Ghettot jag lärt mig att våga gå ensam runt i på nätterna...

 
 
Det är konstigt det där... När man får som man vill så är det inte riktigt bra endå. 
Eller jo, det är fel att säga. Det -är- väldigt bra. Det är overkligt. Det är skadat bra. Det är så bra att jag ständigt går runt och nyper mig själv i armen tills jag får blåmärken. Men fortfarande kan jag inte fatta det helt. 
Att drömmen slog in. Min dröm. Kanske allting bara är just det... en dröm?
 
Och samtidigt går jag runt och känner... saknad. Eller kanske inte saknad. Men vemod. 
Det som varit hemma i så många år skall lämnas för att aldrig komma åter.
Jag kommer sakna min utsikt. Jag kommer sakna kvällarna på balkongen med där glaset rött och titta ut över Gårdsten och alla ljusen.
Även fast jag vet att jag kommer få så oändligt mycket mer dit jag flyttar.
 
Men det känns allt konstigt det här. Inte kluvet, eller fel. Bara lite vemodigt. Och tomt. Så slutgiltigt. 
Jag är inte riktigt van vid drömmar som går i uppfyllelse och jag vet inte riktigt hur jag skall hantera känslan. 
 
Men jag skall ta mig god tid att säga hejdå till mitt Ghetto.
Ghettot jag lärt mig älska. Ghettot jag lärt mig att våga gå ensam runt i på nätterna. 
Säga hejdå till sjön där jag spenderat så många, många timmar... i ensamhet, sällskap, med vänner och en och annan kärlek. 
 
Att vända blad är nyttigt. Och fint. Men det skaver faktiskt lite i hjärtat nu. Jag trodde inte det. 
 
Godnatt mina vänner! 
 

..rusa runt som en jävla idiot på grönbete och skrika mig blå..

 
...den ena stranden som ligger 5 minuter undan lägenheten...
 
Här går jag runt - nästan som i en dimma. En dimma av lycka och huvudet bland molnen. Någon annan stans. 
Ungefär 20 mil. Nära havet. 
En lägenhet på andra våningen. Med nyrenoverat badrum. Den är våran nu. På riktigt. 
I alla fall så gott som. Nu skall vi bara skriva kontrakt och  få nycklar. Inflytt 1 juli. 
Även fast vi inte kommer flytta så tidigt. 
Jag har fortfarande ett jobb här samt att jag måste hitta ett nytt!
 
Men lägenheten är våran. Våran. Bara vår. 
Och det är äntligen dags att avsluta storstadskapitlet och vända blad.
Det känns lite sorgligt samtidigt som jag faktiskt vet att Göteborg finns kvar. Vännerna finns kvar. 
Det finns alltid ett rum eller en soffa om jag behöver komma bort.
Om jag nu någonsin skulle vilja det.
 
Nu gäller det att ta tag i allt det praktiska. Säga upp lägenheter, hitta jobb, dagis och skaffa det där jävla körkortet. 
Att bo mitt i skogen utan bussförbindelser är till och med lite för mycket för även mig. 
3 mil in till staden. Inget man traskar bara sådär. 

Så samtidigt som jag bara vill rusa runt som en jävla idiot på grönbete och skrika mig blå ... så skall jag försöka hålla huvudet kallt och stå stilla med fötterna på jorden. 
Trots att det just nu känns som att hålla tillbaka tio vilda hästar. 

En dröm har gått i uppfyllelse. Vi kan starta om. Jag har en helt annan möjlighet att ge talibanen den trygghet jag så desperat önskar att ge henne! 
Någon har hört mina böner - alla de där sena nätterna som blev till tidiga morgnar. Det är jag säker på. 

Snälla - låt det vara våran tur nu! 
Jag är så vansinnigt trött på att kämpa för precis varje andetag! 

Och tack, Tack - för att det faktiskt blev såhär. 
Just nu känns det så oerhört mycket lättare att andas! 

Jag kunnat vänja mig vid grillat, allsång och jacuzzi varje kväll...

 

Jag kunnat vänja mig vid grillat, allsång och jacuzzi varje kväll. Utan tvekan!
Men det är faktiskt ganska skönt att komma hem ibland oxå... till trots för att det är ett miserabelt ghetto.
 
Av någon anledning ser jag fram emot att jobba lite igen.. Och på fredag vankas det Danmarksresa.
Ett gäng på 6 personer skall åka över och göra grannlandet osäkert för en dag. 
Jag vet inte om jag behöver säga att jag är lite nervös. Både för min egen och andras skull :) 

Anyhow... god mat, midsommartävlingar mitt i natten där förövrrigt Tyskland vann. Olga från Ukraina skall vi dock inte tala om... :) Ni borde varit där helt enkelt. 
När sedan "tysken" blivit mobbad tillräckligt för sina nya skor kastade han helt sonika "bögskorna" i vattnet. Det var en höjdare! Det med. Som så väldigt mycket annat... 

Annars var det lite småfestligt när jag trodde någon hade fått tarmvred eller liknande inne i huset för att senare få höra att det var karaoke.. Entertaining ;) 

Sista lediga dagen imorgon innan allvaret kör igång igen... Så man får väl passa på att ringa samtal, handla och ladda inför veckan I guess.

Men Tack Skåne, Jocke och Anette och alla Er andra för en fantastisk helg!!
Vi kommer tillbaka så snart vi får, hinner och kan! Ni är underbara!
 

Till Skånelandet...

 



Och äntligen kom vi fram..
Spöregn och härligt midsommarväder.





Men maten är klar, jacuzzin är varm och talibanen har hittat in till idolen Emils säng och ligger och myser.

Ja, det blir nog midsommar i år med!



 

Färden går mot Skåne...

 
Antar att det börjar bli dags att packa. Resan ligger framför oss. Två timmar ner till Skånelandet. 
Thank god för portabel DVD. 
Hur min rygg, som mystiskt låst sig inatt skall klara bilfärden vet jag inte riktigt... Men något säger mig att det kan komma att bli hemskt otrevligt.
Men men... jag får väl slänga mig i poolen när vi kommer fram kanske:) 
 
 
O andra sidan med min vanliga tur kommer det väl spöregna... 
Skulle på något vis inte förvåna mig.
 
Men först: Ner och hämta en satans lånemobil. Smilfinken var självfallet inte där så jag kunde jaga honom igår. 
Vi får se hur det blir idag helt enkelt! Skitställe! 
 
GLAD MIDSOMMAR OCH ALLT DET DÄR! 
 
 

Smilfinken skall få sina fiskar jävligt varma om inte...

 
Njuter av kaffet medan andra tvätten snurrar ljudligt i tvättmaskinen.
Talibanen har ätit jordgubbar till frukost. Sådant där som man får göra när det är sommar och snart midsommar.
Sista dagen innan midsommar är det oxå.Den enda dagen för liten på dagis denna veckan.
Någon är lycklig!
 
Midsommarhelgen firas i Skåne med vänner. Samma vänner där vi firade nyår och min födelsedag.
Det där stället där man kan bada jacuzzi ute i -10 grader ni vet. Jättetråkigt. Not.
Har vi tur kanske det blir ett dopp även denna gången.
 
Känns dock konstigt att inte fira i Strömstad med bästa C, barnen och hennes karl. Det har lixom blivit tradition.
Att först dansa små grodorna, äta glass och mysa för att sedan lämna av liten hos mormor och placera sig någonstans vid havet...
Förra midsommar såg ut såhär... och det var magiskt...
 
Laddar för att ta den där trippen ner till Angered och kasta den nya telefonjäveln i huvudet på försäljaren.
Den dog nämligen i förrgår. tvärdog. Hejdå, skitfina telefon lixom. Går inte på något vis att starta. Kaputt.. Pang bom.
Döm min frustration.
Speciellet när man vet att talibanus är på väg hem och man vill vara lite kontaktbar. Dock fick snälla E ringt min mamma så allt löste sig..
Men att det alltid skall strula så in i helvete.
 
Så åter igen sitter jag med en trasig Iphone som funkar när den vill.
Och jag L O V A R att den där smilfinken skall få sina fiskar jävligt varma om jag inte går därifrån med en ny telefon idag. Då jäflar kommer nämligen kärringen gå berserk!

Jag åker seriöst inte bort en hel helg -igen- utan att kunna vara tillg'änglig eller kunna nå människor.
Been there, done that och det är katastrof!
 
Oh well... Dags att kasta sig i duschen så man i alla fall inte behöver se ut som en gammal lodis när man går ner och skriker på parveln...
Wish me good luck :)


Vad skall NI göra på midsommar?
Dansar ni, super ni, äter ni,badar ni...eller skiter ni i hela midsommar?
 
 
 
...Gårdagans picnic i Kungsparken med svenska jordgubbar, såpbubblor och bubbelvatten...
 

Läkare - Kan man lita på de? Hjälp mig!

 
Vi hade ju en roadtrip alá läkarrunda här förra veckan. Två viktiga besök för den lilla talibanen.
Det ena handlade om huruvida hon skulle få behålla sin ena numera väldigt grå/blåa framtand.
Positivt besked där. I alla fall fram tills efter sommaren då vi kommer kallas för en ny kontroll.
Thank god!

 

Sedan bar det av till Barn och Ungdomsmedicin för att kolla magen. Stackars lilla, bråkiga magen som skapat så många sömnlösa nätter, kräkningar, feber och konstanta förstoppningar.
Jag är övertygad om att ungen reagerar på laktos. Har därav plockat bort allting med laktos och har märkt en klar förbättring. En väldigt, väldigt stor sådan.
Läkaren säger dock att barn under skolålder I N T E kan drabbas av laktosintollerans utan endast mjölkproteinallergi.
Jag ställer mig skeptisk!
 
Därefter hävdar hon att det är förstoppningen som orsakar kramper i magen. Ok, fine.. jag kan köpa det: Men - vart kommer förstoppningen ifrån? Det är ju rimligtvis då något hon reagerar på?!
 
Är det någon av Er som har någon koll på ämnet? Tips, råd, erfarenheter?

Sedan nämnde vi även att ungen får återkommande feber en dag eller så varannan, var tredje vecka... Svaret kunde vara: Medelhavsfeber.. Men förmodligen inte. Hon sade sedan att: för vissa barn Ä R det bara så.
Men jaha... ? Skall det vara så? Det skall det väl inte?

Nåväl... älskade lilla skrotungen fick ett stick i fingret. Piece of cake tänkte vi tills sköterskan pressat ut 4 ..
F Y R A rör I tell you blod ur ungens finger.. Hon började gråta på slutet av det tredje röret... Massor.
Min lilla, älskade, modiga unge...
Och inget emblaplåster eller kräm fick hon heller.. kändes sadisktiskt i efterhand sådär.
Men vi får se nu vad alla prover visar.. Jag hoppas, hoppas att det visar något ...

Och nej, jag kommer inte följa läkarens order om att sätta in alla mjölkprodukter. Jag utsätter inte ungen för det när jag vet hur extremt ont hon får, vilka kramper det blir, ev. spyor och förstoppningar.. så hemsk är jag.
Jag vill ha provsvar först.

Hur hade NI gjort??
Jag känner mig helt jävfla rådlös här!!

Nu skall vi dela historier - One night Stands är temat!

Appropå svarta män och auberginer... och en viss man som kommenterar på en del av mina blogginlägg så kom jag att tänka på fenomenet: One-NIght Stands.
Vi har alla haft, vi har alla velat glömma de och vissa av de har  vi faktiskt aldrig ens velat släppa hem...




Så...
Har ni haft några sådana? Eller har ni kanske aldrig haft ett one night stand?


Berätta eran mest speciella one-night stand story för mig så vi får något att skratta åt! Snälla?

Jag har kanske haft ett par one night stands igenom mitt liv. (Ni får tänka på att kärringen börjar bli gammal)
Ett par bra och en del som varit mindre bra.
En del man kanske inte borde prata om och förmodligen ännu fler som man förträngt.
Och ja, jag har förträngt de flesta. Det har lixom varit bäst så!

Men jag har inte förträngt läskiga mc-snubben som bjöd hem mig på skumbad, karln som studsade sönder sin säng och bad mig att gifta mig med honom eller om "22 cm Gårdsten. Jag har inte glömt karln med penispumpen eller negern som trodde han skulle få doppa. Men där gick lixom gränsen.

Men mannen jag kanske än idag tänker på när jag tänker på fenomenet one night stands så är det killen med papegojjan och den håriga rumpan. Fy satan så rädd jag blev den där morgonen.
Vaknar hemma i godan ro. Känner mig inte bakis. Sträcker på mig och känner instinktivt att något är jäfligt fel!

Tittar med skrämd blick bakom mig och skådar endast en vit, hårig jävla rumpa. Nu var det förvisso inget fel på resten av karln med den där rumpan kunde man förväxla med något djurs skulle jag tro!
Han vaknade till och kom upp... vi började prata. Förmodligen till skillnad mot vad vi hade gjort natten innan med 17 i promille och "djuriska" lustar. hö hö!

Han kollade runt i alla mina skåp medan jag lyssnade på hans pratande om sin papegojja.
Men ditt dumma spån. Jag skiter i din papegoja. Jag vill inte att du rotar i mina skåp och kan du vara så vänlig att stoppa in den där sladdriga, dinglande hudfliken i ett par kalsonger?

Han fattade tillslut. Det gjorde han. Och gick hem. Efter det har jag varit lite avskräckt. Kollar iaf om de har husdjur först.

 

Men NU kära vänner - Är det Eran tur! Upp till bevis och sluta vara så jäfla pryda! ;)

Martina, Pax och Teija - You go first! ;)

En fråga om våra nya väldigt svarta landsmän...

 



...neger lånad från google...


Jag  börjar det här inlägget med att säga att det överhuvudtaget inte finns några rasistiska kopplingar utan bara reella frågeställningar! Som dessutom endast är funderingar från en mycket förvirrad och ibland ganska liten hjärna! 
(sedan känner jag nog faktiskt inga riktigt svarta människor heller!)

 

Alltså... Som de flesta av er vet så bor jag i Ghettot. En förstad till Göteborg där de samlat de flesta av våra ny-anlända landsmän. Nu har iofs inte frågan något alls med att göra med hur länge de varit här eller inte utan om deras... -ögon!

Anyhow. Här jag bor finns det väldigt många som kommer från till exempel Afrikat.
(och vad nu alla länder därneröver heter)
Människor som kommer från de länderna är oftast väldigt svarta. Så de vita/ljusa delarna syns självfallet ganska markant när man ser dom. Därav har även mina funderingar uppkommit!


På mitt jobb träffar jag en hel drös svarta människor varje dag som jag hälsar på och i vissa fall pratar med. Både män och kvinnor.

Min fråga lyder: Varför är det så att 90% av männen jag träffar här har rödsprängda ögon? Är det för att 90% av de som bor här i Ghettot pundar/super?
För jag tycker faktiskt det är mer sällan att kvinnorna har rödsprängda ögon. Faktiskt typ aldrig. Förrutom de man faktiskt ser det på att de håller på med vissa olagliga substanser...

Det verkar lixom bara så märkligt. Deras ögonvitor borde väl tekniskt sätt vara vita? Om de inte lider av allergier? Och det kan de väl inte göra -allihopa-?! Eller?

Punda kan de flesta göra - i alla fall här i Ghettot. Och då pratar vi inte bara om svarta utan om turkar, svenskar och de andra flesta bedrövliga dödliga med...

Men för att komma till något lite roligare - som till min stora förtret fick mig att dö lite igår när jag satt där i kassan lite småstressad och trött...
Afrikaner och auberginer... Verkade vara en hit igår. Kombinationen alltså...

När en av de största negrer jag ever sett köper en väldigt, väldigt stor aubergin... och jag är väldigt övertrött... Ja, då började jag skratta. Högt.
De trodde förmodligen inte jag var riktigt klok.
Men ni kan ju föreställa Er vad som pågick där inne i huvudet på mig.. håhåjaja... Ni skulle varit där. Eller så är det bara min fantasi som är så jävla skadad. Jag vet inte.
Men det var faktiskt hysteriskt roligt... Mental pictures ni vet!

Oh well... det blev lite flamsigt det här... även fast det från början var ganska seriöst menat...
Så ... har ni några svar åt mig så Shoot! Jag är uppriktigt intresserad!!

Så avslutar vi med lite humor ...(som inte heller på något vis skall tas upp på fel sätt) ;)


Några med tourettes, några pundare, några fyllon, några döva....



Efter en lördagsmorgon som startade redan halv sex, så spenderades 8 långa timmar på det där stället som håller en flytande.
Om vi drar det kort hade vi ett par kunder med tourettes, några pundare, några fyllon, några döva och sedan x antal andra bedrövliga dödliga... Just like always.
By the way är jag sjukt fashinerad (och ganska rädd) för det där fenomenet: Tourettes!
Fy bövelen för att gå runt och skrika könsord hela dagarna lixom. Det kan ju inte vara spec. kul?!

Kom hem och hade picnic på balkongen i solen som faktiskt värmde ganska skönt för första gången på länge...
Lovely!
Väntade in bästa vännerna för en middag bestående av lammracks, fläskkotletter och potatisgratäng!
Väldigt gott I tell you!

Kvällarna med bästa vännerna är dock alltid för korta men alltid lika underbara. Mycket skratt, lite gamla minnen och ett par glas rött!
Dock... går man upp halv sex så säger det sig själv: Man somnar. I stolen. Tack och hej. Så kan det gå.
Men då hade dom tack och lov hunnit gå hem! ;)
 
 
Men tack älskade vänner för en fantastisk kväll - as always!
 
Nu blir det snabblunch innan vi gör några timmar till på det där stället. Sedan är det baskemig semester en vecka. Min enda semester.. Men gud, så skönt!
 
Har ni haft en trevlig helg mina vänner?


 

Väry fucking happy!





Det finns ju ingen måtta på hur lycklig man bli lixom. Som ett jävligt bra sex som aldrig tar slut eller något.
O andra sidan vill man iofs att sex skall ta slut för man orkar ju inte köra hur länge som helst och man har säkert något viktigare som tvätt eller städning av balkongen att ta itu med eller så...
Men anyhow...
 
Jag har blivit med telefon. En vansinnigt vacker och fin sak som funkar. Hela tiden får jag hoppas. Inte bara i Angered eller bara med Wi-fi. Men hela tiden. Anywhere.
Fattar ni vilken grej?
Att inte behöva ha ångest för att inte dagis kan ringa, för att man inte kan uppdatera facebook eller alla de där andra livsviktiga sakerna man måste ha en telefon till i dagens samhälle.

Jag menar: Tänk er... Nu kan kärringen smygfota instagrambilder på jobbet lixom. Och ni -anar- inte hur mycket väldigt märkliga människor jag har på mitt jobb! Håhåjaja!

Samsung Galaxy Note - guds gåva till Elin!

Men nu är det dags att gå till jobbet. Klockan är halv sju redan och jag misstänker att jag har en pall frukt eller två som väntar på mig...
Ja, är det inte roligt så säg!

Och förresten... Ni kan väl gissa vem som har legat i skarven inatt?
(Om inte ryggen dödar mig idag så blir jag -jävligt- förvånad!)
 
 


Ha en riktigt fin dag nu gökungar!

Perversa varelser och sånt där...



...talibanus litenus sommaren 2011...



Halva arbetsveckan är gjord och det känns förbaskat skönt. Nu väntar två dagar med ledighet och talibangos!
 
Imorgon -dock- varvar vi det hela med lite otrevligheter. Rättelse: Ungen tycker det är skitkul och är i eld och lågor. Mamman kämpar med paniken och tycket att de är perversa varelser. Tandläkare alltså.
Vi skall tillbaka och få domen imorgon. Om den döda tandjäfeln får vara kvar eller inte. Måtte den .. snälla god gud och allt det där... I beg you!
Måtte den vara död men inte skadlig för tänderna under och liknande. Då vet jag nämligen inte vad jag skall ta mig till.
 
Hujedamig... Då lär det ju inte bara vara ungen som behöver sövas, det kan jag ju berätta redan nu!
Har några av Era barn behövt att dra ut tänder? Tell me the story plz! Känns som att det kan bli ett sådant där skitstort trauma!
(för både mor och dotter)

Som om det inte vore nog med terror där har vi lyckats att få en tid till sjukhuset samma dag. Finally.
Kolla den där bråkiga magen som aldrig riktigt vill ge med sig.
Se om det är fler allergier/tarmfickor..båda? Något är det i alla fall och jag hoppas vi snart kan få veta vad och få lite mer konkreta svar på vad man kan/skall/bör göra.
Man är ju så in i bomben maktlös i sådana här situationer när hon har ont... Mitt lilla liv..
 
Gårdagens kommentar var för övrigt sjukt jävla klockren och fick mig att skratta länge...
Klockan 05,30 smyger jag in i talibanens rum för att säga godmorgon och väcka henne ... hinner säga ett halvt godmorgon innan jag hör ett sömndrucket:
 
"Maaaammaaaa, vad viiill du miiig?"
 
Älskade lilla tonåring... 
Sedan drog hon täcket över huvudet och fortsatte sova ;) 

Och sova, det är precis vad jag tänker göra. Sova och sova som en död. All the way till los talibanus kommer och petar på mig imorgon och anser det vara morgon.
Måtte det bara vara efter klockan 7 i alla fall. Allt annat går fetbort!
 
Så well... wish us lycka till imorgon!

Att få andas frostluft innan någon annan ens vaknat ute...


...Lillskrot 2010 och 2011...

Jag vet inte om det bara är jag som längtar efter november nu? Den där pirrande känslan i magen.

-Förväntan-

Att man smått kan börja pynta lite ... att det har fallit en massa snö på utsidan. Att man äntligen kan få dra runt ungen på en pulka och ramla runt i snöhögar. Skrattandes och kalla om nästipparna.
Att det är mörkt klockan fem på eftermiddagen och man kan ligga ute på knarrande snö med ungen på magen och diskutera vad som finns bland alla lysande, gnistrande stjärnor...

Jag längtar vansinnigt efter december. Jag längtar efter adventstakar, tomtar och tindrande ögon. Jag längtar efter pepparkaksbak (Ok, jag  vet att jag kommer ta tillbaka den meningen) och att få andas frostluft innan någon annan ens vaknat ute...

Jag längtar efter morgnar med varm chocklad och julkalender på tv. Jag längtar efter en riktig julgran, efter att få ta  med ungen på hennes första skridskotur och att få höra julsånger på full volym i affärerna.

Och jag längtar efter den milda, varma stämningen... Att folk blir lite ...snällare? Lite mer omtänksamma.
För visst är det så på jul?

Sommar i all ära... Men det skriker i min kropp efter jul.
Julmarknad, Liseberg, glögg och att slå in paket klockan två på natten när alla sover...

Jag längtar som ett lite barn. Så snälla tomten, låt sommaren och hösten gå fort!

MåndagsmorgonMongo....


Det blev helt klart en regnsöndag. Vigt åt lite städning, en hel del gos och lite tacos för ungarna hemma hos C.
Tanken var att åka hem och baka men då en liten fröken råkade "slänga" ytterdörren över Talibanens finger kan man säga att de planerna skrotades.
Stackarn hade hemskt ont i fingret och idag är översta ledet svullet och mörkt och jag lider med henne...
Vi minns väl alla hur det pulserar i klämda fingrar!
Stackars lilla ungen min! <3

Och av samma anledning vaknade hon inatt och ville sova i mammas säng...
Sömnen blir inte direkt den samma men vi har i alla fall startat dagen med kaffe och frukost nu och peppar för en långdag på dagis och jobb.
En av de där dagarna när man börjar redan nio och inte släpps förren vid sex igen... Dagen försvinner helt enkelt...

Men o andra sidan så trivs i alla fall talibanen så bra på dagis att just det inte utgör någon ångest mer än att mamman missar lite tid med henne... men det tar vi igen imorgon!

Klockan springer iväg, kaffet kallnar och en annan ser ut som ett jävla morgonmongo!
Time to do something.

Förövrigt regnar det idag igen. Och vi väntar fortfarande på svar ang. lägenheten...
Nu borde det banne mig vara dags att få ett besked!

//FrökenOtålig som önskar Er en riktigt fin måndag!
 
 

Morning glory...

Kaffemorgon. I varsin onepiece. Regnet strilar ner och har gjort likadant sedan igår kväll.
Vi skippar tanken på picnic och börjar planera om. Frågan är bara till vad?

Vi börjar med att sitta och måla/städa lite innan vi orkar bege oss ut. En slappmorgon helt enkelt.

Morgonmys som sig hör och bör på en söndag.
Precis som vi gillar det!

Så, vad skall ni göra idag?
Har ni regn hos Er?
 
 

Rättspsyk, hemorojder och gamla meriter

 
 
Firat den här flickans födelsedag idag....↑
Kinamat i stan innan vi avslutade firandet i varsin soffa med ett par liter cola och en jävla massa catching up.
It´s been oh so long!!


Samtalsämnena spred sig över de flesta områdena såsom rättspsyk, hemorojder och gamla meriter. Eller ja, meriter vore väl fel att kalla det men... Things in the past, om det nu låter bättre!
Vi fick i alla fått gått igenom allt det där viktiga som ni förstår...
 
Det är få människor jag kan vara så vansinnigt, heligt förbannad på, men det är o andra sidan väldigt få som kan få mig att skratta så tårarna rinner oxå. Det är en svår balansgång det där. ♥
Nu tycker jag väl att det kan gå några år innan vi försöker ta livet av varandra igen. Det vore skönt med lite no-drama. Vi skall ju på något vis föreställa vuxna och allt det där.. Eller nå´t!
 
Och medan regnet strilar ner skall jag ta med mig leendet och gå och lägga mig. Imorgon hoppas vi nämligen på fint väder och picnic i någon park!
 
 

När man träffar nya vänner...

 
Så kan det gå när man träffar nya bekantskaper en fredag förmiddag... En utomordentligt trevlig förmiddag helt enkelt!
Och Vem ...kan tacka nej till massa fantastiska skaldjur?
Mums, var det verkligen!
 
Då jag var talibanledig kan man säga att det blev en lång kväll ... Många skratt och ett par, tre glas vin!
 
Men nu blir det att åka till stan, äta glass och fira en kär, gammal vän som fyller år!
Kinamat! Onekligen väldigt trevligt och väldigt länge sedan!
 
På återseende mina vänner!
 
 
 

Men i all hemlighet önskar jag så att det blöder ur varenda por i kroppen på mig...




Sista dagen på veckan och man kan väl säga att den varit turbulent?!
Allt ifrån en hel del jobb, till barnlek, vuxenlek och en hel del självreflektioner.

Vi har träffat -han- och jag vet inte vad jag varken skall/borde/vill säga om saken mer än att det skapade hål i själen och det är något jag hoppas vi snart kommer bort ifrån!

Till veckan får vi svar om vi kanske får den där lägenheten i staden där hjärtat hör hemma. Jag vågar knappt tro, knappt hoppas eller ens le. Men i all hemlighet önskar jag, så att det blöder ur varenda por i kroppen på mig.
Just nu hade det inte kunnat bli mer fantastiskt.

Men det är klart... vi har först en sommar att avverka här hemma med. En sommar som mestadels är kantad med jobb och en veckas semester...
Jag hoppas väl självfallet kunna klämma in lite parkhäng, Slottskogen och kvalitetstid med dotra med!

Nu är det på hög tid att kasta sig i duschen, se om man kan avverka ett par timmar ute innan det nalkas jobb igen till sena kvällen.
Det skall bli skönt med måndag efter den här veckan helt enkelt!

Hur har ni det mina vänner? Har ni snart semester?
Sommarplaner?

En dalmatiner?

Jobbhelg. Lördag. Världens sötaste dalmatinerunge.
Fyndat (Finally) en bra och hel säng till skrothögen och ett nytt soffbord.
One can never have to many...
Samt lite smått och gott som böcker och annat!

Lunch på Ikea tillsammans med 3000 andra familjer och ladda med billigmat innan det drar mot jobb om 30 min. Produktivt. Som fasen. Bra Elin!

Nu: Stress!

Jag vill dela allt det där vackra...



Frukost is done.
Onsdag - Några timmars jobb innan det väntas ett par dagars ledighet.
Kaffe, sol och en värme som inte är lika påtaglig som föregående dagar. Ack, så skönt!
Det kan bli lite för mycket av det goda med.

Och jag försöker att inte hetsa upp mig ... men kanske kan vi få den möjligheten att flytta nu.
Kanske finns det en lägenhet till oss.
En möjlighet att äntligen komma härifrån. Börja om. Göra om, göra rätt!
Just nu verkar det lovande... Men det har det ju å andra sidan gjort innan med.

Jag vill så vansinnigt gärna komma hem till mitt hav och mina klippor. Får jag som vi vill nu så kommer vi ha fem minuters promenad till stranden. Ha familjen nära.
Både den biologiska och den jag ser som de mina trots att samma blod inte rinner i våra ådror.
Men det blir lätt så när man kännt varandra hela livet och de hela tiden funnits i hjärtat.

Det hade varit så himla fint!
Att kunna släppa ut liten... att låta henne vara barn, bara lite längre.
Här i Ghettot växer de upp så fasligt fort.
Jag vill så gärna skydda henne mot den hårda ytan barnen här verkar ha. Skydda henne mot språket och handlingarna.
Barn har rätt att få vara barn.

Jag vill dela allt det där vackra jag växte upp med helt enkelt. Jag vill komma hem. Börja andas igen. Sova på nätterna utan alla mardrömmar som jagar och sliter...
Jag vill släppa allt som varit. Lägga de här åren bakom mig. Avsluta ett kapittel och börja ett nytt.
Det är dags nu och jag har väntat så väldigt, väldigt länge!

Håller ni en tumme är ni snälla... Jag behöver verkligen det!

Jobb var det ... Men vi hörs lite senare mina vänner!

Au revoir!

RSS 2.0