Hur sjuk måste man vara för att få hjälp?
” - Det visade sig att han har en lång historik där och har bedömts att inte ha en allvarlig störning. Han har dessutom betett sig så att personalen där är rädda för honom, säger Mats Attin.”
Hur sjuk måste man vara för att få hjälp i dagens samhälle?
Och kan man vara –för- sjuk för att vara berättigad hjälp?
När jag läser artiklar som denna blir jag rädd. Rädd för vart samhället är på väg.
Varför tar inte folk ansvar? Hittar lösningar. Saker är inte omöjliga!?
Är det inte just en sådan människa som mannen i artikeln som faktiskt behöver hjälp?
Det måste ju finnas alternativ? Psykkliniken i Malmö är väl inte det enda stället mannen kan placeras?
Jag förstår att det någonstans handlar om pengar. Det gör det jävligt ofta när det kommer till bland annat vårdfrågor. Vem skall betala vad och allt det där.
Men skall en människa behöva bli nekad hjälp för att olika instanser inte kan samsas?
Jag är nämligen övertygad om att det finns hjälp att få!
Jag är dessutom övertygad om att: Om en människa tänder eld på sig själv vare sig det är i syfte att ta livet av sig eller helt enkelt få uppmärksamhet. Då är människan sjuk! Väldigt sjuk.
Jag vet inte hur det är med dig men jag betalar gladeligen skatt för att den mannen skall få vård och behandling.
Det känns dessutom tryggare att ha en sådan människa på en instans där han kan bli frisk än att han springer runt ute i samhället.
Man vet nämligen aldrig –hur- sjuk än människa kan bli och då inte vad människan kan ta sig till. I alla fall inte innan det är för sent!
Det har ju funnits en del sådana fall tidigare.
Jag minns för några år sedan… En bekant till mig. Han bönade, bad och sökte hjälp. Olika psyk.mottagningar. Hos socialtjänsten. Hos beroendeenheten.
Han hävdade åter och åter – ”får jag ingen hjälp kommer det här sluta jävligt illa. Det håller på att gå åt skogen. Jag vet inte vad jag skall ta mig till.
Hjälp mig.”
Han – bland många fick ingen hjälp.
Idag sitter han inne för mord. Han högg ihjäl en kille. 34 hugg. Lade honom på balkongen.
Jag säger inte att det är psykvårdens fel. Det var inte de som höll kniven. Dom högg inte.
Men jag säger att det kunde –kanske- slutat annorlunda om han hade fått den hjälpen han behövde. Som han är berättigad till.
Det hade kanske inte behövt gå så långt om han hade fått hjälp.
Och kära politiker… tror ni inte att ni Sparar pengar på att jobba förebyggande istället för att betala ofantliga summor för kriminalvård. Slutenvård. Rättpsykiatriska … bland annat!
Jag tycker det är sorgligt när vi dagens välfärds-Sverige nekar människor rätten till hjälp.
Vi behöver inte neka. Vi har nämligen resurser.
Enligt mig så handlar det om att prioritera!
Men vad vet jag. Jag kan inte ett skit om politik.
Det enda jag vet är tydligen att sjuka människor inte får hjälp medan lömska Nordeachefer kan bränna av hur mycket pengar som helst och fortfarande sova gott om nätterna!
DET mina vänner – Det är avskyvärt!
Vad tycker NI?
Skall mannen få hjälp eller är det ok att han går och mår som han gör?
Är det humant? Är det rättvist?
Har ALLA rätt till samma hjälp?
Upplys mig!
Hmmmmm..jadu vännen...det häringa är något som man kan snacka om länge och mycket.
Jag anser att du har både rätt och fel.
Du har fullständigt rätt i att Sverige besitter resurserna och att de ofta inte utnyttjas på rätt sätt.Mja..fel har du väl egentligen inte men jag ser det såhär.Människor som lider av dessa hemska plågor är ofta väldigt OTYDLIGA och vill att man skall "tyda" deras handlingar och deras utsagor som för många just låter som sagor.För oss som levt med demoner kring pallet vet att jag talar sanning.MYCKET handlar om uppmärksamhet och visst..varför kan inte samhället ge dom den uppmärksamheten..jo för att dom har gjort det kanske 100 gånger redan..samhället tröttnar på dessa individer till slut.Dom sliprar genom samällets skyddsnäts maskor då dom inte får den uppmärksamheten som dom vil ha.För det är så Elin..de som säger att dom skall göra ditt eller datt är väldigt få om man ser det i det stora,men jag håller med om att varje individ skall ses som individ oavsett diagnos/problematik och behöver dom tas av banan för en tid så e det helt ok.Men dom blir inte "bättre" av det,snarare tvärtom.Dom hittar likasinnade och deras beteende triggas oerhört och dom lär sej fler sätt att få uppmärksamhet.Jag tror att det ligger i grunden avsaknaden av trygghet redan sen barnben som gör att dom törstar efter uppmärksamhet och trygghet..Trygghet kanske du tänker..vafan har Trygghet med detta att göra..Jo..tryggheten ligger i just det att dom märker att dom får uppmärksamheten..dom är någon/något.All brist på omvårdnad..nyckelbarn..krigsbarn/krigsupplevelser..missbruksbarn..osv gör att focus kring dessa människor som levt/lever med detta sen födseln mister sin idientitet totalt,för det handlar totalt sett hela tiden om någon ANNANN än just dom..alltså så skapas ett fil dokument i deras hjärna att DOM får hitta andra vägar att få uppmärksamheten..vad blir det då måntro...Ofta blir det våld..sådant våld som gör människor i dennes omgivning uppmärksamma på just DOM och vad DOM gjort/gör.Ligger en hel del annat i denna pott av elände oxå Elin..allt spelar in..Man har ingen sjukdoms insikt oftast...Jag tror på REN ominstalation och photoshopa över de minnen man har med massa bra saker...lära på nytt...vilja lära på nytt..jag genaliserar väldans nu..jag vet..men jag tror du fattar vart jag vill komma...Dessa människor törstar efter hjälp som finns men hjälpen ser ofta inte ut som dom vill eller har tänkt sej.Samhällets syn på JAG MÅR DÅLIGT är ungefär som att gå att köpa en GT.För ca 25 år sedan bara så hade det blivit ett himmla pådrag om du sagt något sådant...Politikers inblandning i detta är STOR...Det är dom skall veta bäst...men dom har oftast inte en jävla aning om hur,var och varför..Jaha..då skapar vi en lag emot att man inte FÅR ta sitt eget liv..Det löser nog några problem...NOT...Hitta den psykolog eller ens mentalskötaren som säger..Är du självmordsbenägen?..Dom säger inte så längre förstår du enligt en reglemente som politiker har skapat på både kommun/och riksnivå...Är du suesidbenägen heter det nu förstår du....Jag sa en gång till en metalskötare att: Gör det ont att säga SJÄLVMORRDDSSS benägen eller...då svarar mentalskötaren..Jag får inte säga så..Vadå INTE FÅR...WTF...Jag avslutar här med att säga ....Länge leve Maskrosbarnens kraft,och DÖD åt ett sammälle som inte ens fattar att det faktiskt finns mäniskor i "deras" samhälle som INTE vill vara som dom...THE END.
Du är klok som vanligt Herr Rhedin. Det är du.
Och till viss del kan jag hålla med dig. till viss del. (det vore så jävla tråkigt annars!)
Jag håller med dig ang. uppmärksamheten. Den kanske dom fått ack så många gånger. Men att detta behov på något vis inte försvinner kan jag då kanske anse är ett resultat av att dom fått fel hjälp.
Trygghet - Jo, så kan det vara absolut. Men jag tror även att det beteendet går att ändra på. Långsiktig behandling med mera. Möjligtvis kbt.
Och när du drar upp detta med uppmärksamheten så dras mina tankar dessutom mycket till människor med störningar åt det narcissistiska hållet. För att narcissism är en sjukdom är det ingen tvekan om. Att det kan vara en vansinnigt svår sjukdom att bota det är en annan femma.
Det måste vara vansinnigt svårt att hjälpa någon utan sjukdomsinsikt. Ofta (delvis) utan empati. Som inte ser eller förstår varken sig själv eller sin omgivning. Skitsvårt. Men att det går, det tror jag.
Som sagt... Kognitiv terapi tror jag kan vara "the shit" för många människor med den problematiken.
Att verkligen måste se/ta itu/analysera sönder och krossa varje litet beteendemönster.
Det är skitjobbigt - men jävligt effektivt.
Att allt blivit så -vanligt- i dagens samhälle gör det som sagt inte lättare heller. Det är svårt att bli sedd. Om man då tex inte tänder eld på sig eller gör något annat drastiskt.
Men som sagt - jobba förebyggande tror jag hade sparat människan och staten för en helvetes massa problem!
Jag är lite under isen idag fina tomte. Men jag har det här i bakhuvudet och jag kommer återkomma.. Men det här är i alla fall lite av mina tankar.. om än svamliga! Kram
