat och det där faktumet att man inte borde ha så här in i helvete mycket ångest när det är december.
Man skall vara glad nu.
Glad, lugn, trygg och harmonisk.
Inte behöva undra vad nästa grej är som slår en till marken i sådan jävla fart att man inte ens hinner svära!

Därför var jag förtvivlad igår. Därför grät jag igår. Herregud, vad jag grät.
Snöbollseffekten überalles!

Idag klättrade hon upp på sin lilla spis och på något vis fick hon ner sin "Haribo-Kalender".
Självfallet rev hon sönder den. Lade alla påsarna fint i soffan.
Pedagogisk som jag är tog jag påsarna, berättade att tomten var skitbesviken och skulle strunta i henne på julafton. Sedan gick jag.

Bra där mamma Elin. Men någon gång får det vara bra alltså.
Jodå, vi avslutade kvällen bra. Med sång, kärlek och mys. Vi kommer förmodligen ha diskutionen ang. kalendern imorgon igen. Jag fasar.
(och ja, jag har skitångest för att jag var så jävla opedagogisk!)

Dum Mamma. DUM mamma!

Så förlåt tomten. Du kan glömma mig igår. Det är ok.
I´ll make it up next year. Eller så!

Och Taliben - Du är det bästa, finaste jag vet!
Även fast jag stundtals måste kolla andrahandslägenheter på blocket och vissa suspekta sidor för att kolla om någon säljer valium!





Kommentarer
Ann

Om du bara visste hur mycket jag gråtit, över min otillräcklighet, min ensamhet med barn och fostran, dålig ekonomi, egen ångest - hur ska den påverka mina barn? Tandvärk - dyrt. Lördagsgodis, nöjen, kläder, medicin - dyrt. Dålig mamma som inte har råd osv osv i all evighet. Och tänk - det gick över och jag har förlåtit mig själv. <3 <3 <3

2011-12-05 @ 23:07:58
Hondjur

Tack Ann!

Jag vet (tror), hoppas.. att det en dag kommer kännas likadant här! <3

2011-12-05 @ 23:10:04
URL: http://etthondjur.blogg.se/
Marie

En väldigt klok kvinna, barnpsykolog, sa några ord till mig en gång när jag var arg på mig själv för att jag varit så opedagogisk:



"du ska inte vara pedagogisk, du är mamma"



Det var såååå skönt att höra! Ta till dig det med min fina vän <3



kramar om



2011-12-06 @ 23:57:57
URL: http://marieelisabet.blogg,se
lindalou

Jag tror det är något fel på de (väldigt få) människor som alltid lyckas vara pedagogiska. Scary. ;-) Jag hade nog gjort likadant som du.

Nej, vart är julglädjen och förväntan? Jag går här och tycker det är skönt att jag ska jobba nästan hela julen för jag har ändå inget att erbjuda mina barn. Den känslan är inget vidare. Håhåjaaja.



Kram på er

2011-12-08 @ 08:45:12
URL: http://lindahlou.wordpress.com/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0