Sömnlös i Ghettot...



Måndag morgon. Det hinkas kaffe till den stora guldmedaljen. Ungen har legat mer eller mindre på mig hela natten. Klappat, sparkat, dragit mig i håret, tjatat om tv, kissa och sjuka nallar.
Var det inte ungen så var det mina egna mardrömmar som väckte mig.

Hade varit lite mysigare om ungen faktiskt Sov när hon låg där. Det kan jag erkänna!
Min lilla trollunge!

Men morgon blir det likt förbaskat. Vare sig man vill eller inte.
Håll käft och se glad ut. Det finns de som har det värre. De som inte sovit på åratal. De utan ben. De utan mat. De utan en lika fantastisk unge som jag har! Jag har det egentligen förjävla bra. Jag är medveten om det. Det bara känns åt skogen ibland endå. Och visst tusan har man rätt att gnälla!

Det finns för och nackdelar med allt. Som med sommaren. Man kastar sig ut och spenderar all sin vakna tid ute. Njuter. Samlar kraft och solsken.
Sedan kommer man in... trött av all frisk luft och skall ta tag i alla måsten som middagsmat, badande av liten (och kanske sig själv ibland)och kanske något mer.
Men då finns det lixom ingen ork kvar. Det är tomt.
Resultat: Hemmet blir lidande. In i bomben så lidande.

Sedan är det ju vansinnigt vettigt av mig och sitta här och gnälla över skiten när jag bara borde resa på den här j*vla röven och få gjort något produktivt.
Dagens i-landsproblem.
Man skall vara glad man har ett hem. Jo, men visst!

Ett försök till organisation av kaoset blir det nu. Eller så blir det ännu ett menlöst inlägg om ingenting. Det är sådant man inte vet!

Ta hand om Er!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0