Pulsen har lugnat sig och jag har slutat svära. Mer eller mindre. Jag kanske gnäller lite inombords. Det gör jag. Helt ärligt. Jag är egentligen lite förkrossad över hur det slutade.
Jag ville ju så gärna, gärna att Torsten skulle gå vidare. Fantastiska Torsten som sög sig genom tv-rutan och fyllde mig med tårar i ögonvrån och lite inre styrka.
Han borde kommit längre.

Jag vet att Torsten inte hade haft en chans i Baku. Jag fattar. Men vad fan... Jag ville ge honom vinsten.
Han förtjänade den!

Men hellre Loreen än Danny.
Danny som bojkottar efterfester och surar. Herregud, hur gammal är du Danny?
Känns lite småligt sådär!? Du är ju med i leken. Får leken tåla och allt det där.
Sedan tycker jag väl att blinkande rymddräkter hör hemma i mini-mello eller Amigo eller liknande program.
Men det är ju min personliga åsikt. Danny´s röst är det nämligen inget fel på. Karln Kan sjunga som en gud. Om han vill. Det ville han tydligen inte igår. Så tyckte även folket.
Synd Danny... Men du överlever. Precis som Torsten, Ranelid och alla andra som inte gick vidare. Ni kommer alla överleva.

Och nu är det ju såhär... Melodifestivalen är inte som den var. Den är inte bättre. Inte på något vis.
Hur i hela jävla h*lvete kommer det sig att andra länder röstar på våra bidrag? Är det bara jag som inte kopplat grejen?
Och vad hände med schlagern?

Ge mig gärna Top Cats och Dead by april... Men inte i melodifestivalen.

Nej, det var bättre förr. Håhåjaja...

Och du Torsten... Jag reser mig med dig. Du vet det va?