Liten blir inte frisk och jag börjar bli sjuk.
Det har snart gått en vecka!
Jag ger det imorgon sedan får det bli VC på fredag i värsta fall!

Men i min trötthetsdimma glädjs jag åt jag faktiskt har en del roligheter inbokade.
Hör och häpna.

Tant på äventyr! Beware!

Det skall bli en coverkväll ute med en vän som sjunger, det skall bli en resa till Hamburg, det skall bli en dejt med karl som jag kände för många år sedan, det skall bli besök av fina vänner och det skall bli besök i gamla hemstaden.

Helt jädra ok om ni frågar mig.

Jag går och sover nu. Innan jag välter! Trött. Hemskt trött. Pepparsprey i ögonen och 50kg´s blomsterjordspåsar fasthakade vid anklarna!


Sov gott mina fina!

Dom där höstförkylningarna är aviga dom! Liten hostar fortfarande och är fortfarande hängig som attan. Blir det inte bättre utöver dagen så blir det en till dag hemma imorgon. Men det går i vågor. Som det gör med barn. Vi får avvakta helt enkelt!
Hade säkert underlättat om hon började äta igen med...

Vi får se om dagens middag gör susen:
Sjömansbiff, potatis/blomkålsgratäng med baconbitar och kokta grönsaker.
Jag ser i alla fall fram emot det. Jag lovar!

Vi togs iväg på Föräldra - Barn grupp imorse åtminstone! Väldigt uppskattat var det! Sång och musik som avslutades med lite byggande med play doh lera!
Dock kan jag erkänna en viss frustration över att den fortfarande är roligare att äta än att leka med!
Var det förresten någon av er som hade något snabbt, smidigt recept på det? Det känns som att det är dags att göra lite sånt nu! Blir dyrt att köpa om man likaväl kan köpa själv!

Förövrigt fick jag en kommentar på inlägget ang. amningshysterin som gjorde mig lite trött. Jag skall ta upp det ikväll tänkte jag. När jag samlat tankarna och inte bara vräker ur mig svordomar! ^^

Men tills maten är färdig skall jag ta tag i den där nålen, slötitta på "Juno" och sy fast det där tygmärket på dotras jacka!

//tills vi ses igen... dendärWannabeHemmafrun!

Amningshysteri!
När i hela friden skall den här diskutionen ta slut? När skall folk förstå att man inte flashar tuttarna för att få uppmärksamhet eller för att störa/genera folk?

Argumenten är ofta genomtänkta och sakliga alá:
-"Men jag tycker faktiskt det är äckligt om jag sitter på restaurang och någon börjar amma och jag skall äta"
"Jag tycker det är störande att sitta på spårvagnen och någon drar fram en tutte"

Ok, vi tar det från början:
Varför drar man fram bröstet? Jo, förhoppningsvis för att ett litet barn är hungrigt och det är detta alternativet som barnet skall/behöver/vill äta!
Mamman drar alltså Inte fram bröstet för att äckla, genera eller stöta sig med någon. Förmodligen inte heller för att hon tycker det är så jävla kul att visa tutten för halva befolkningen runt i kring.
Personligen tror jag det handlar om instinkt. Mitt barn är hungrigt. Självklart skall inte han/hon behöva vänta när maten finns precis här.
I det här syftet är inte tutten något annat än en källa till mat. Hur kan det vara så svårt att se?
Det är ju dessutom sällan så att mamman tar av sig hela tröjan och sitter ogenerat och låter ungen smaska!

Jag menar... Tutte. En påse mjölk. Hud. En del av en kropp. En kvinnokropp. No more, no less.
(även fast jag oxå kan erkänna att tuttar kan vara roliga ibland så har det ingenting med det här sammanhanget att göra)

Precis som vi är hungriga blir barn hungriga. Den bästa näringskällan, i alla fall dom 3 första månaderna är modersmjölk. Skall vi förvägra barn det bara för att vi finner det stötande med lite hud?
Nej, det blir bara förjävla dumt!!

Sedan självklart finns det gränser för allting. Oskrivna lagar. Eller förmodligen är det bara mina egna lagar.. Men jag kan dela dom med er.

Den var söt filmen. Kampen om rättvisa. Good guy VS Bad guy.
Man behöver inte undra över vem som vinner men det skedde lite otippade saker helt klart!
En lite ny vinkling på hela superhjältetemat och det var mycket humor i filmen så man fick sig några riktigt sköna skratt under tiden!
Kick-Ass, Hit-Girl, Big Daddy och Red Mist!

Handlingen är simpel, man har varit med om grejen förr men jag blev överraskad över slutet! Kanske inte positivt. Men jag blev överraskad!

Sedan tyckte jag väl att det blev lite för mycket, lite för överdrivet sista halvan! Det var lite som att: Nu drar vi på så mycket vi kan utan att tänka på hur "trovärdigt" det är. Hur trovärdig en sådan film nu kan bli!

Från att vara väldigt bra så tappade den som sagt en del i slutet. Men har man inget bättre för sig någon kall höstkväll så kan man gott se den. Den är varm, söt och har humor!

(men jag tycker det är konstigt att så fort det kommer lite regn så blir gatorna öde)

Det var en lycklig liten unge jag kunde gå och lägga när vi kom hem igår.
Totalt utmattad, vansinnigt gosig och glad!
Discot var en succé!!

När jag får syn på en sådan här lapp då ringer alla mina varningsklockor. Högt. Jag kan inte hjälpa det.
Det känns på något vis väldigt oseriöst! Eller är det bara jag som får den känslan?

Hade ni vågat ringa till dessa människor och tagit hem dom till Eran boning?

Nej, kalla mig fördomsfull och rädd men jag tror jag gör som jag brukar och bokar en tid inne i stan helt enkelt.
Fast det är klart. Det här kanske är den nya grejen? Lite alá take away och städhjälp?
Vad tror ni?

Och framför allt: Hade ni ringt eller inte?

Det blev kväll även idag och snart kan man med gott samvete krypa ner i den stora, mjuka, varma sängen på 2.20 och lägga sig i fosterställning och bara blunda. andas. Tills imorgon.
Det är synd att man väl är så stressad när man ligger i den där fantastiska uppfinningen.
Man kan konstatera att ibland så är tanke mer lockande än handling. Av någon märklig anledning.

Dagen blev fin idag. Den började med mysmaraton och det avslutade vi den oxå med. Mitt i mellan där någonstans åkte vi till Angered och åt mat med Mia och Dotra.
De små fick springa loss och dansa på scenen i lokalen med vi mammor fick äta upp våran mat.
Stora, stora tjejer. Vad tiden går fort! De pratar, leker, dansar och är små människor. Det är fortfarande ganska ofattbart. Är det verkligen bara jag som inte hänger med?

Lekte lite i photoshop igår. Det resulterade i en ny header. På tiden. Det är synd dock att det är så jädra svårt det där med photoshop! Jag har verkligen noll koll.
Någon som är sugen på att skriva: Världens lättaste tutorial till mig?

Liten är ledig idag och det innebär automatiskt mys. Pyjamas halva förmiddagen. Lång, lång frukost och "Saltkråkan".
Men vi har minsann hunnit en hel del annat med idag. Som att skura golven. Det är ju roligt nästan jämt. Speciellt varje gång man vänder sig om och när man vänder sig tillbaka så står ungen naken I skurhinken. DET är spännande.

Sedan har jag upptäckt att ungen gillar Turbonegro. Så vi har diggat en del. Och dansat. Vi har målat. Klubbor och blommor. Hennes mamma kan verkligen inte måla. Jag kan faktiskt erkänna att jag hatar att måla. Men jag gör det för hennes skull. Det gör jag.
Vi har läst böcker, vi har gosat och vi har jagat.
Nu är det dags att väcka lillkrypet. Jag misstänker att vi skall ha en torsdagsdejt med Mia och hennes terrorist.
Vi får se vad det blir till. Ut måste vi i alla fall.

I övrigt sitter jag och sover med huvudet på tangentbordet igen. Denna vansinniga trötthet. Att inte klara på något vis att hålla sig vaken.
Vitaminer kanske? Kan det vara något? Eller behöver jag helt enkelt bara miljöombyte?

Weekend is coming up. Spännande. Jag har för mig att jag har inbokade saker att ta tag i men jag minns inte varför och med vem. Eller när.
Anyone? :o

Har fått ett erbjudande om Hummerfiske i dagarna som kommer. Men att befinna sig på en liten båt i timmar med galen terrorist känns lite som att utmana ödet!
Dumt! Jag har aldrig fiskat hummer. Det vore nog intressant!

Nu tar vi en citodon till folkens och ser om vi överlever tandvärken några timmar till! AJ!

S/M?!

Jag är väldigt lessen över att behöva säga det här men: Är inte det här valet över snart?

Nej. Jag röstar inte. Dels att jag inte har något legitimation. Dels för att jag är norsk medborgare och dels att jag är alldeles för oinsatt. Hade jag kunnat hade jag röstat blankt! 

Självklart förstår jag att mycket hänger på hur det går i valet. Visst är det så. Men stannar hela övriga världen upp bara för att vi i Sverige är mitt uppe i ett val?!

En morgonkommentar på facebook. Den fick mig att le. Jag kände blodet vakna till. Rusade lite smått. Glitter i ögonen. Tacksamhet över fina vänner.
Livet är så skört. Så oförutsägbart.
Efter tankeställaren inatt om hur fort allting kan ändras så fick Hennes kommentar mig att dra än -lite- djupare andetag än vad jag brukar.
Jag började tänka. Jag insåg att det var precis vad jag skulle göra. Dansa.


Dansa i dag. Lova mig det. Bra där, då säger vi så.


Men någonstans gick det fel. Jag bara snubblar omkring i trötta ögonlock och för stora fötter. Någonstans inombords närmare bestämt i magen så fräter det. Jag vet inte om det kallas för livet eller magkatarr. Jag vet bara att det gör lite ont. Och jag kan inte dansa. Till trots för att jag verkligen försöker.

Men imorgon Teija. Imorgon skall jag dansa! Hela dagen skall jag dansa!
Förrutom kanske inte just precis när jag är på arbetsförmedlingen.
Men i övrigt skall jag dansa.


Idag skall jag skriva. Idag skall jag skriva så fingrarna blöder.

Det är en speciell dag. Som jag nästan hade glömt. Det slog mig till backen. Smack!
Fy farao, vad ont det gör!

"Kan det vara så att Meningen med livet är att ständigt vara på jakt efter Meningen med livet?

Ja, det handlar även om att leva i stunden. Njuta av nuet. Ta tillvara på dagen. Jag vet det. Men någonstans handlar det väl om att fortsätta söka? Att inte hela (jävla) tiden nöja sig?

Jag har upptäckt att jag är lite avigt inställd till folk som bara "nöjer sig" med att allt är som det är.
Ungefär som att: Allt är fint så som det är nu och då behöver jag inga drömmar och mål och kan stå på samma plats resten av livet.

Jag är ledsen att behöva säga det men:
Det verkar så fruktansvärt Hemskt tråkigt!

Vad har man kvar om man inte har drömmar och ambitioner?

Jag vet i alla fall med all säkerhet att jag aldrig kommer Nöja mig! Självklart kommer jag vara glad. lycklig. Trivas.
Men jag kommer aldrig, aldrig någonsin nöja mig!

Jag har visioner. Planer för framtiden. Stora som små!
Och jag SKALL förvärkliga dom!

Det verkar som att jag kanske kan få lov att börja plugga igen om ett par veckor. Heltid.
Självklart kommer jag söka jobb under tiden samt jobba mina timmar på tappen.
Men det ser ut som att det kanske kommer en ljusning i alla fall!
Det var på tiden!!

Idag har jag en bra känsla i magen. Idag ler jag lite och jag har känt dom sista dagarna att det faktiskt kanske finns hopp. Det måste det göra.
För trots allt så har jag ju faktiskt allt det där som betyder något i livet:
Den vackraste, bästa dotra, dom finaste människorna som hjälper mig att hålla inälvorna på insidan kroppen, minnen som täpper igen hålen i själen och Drömmar!
Jag har jävligt många Drömmar!!

I mina gamla var det alldeles för många lufthål kan man säga. Så fort mina skor skådade en vattenpöl på 3 meters avstånd sade det "Schwopp, schlurp" och vattnet sögs in i mina skor och mina strumpor.
(nog för att jag har en benägenhet att duscha med strumporna på men det är inte samma sak att behöva gå med blöta fötter)

Men nu har jag glada fötter. Hemskt glada fötter! Tack Mamma!

Väntar på att männen i mitt liv skall komma. Det vankas middag och en borr har jag hört. Jag skall äntligen få hjälp att slänga upp mina lampor. Det känns som att det kan vara trevligt nu när det börjar bli mörkt på kvällarna!
Vad det blir till middag var tydligen en hemlighet men jag vet att jag får kokt potatis och då är jag lugn. Då kan det på något vis inte bli så mycket fel!

Förövrigt fick jag städat undan och skurat vardagsrummet innan så nu kan jag med gott samvete stänga dörren till de andra rummen och lägga mig i soffan och kolla på "Irene Huss" ikväll i brist på annan meningsfull (eller var det, det att jag inte orkade hitta någon?) sysselsättning!

Det är dags att väcka den lilla så det går att få henne i säng ikväll. Hon skall få lov att leka med vattnet i skurhinken medan jag skyndar över resten av lägenheten.
Sedan hoppas jag vi hinner ut en stund sedan med. I regnet!
Igår var vi ute ett par timmar och promenerade, skrattade, jagade, samlade löv och studsade i alla vattenpölar.
Träffade knappt en själ gjorde vi heller. Det är lite konstigt tycker jag. Är folk rädda för regn? Eller vad handlar det om? Varenda gång man ser ut igenom fönstret är det mer eller mindre tomt.
Jag och min lilla klär istället på oss och springer glada ut istället..

Oh well... Tick, tack, tick, tack... Tiden springer iväg!

Vad har ni gjort i helgen mina vänner?

Jag föll tillbaka till ett gammalt flickrum i ett vitt hus med bruna knutar.
Jag hade tapeter med blå/rosa, magisk tapet och en sådan där dyr, ståtlig "lejonfotölj" i hallen.
På den tiden hade vi öppen spis, kattungar och keybord som pappa alltid spelade på innan läggdax.
En gång i veckan bakade mamma frallor som smälte i munnen och vi kollade på "McGyver" eller kanske om det var "Poirot".

Ute fanns det huggorm och paddor som vi kysste jag och J. Vi hoppades väl på prinsar.
Min har fortfarande inte kommit.
Och på kiosken kunde vi köpa sura godisar för 3 kronor och två av dom där röda sakerna. Dom bakom kassan förstod och tyckte bara det var normalt.
(Nu anses det vara lika dumt som att komma till systemet och säga: Hej, jag vill ha en sådan där med skruvkork på)

Påskliljorna var gulare när man var liten och jag har än idag inte skådat något vackrare än när kvällssolen sken in genom våra vardagsrumsfönster och speglade sig i prismorna i kristall-kronan.
Barnalycka!

Jag tar med mig känslan av trygghet och magi och försvinner till sängs nu.
Smärtan efter tandläkarbesöket är olidlig och drar mig tillbaka till verkligheten.

Men vi hörs imorgon mina vänner, vi hörs.
Det gör vi ju faktiskt Alltid! Godnatt!

Sådär ser våran morgon ut. På ett ungefär. Den lilla vackra ligger bland kuddar och filtar och kollar på bolibompa och dricker välling medan mamman spelar MafiaWars.
Hemskt pedagogiskt. Jag vet det!
Men det kallas faktiskt för att ladda inför en ny, kommande dag om ni inte visste det!

Eftersom jag tydligen har någon fetisch för att hålla på att plåga mig själv så dricker jag kaffe med en magkatarr som skriker högre än grannbarnen (och vi skall inte ens gå in på hur högt det är!).

Som grädde på moset, sådär lite lattjo så toppar vi med att gå och rotfylla lite om ett par timmar. Det ser jag fram emot! Not!
Fast det är klart: Rotfylla får jag bara om dom inte måste skära i mig mera med den där lilla, fina skalpellen.
Pest eller Kolera? -Jatack, jag tar två!


Nej, nu lämnar vi det här och går och får något gjort!

Hur spenderar NI dagen?