Det här har vi saknat...



Oj, vad vi har saknat det här! Att kunna strosa runt ute efter dagis, prata om allt och inget och bara få leka av oss lite.
Det blir som en liten pausmelodi mitt i vardagsrutinerna med middagar, tvätt och städning.

Att komma in med frisk luft i lungorna och trötta ben. Det är det allra bästa.
Småhungrig, trött och nöjd och redo för kvällsmys så småningom.

Någon dag nu skall vi ta oss en sväng till biblioteket med. Jag börjar bli smått trött på samma två Nalle Puh sagor over and over again. Förstår inte att inte talibanen blir det hon med. Hon kan ju varenda mening numer.
Igår ville hon dock ha "Den fula ankungen". Till trots för att hon blir så ledsen när ankungarna och de andra retar honom.
Min lilla, lilla människa med det stora hjärtat..
Ni anar inte det stora leendet när det visar sig att han faktiskt inte är en liten ful ankunge utan en stor vacker svan... Då minsann, då blir allt bra.

Jag önskar bara att det var så i verkligheten med ... Ett vackert slut. Ett gott slut.

Men det är klart... Allt kan ju faktiskt inte vara precis som i sagorna.

Eller?!


Kommentarer
Jupp! Det är jag..;)

Man får aldrig sluta drömma.......men på det stora hela så är en Taliban inte att förakta när man skriver dom sista orden i sin saga.

Jag har två och dom är alltid viktigast.......I rather put myself on hold.

2012-02-29 @ 14:30:15


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0