Här sitter jag alldeles stum. Lite rörd. Berörd. Aningens tagen.
Ni är så fina.

Trots mitt halvdana bloggande på sistone så stannar ni troget kvar. Antalet läsare fortsätter av okänd anledning att öka och bara en sådan sak borde vara mer än beröm nog. Det är det.
Men jag skall ju inte sticka under stolen med att jag även blir vansinnigt glad av era ord. Det är ju Ni som gör att jag faktiskt orkar fortsätta svamla ur mig förvirrade inlägg med småglimt från vardagen.
Det är Eran förtjänst!

Det har skett allt oftare sista tiden att det kommer små mail från Er. Antingen här eller på facebook. Både från folk jag känner och inte känner. Men framför allt från folk jag inte hade någon aning om att läste min blogg.
Senast nu ikväll fick jag ett sådant mail. Otippat.

Jag suger åt mig som en svamp och tackar min lyckliga stjärna för att ni finns och för Era varma ord. Dom ger mer än vad ni anar. Glöm inte det! Lova mig det!

Mitt i kaoset så är det ju faktiskt Ni som är en del av den där trygga punkten som faktiskt håller kvar mig på markplan! Så att jag inte svävar iväg och försvinner bort någonstans!

Jag svamlar igen. Jag vet det.
Jag ville väl mest säga att Ni betyder så jävla mycket och jag är glad att ni finns där ni finns och läser mina ord helt enkelt!

It makes my day!