Vad är det som gör att det inte tas mer tilltag? Vad är det som gör att problemet inte uppmärksammas mer?
Vad är det som gör att politikerna har mage att sova på nätterna när dom tar ut löner som inte är av denna värld, delegerar pengar till saker som borde kommit hemskt mycket längre ner på prioriteringslistan än just det här?!

Vissa säger: Dom får skylla sig själv. Dom tog det valet. Nu är dom där. Nu får dom resa sig och kämpa för att komma tillbaka.

Men har Ni någonsin legat där? På botten, längst ner. Kravlat. Kippat efter luft. Varit så innerligt förnedrad? Kämpat för att ens hålla dig kvar vid liv när allt hopp lämnat kroppen? Har Ni det?

Ibland är livet oförutsigbart. Kompassen leder inte alltid rätt. Beslut tas som man inte alltid kan styra över. Börjar det gå fel är det lätt att det blir en rinnande flod. Ibland står man maktlös.

Ibland - blir man hemlös.

Men jag förstår inte varför. Jag förstår inte eftersom det finns resurser!
Det finns pengar som läggs på oväsentliga saker. Som skyhöga löner, tjänsteresor och gud, vet vad.

Jag säger heller inte att vi inte skall hjälpa andra länder. Men jag har svårt att förstå att vi gör det när det är människor som sover ute i -23 på en bit kartong under en bro och inte har mat i magen.
Då undrar jag varför inte dom pengarna går till boenden, till fältarbetare, till filtar, till mat, till samlingsplatser och allt det där andra som behövs för att få en människa på fötter igen.

Jag har varit med inom räddningsmissionen innan. Jag både vill och försöker göra en skillnad. Många av mina medmänniskor är i liknande situationer. Man kan inte bara blunda. Det går inte! Det är våra medmänniskor!
Det är dags att försöka få till en förändring!

Sverige - Ett välfärdsland - var det inte så?