Vansinnigt löjligt. Vad kan hända? Kan någon slå mig, attackera mig, mobba mig? Kan det bli värre än jag måste lägga på luren?
Nej, egentligen inte. Jag vet det. Jag är inte korkad!
Men lik förbannat är jag tokrädd för den där jädra apparaten. Inte lika rädd som jag är för människan i andra änden. Men ni fattar grejen.
Jag stammar, svettas och skakar. Det kan ta mig veckor att ringa ett simpelt samtal. Som idag.
Men jag gjorde det!

Jag gjorde det banne mig! Och det känns Hur skönt som helst! Nu blir det lite fortgång i sakerna och det kommer lösa en hel del problem! Imorgon blir det ett besök på försäkringskassan för att lösa nästa problem. Sedan är jag nästan i mål! Nästan!
I alla fall om det flyter på som det skall och det tror och hoppas jag det kommer göra!


Dax för en Treo. Huvudvärken from hell! Det är en stress det här med sådana orosmoment som telefoner och annat.
Dessutom gjorde det väl inte saken bättre att min lilla människa brutalt knockade mig till näsblod imorse heller!
Nej, ok.. det var inte riktigt så.. vi busbrottades och hon råkade smacka iväg världens vassaste, hårdaste armbåde rakt över näsan på mig. Sprut, fors, gägg - blod!
Tack och godmorgon, Älskling!

Jag går och städar lite. Allt det där jag skulle hinna igår fick jag inte gjort ett skit av. Jag var en levande zombie och ville mest falla ihop och be någon komma och slakta mig. Nödslakt! Jag var rutten!
Idag är det bättre. 8 timmars sömn. Jag börjar leva igen. Och hinkar kaffe så att jag snart borde få någon jädra typ av sponsring. Undrar om det är möjligt?!
Gevalia? Zoegas? Pretty please?

Jag avslutar med det som får inleda min städning.
Ta hand om Er!

Nej, man kan inte alltid vara så jävla seriös! ;)