Den gamla damen rörde mig till tårar...
Ett fång av rosor går till den gamla kvinnan jag fick möjlighet att hjälpa idag på affären.
En liten skrynklig dam som med få ord fick mig alldeles rörd och fick mig att gå med ett leende på läpparna resten av arbetsdagen...
"Vad snäll du är som hjälper mig. Jag brukar inte vilja vara till besvär men mina ögon har blivit så dårliga nu på äldre dagar. Jag behöver tyvärr lite hjälp. För varje gång jag lärt mig hitta så är det ju någon som bygger om.
Ofta får jag bara otrevliga svar och suckar tillbaka men detta var alldeles underbart. Tack så mycket! Nu blev jag väldigt glad".... Sade hon och tassade iväg med sin rullator...
De har uppfostrat oss och hjälpt oss att bli de vi är idag.
Det gör mig så ledsen är att hon överhuvudtaget skall behöva känna sig ivägen och jobbig. För att hennes kropp inte lyder henne och att åldern tär...
Min gissning är att hon har det svårt som det är! Hon skall inte behöva känna sig besvärlig eller jobbig av den anledning... Nu är det våran tur att betala tillbaka till henne helt enkelt...
Visa medmänsklighet. Respekt.
Och jag anser dessutom (självfallet) att vi inom serviceyrket Skall vara behjälpliga. Utan suck och stön.
Det är det som är kärnan i vårat jobb!
Som sagt... den gamla damen gjorde mig både glad, ledsen och rörd på samma gång...
Och än en gång fick hon mig att inse hur väldigt mycket ett leende och en vänlig röst kan betyda...
Tänk på det....
Snart är det vi som går där i affären, inte ser och har ont för att ta oss fram!
Det är en bortglömd självklarhet. Samma sak på bussar osv. Man ser små söta tanter och farbröder komma tassandes och nästan skämmas för att dom tar plats, och folk himlar med ögonen eller tittar BORT istället för att erbjuda plats. Jag kommer ihåg när jag var höggravid med Liam och flyttade mig för att en liten gumma skulle få sitta.. Ingen annan flyttade sig för mig.. På en proppfull kvällsbuss. Sjukt pinsamt, och smärtsamt, vad människor glömmer bort medmänsklighet som en enkelhet.
KRAM på dig, söt!
det är ju nästan så man vill jobba med att hjälpa äldre till och från affären. hjälpa dem att handla och bära åt dom.. att hjälpa dem med deras sociala bit som oftast är att gå till affären.. usch det är så hemskt. :(
Det är så tragiskt.. Men viss hjälp o sällskap kan gamla få från olika väntjänster, bl.a. Röda Korset där jag är frivillig. Men vi får inte utföra jobb som personal från t.ex. hemtjänst får betalt för... det är en balansgång.. Kram alla hjälpsamma <3
Huvudet på spiken!
Bra gjort av dig, sug i dig av det berömmet du fick, du gjorde hennes dag bättre samtidigt som hennes ord gjorde din dag fin.
Serviceyrket är precis så som du säger, service, det ska inte suckas och stönas för att någon ber om hjälp.
Kram till världens bästa Elin och hennes söta dotter
<3 finaste Elin <3
Du har så rätt i det du skriver.
Kramar från mig till dig!
Tack snälla ni. Era ord värmer skall ni veta!
Och ja, visst vill man göra så mycket. Men det bromsas någonstans av vad man får/inte får. Kan och inte kan.
Samt vad som är accepterat av samhället/övrig personal på vårdhemmet.
Men samtidigt borde vi helt klart ägna de äldre mer omtanke och respekt.
Helt klart!
Kram på Er!
