Utvecklingsamtal med Talibanen...

...Isabella och Talibanen på Sjöfartsmuseet i söndags...


Det var utvecklingsamtal på talibanens dagis igår. Efter det samtalet var det nästan dags att sluta kalla henne för taliban. Hon är faktiskt egentligen ingen taliban. Inte på dagis i alla fall.
Meningar som:
"Hon är en solstråle och väldigt speciell för oss i den här barngruppen"

"Vi hoppas hon får behålla sin fantastiska känsla för empati och medmänsklighet"

"Hon har blivit så väldigt stor och duktig och alla de andra barnen älskar henne. Hon är dessutom extremt kreativ och kan pyssla ihop saker med vad som helst och finner de mest finurliga lösningarna på saker!"

Det är dom där orden som får mammahjärtat att smälta. Skrynkla ihop sig av stolthet och ögonen tåras.

Min människa är en fantastisk liten varelse helt enkelt.
Klok, Snäll och hjälpsam.
Älskade unge!

Och ja, det är klart jag vet att de skall framhäva saker som är positivt. Min dotter har som sagt sina talibansidor oxå. Ingen tvekan!
Envisheten, myrorna i arslet och det väldigt, väldigt välutvecklade "Alfons-syndromet".

O andra sidan är det petitesser. Det kommer växa bort... får vi hoppas :)
Hon är ett litet mirakel. Mitt mirakel dessutom.

Herregud, så älskad hon är min lilla taliban! <3


Kommentarer
Martina

Hennes mor är ju faktiskt också klok,snäll och hjälpsam så jag tycker nog inte att det är så värst konstigt ändå!

2011-05-25 @ 17:27:40
URL: http://queenofparanoia.blogg.se/
Ann

Hon är sin mors dotter, det märks <3

2011-05-25 @ 20:48:02
Tina

visst är det underbart att höra så fina saker om sitt älskade barn.

Det är bra att hon har både prinsess, forskar och talibantalanger - hon kommer att gå långt här i världen.

kram

2011-05-25 @ 21:18:19
URL: http://tiamiquilts.blogspot.com/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0