Jag brukar inte fira nyår. Egentligen. Jag tycker det är en hype. Menlöst.
Raketer är vansinnigt fint men det är ungefär det och inte så mycket mer. Jo, det är klart. Man måste vara finklädd och äta en bättre middag med.
Om det nu skall vara rätt.
Jag hade verkligen inga ambitioner om det i år. Alls.

Tanken var att jag och Talibanen skulle fira. Sedan skulle jag blogga in det nya året eller något liknande.
Tji fick jag när den där karln kom och släpade mig till Skåneland.
Packa sig själv och taliban, fixa kattvakt och swosh så var man plötsligt som i en annan del av världen...(där dom pratar lite konstigt) :)

Herre min je... Min nervositet blåstes bort på ett par timmar. Sällan har jag känt mig mer välkommen, varmt mottagen och "med i gänget"
Jag är ju ofta en sådan där som sitter tyst och livrädd i ett hörn tills de flesta, inklusive mig själv har fått en flaska vin eller så innanför klänningen.
Men inte i år. Inte alls.

Talibanen hittade en ny älskling som vi kan kalla för Emil. Emil är 16 år, alldeles tyst och jättesöt. Sanna fastnade totalt. Imorgon blir det lycka för då skall hon nämligen få se honom spela innebandu här i Göteborg! Tänka sig... Min lilla tjej :)

I övrigt blev kvällen lång. Precis som det Skall vara när man träffar nya vänner.
Jag misstänker att klockan hade hunnit bli närmare morgon när vi väl ramlade i säng.
Men vad gör väl det? Nyårsdagen är till för att slappas på. Det tyckte nog även talibanen som var fullt glad med att mysa med Emil och gå och peta och dra i oss andra :)
Man kan väl kanske inte säga att lilla damen saknar uppmärksamhet!

Nyårsdagen avslutades med ett två timmar långt bad i en jacuzzi på altanen. Plats för 7 pers. Varav en liggdel.
Skittråkigt. verkligen. 37 grader varmt vatten. Nattsvart himmel och soft belysning i vattnet.
Man kan säga att det var som två timmar i himlen!
Tack och återigen så himla mycket tack!

Hemgång på måndagen.
Trist men samtidigt skönt att komma hem till vardagen igen. Att få börja jobba lite. Få talibanen på dagis.

Men det här är minnen jag kommer leva länge på. Det är av sådana här små resor man samlar kraft för att stå ut med vardagen här hemma. Även fast jag just nu är jävligt kär i min vardag.
-Jävligt- kär!

Imorgon väntar jobb igen. Jag borde slänga mig i duschen och sängen.

...Och imorgon kommer Skåningarna hit.. Ack, så väldans trevligt. Ni är saknade!...