Liten berättar att hon återigen blivit slagen i magen...
Det var en lång dag på jobbet idag och när klockan var 17,45 stämplade jag ut och sprang iväg till dagis.
En liten skrutt vandrade runt på gården med fröken och städade.
Mammahjärtat grät lite och jag avskyr verkligen de dagarna när hon behöver vara där så vansinnigt länge.
Jag vet att hon trivs, jag vet att hon har det bra... Men jag tycker fortfarande inte att det känns ok med så många timmar och så långa dagar...
Min lilla tjej är faktiskt fortfarande liten... Tycker ju jag i alla fall. Även fast hon fyller 4 år till sommaren.
Det blev att springa hem, äta leftovers, gosa och läsa saga. Imorgon blir nämligen sådär lagom spännande den med. Mammans väckarklocka ringer 05,00 ... en halvtimme senare skall talibanen väckas. 06,15 måste vi vara ute ur dörren.
Något säger mig att humöret på talibanen inte kommer vara att leka med imorgon!
Det skall dessutom bokas samtal med dagis imorgon!
Ett av barnen har vissa våldsamma tendenser som ofta visar sig gå ut över de andra barnen. Bland annat mitt barn.
Jag börjar bli vansinnigt trött på det här och efter idag när Liten berättar att hon återigen blivit slagen i magen och hennes mössa låg på ett tak känner jag att: Nu får det fan vara nog!
Barn är barn. Barn bråkar. Men det måste finnas gränser. Och detta barnet har gått över den gränsen nu.
Mitt barn kommer hem med blåmärken. Ledsna historier och tårögda ögon. Det är INTE ok. Alls.
Så Ännu en gång tar vi upp det här. Jag kräver att det tas tag i.
Varför detta barn gör som den gör är en annan fråga. Jag antar att det är reaktioner på annat. Men oavsett så är det ett problem som denne får ta tag i.
Det skall inte behöva gå ut över varken mitt eller andras barn!
Har NI erfarenheter av liknande? Hur har ni hanterat det? Är det något JAG bör tänka på?
Jag säger godnatt nu. Det blir som sagt en lång dag imorgon!
Sov gott mina vänner!
First off: Du är en bra mamma. Du jobbar för ER skull. Det är så det funkar. Jag hade tänkt säga att har hon det bra på dagis så klarar hon detta fint. Och du kommer gå framåt. En mor känner alltid skuld, på något sätt, över vad man inte kan räkna ut i förtid, vad man missar, vad man inte levererar och att man inte är tillräcklig. OSV. MEN! Tyvärr får man ju inte slå andras barn. Tyvärr är det ganska värdelöst. Tyvärr så hjälper det inte att ställa till en scen på dagis, även om man helst vill göra som barnen som slänger sig på marken och sparkar, skriker och säger NEJ. Men du. det där är inte ok. Och min hetaste fråga är, varför har inte dagispersonal och chef blivit inblandade? Varför har DOM inte lyft frågan med DIG? Vad har sagts? Hur har det hanterats av personalen? Jag vet att det är en fin linje att balansera på som dagispersonal. Jag vet. Men jag har sett en del riktigt vidriga barn. Och jag vet att dom inte har det lugnt, tryggt eller bra hemma. Men det måste ju ändå hanteras. Man kan inte ursäkta vad som helst pga missförhållanden i hemmet. Då är föräldrarna de ansvariga, och de måste kunna ta det till sig. Inte ställa sig i försvarsposition. Kanske granska sig själva.
Men tillbaka till frågan. Vad har dagis sagt till DIG?
Slå barnet i magen.
Punkt.
