Favoritdagen kom. Måndagen. Fina, underbara vardag!
Älskade rutiner. Om man bortser från karln som plötsligt befinner sig i ett annat land och inte återkommer förren på fredag. Dislike.

Vi har röjjt, borrat upp hyllor, lampor och draperier.
Vi har bakat chockladbollar. Lekt. Pysslat och sjungit högt.

Jag har jobbat, hamnat i tröttkoma och varit vansinnigt effektiv.
Det har varit en annorlunda helg på många vis.

Det känns konstigt men förbannat skönt att ha tagit sig ur apatin. Det är alldeles fantastiskt att kunna vakna på morgonen och hålla sig vaken mer än i bara någon och inte tro att man är nära döden för att man inte får sova.
Det är ett jävligt bra tecken. Det är ännu ett tecken på att saker faktiskt håller på att vända.
Låt mig få leva kvar i det här nu. Det är min tid nu. Det är min tur att hitta lugnet och själaron nu!

Och med tanke på min nyfunna energi skall jag nu barnvakta ett par timmar, laga middag och plocka bort julen. (Jag som aldrig plockar bort julen innan februari!)