Jag har samlat så jädra mycket kraft den här och världen ligger framför mina fötter. Och under. Med renskurade golv som luktar klorin och citron.

Dagarna har varit fyllda av solsken, barnaskratt, frukt och snö. Samt en sleepover med godisfrossande och film för de små människorna. Vilken upplevelse för dom.
Min lilla människa har glittrat så fantastiskt!

Vi har spenderat de flesta kvällar med att spela spela spel, prata sönder tiden och älska intensivt. Och hårt. Jävligt hårt.
Just nu gör jag allting, jävligt intensivt! För jag vet att jag kan, jag vet att jag är bra.. men samtidigt vet jag att jag kan bättre. 
Den ständiga strävan.
Men jag är nöjd som det är just nu, det är vackert.

Människor kommer och går. Ibland fattas dom, ibland inte. Den här gången är det ett inte.
Jag var tömd på energi och jag hade inget mer att ge. Och jag fick ingenting heller, så det är helt ok.
Det är lugnt och skönt nu helt enkelt. Jag behöver inte oroa mig mer.

De andra vännerna, som jag spenderat veckan med.. Dom är dock allt. Dom hade jag inte kunnat andas utan. Inte en minut, en sekund.
Vi har matat varandra med ord och kärlek i flera dagar nu.. Jag har fått veta saker som gjort mig vansinnigt glad. Och ännu starkare!
Jag är lyckligt lottad helt enkelt. Jag har fått dom bästa för mig! Resten av skräpet håller på att rensas bort!
Nystart. Jag behöver inte människor som inte ger något. Jag hade några. Men det är kapat!
Hej, Frihet!

Ikväll skall jag försöka slänga in bilder på hur lycka ser ut.

Men bara så ni vet... Jag har rest mig. Och jag är starkare än någonsin!

I alla fall just idag!

AMEN!