Kanske var det någon som hörde mina böner? Det var inte en dag för tidigt!

Är i alla fall inringd på jobb. På en avdelning där jag vet att jag trivs. Det blir fint det här!

Klirr, klirr, mat på bordet, blöjor och kanske ett par strumpor eller något annat skoj när lönen kommer! Icke, att förakta!

Jag har ofta abstinens. Efter en hel massa saker. Vänner, festivaler, musik, pengar ... you name it!

I helgen har jag haft abstinens efter bloggen. Hjärnan har svämmat över. Tankar har lekt likt en speedad version av "Kaffekoppen" på Liseberg.

Datorn. Ja, den har varit död. Eller kanske inte själva datorn. Men det fick något form av dödligt virus som kukade ur i princip hela systemet.
Tur att jag är så jävla teknisk. Eller inte.

Men nu, efter tre dagar och såpass många svordomar att både jag och hela min vänskapskrets lär hamna på det där stället där det är fruktansvärt varmt .. Ja, då börjar den leva igen.
Jag vet att jag har klickat, tryckt och pillat. Men med vad och hur det har jag ingen aning om. Fråga inte mig om hjälp lixom. Det är bara mina magiska fingrar (hö hö) som tydligen hittade rätt.

Är det inte fantastiskt så säg!?

Insåg att klockan är halv tre och att datorn kommer stå kvar även imorgon. Jag kapitulerar nu.
Men jag ville nog bara säga att jag lever. Och att jag har haft en jävla fin helg. Trots allt.

Vänner.. Det är lixom skiten det!

NU är det måndag! Nu jublar vi lite och sover och hoppas telefonen ringer och säger: Vi har en mängd sjuk peronal. Kom hit.
Det väntar vi på!

Godnatt på Er!

Jag önskar att jag hade något vettigt att skriva om den här dagen. Det har jag inte. Förutom att jag aldrig slutar förvånas över hur extremt dåligt organiserade många förskolor är. Och underbemannade.

Jag var själv med 7 st, 2-3 åringar till mellanmål idag. Det var .. lärorikt! Haha!

Jag var så trött när det var dags för min lunchrast att jag bestämde mig för att hoppa på bussen och sova ett varv runt Lövgärdet/Angered ... ca 25 min. Perfekt. Just what I needed!

Imorgon är det samma pass. Slutar 17.30. Hjärnan går offline vid 13. Fantastiskt!

Nu blir det sängen!

Förövrigt får jag morgonkaffebesök på Fredag som jag ser väldigt mycket fram imot!
Inte en dag försent!

Vi har pratat på nätet länge, länge så nu är det änna dags! :)
Tänka sig, vad hemskt mycket trevligt folk man möter via nätet.
Några av mina bästa vänner sedan 10-15 år tillbaka har jag träffat via nätet på ett eller annat vis..

Exet X träffade jag via någon säljargrej på nätet. Vi pratade fem år. Vänskapligt. Sedan träffades vi .. blev tok-kära.. och höll ihop i 3½ år .. ;)

Men Sängen var det ja ...

Förresten... Har ni träffat människor via nätet? Bra/Dåliga erfarenheter?

Lite den känslan fick jag idag. Eld i baken alltså.

Lämnade på dagis, jobbade och fick ett telefonsamtal.
"Hej, kan du jobba 8-17.30 imorgon"?
Självklart, kan jag det. Inga problem. Men när jag började tänka på hur hemmet såg ut, måsten som skall fixas, papper som behöver ordnas. Då fick jag lite smått andnöd kan man säga. Stress, i mild.. ok, medium form.

Därav kutade jag hem från jobbet, slängde in lite tvätt, diskade och dammsög så det bara är hälften kvar när jag hämtat liten från dagis.
Och ja, jag tycker det är helt ok att hon får stanna en timme extra och äta mellanmål med de andra där jag vet att hon tycker det är roligare att äta än med samma gamla mamma. Jag tänker inte få dåligt samvete för det. Inte idag.
Imorgon dock, då kommer jag våndas. Imorgon blir det en lång dag.

Häva i sig kaffe. Jatack. Det tråkiga är väl att det inte hjälper. För annat än att det är gott och en liten lyxstund. Det har egentligen aldrig funkat sådär: Hej Energi. Mest lite skakighet och kass mage.
Dock så tänker jag: Koffeintabletter? Kan det funka tro? Är det några av Er som käkar det? I så fall berätta för mig.. Funkar det för Er?

Min tid är ute. Dagis kallar. Tvätten snurrar. Precis som hjärnan. Jag måste plocka ihop mig själv snart. På riktigt.

Yoghurt, smörgås, ägg och ett halvt knäckebröd.
Mer än vad ungen ätit i fast föda senaste veckan ungefär. Det går åt rätt håll. Trots att hon låg och småulkade lite på mig inatt.

Vid två inatt kom hon tassande och sade att hon hade ont i magen. Bara att bädda ner, klappa och kramas tills hon somnade.
Jag skulle dock ljuga om jag sade att det inte har varit ett himla bökande inatt. Hon har klättrat runt, över, på och gud, vet vad inatt. Det tog lixom aldrig slut.
Och mamman var så faaasligt, jädra trött och önskade sig femtio mil bort. Till ett spahotell eller nå´t. Nordpolen. Afrika. Ett ställe utan väckarklockor i alla fall!

Nu är det som det är. Vi var uppe strax efter sex. Nu drar vi till dagis och jobb och jag skall försöka hinna med en liten solpromenad innan jobbet.
Med magi alá Winnerbäck, smurfslakt, misfits och Peter Cetera i lurarna skall jag samla kraft och visdomsord!

Eftermiddagen och kvällen spenderades på vårdcentralen i Gamlestaden. Ryktet där skall vara bra. Min upplevelse var annorlunda.
Kanske hade läkaren en dålig dag? (även fast jag inte tycker att man kan/får lov att ha det i ett sådant yrke).. Vad vet jag?!
Nog om det...

Kontentan: Skrotis är hur frisk som helst! Inga problem alls. Frisk, glad och fin! Precis som man skall vara när man är 2½ år gammal.
Totalcharmade läkaren och tyckte bara det var roligt med alla prover och pill och kläm.
Min duktiga, duktiga lilla prinsessa.

Jag är en jävel på att städa. Egentligen. Men ibland så går det något fort.
Som det tydligen har gjort här ovan...

Jag tyckte väl det luktade lite mystiskt! Sedärja. Grillad kökshanduk.
Anyone? ;)

---

I övrigt intet nytt under solen. Humöret är värre än hos Häxan Surtant, jag är inringd på jobb imorgon och om ett par timmar skall vi ner till sjukhuset.

Innan och efter borde jag återigen ta tag i städningen. Dock Inte så som det gjordes med kökshanduken. Nu skall sakerna dessutom på rätt plats.

Sängar skall bäddas, golv skall skuras, tvätt skall vikas och disk skall diskas.
Sådärja, matt redan nu. Kan vi säga att det är bra så? Ta resten imorgon kanske?

Är förövrigt sjukt tacksam att ingen kom och kräktes på mig inatt! Tack Talibanen!

Vackermorgon. Solmorgon. Vintermorgon. Minus 12 grader ute. 2 timmars promenad.

Vi har fått undan lite (ännu mera) tvätt, bakat med playdoh och en del annat smått och gott.

Liten kräktes Igen inatt och på sjukhuset bad dom oss återkomma imorgon om det sker inatt igen. Tröttsamt!
Men imorgon Skall vi ha hjälp. Något är fel på den lilla magen och jag blir tokig om dom inte kollar upp det ordentligt!

---

Städning är den bästa terapin har jag hört om humöret är dåligt.. av förklarliga och oförklarliga anledningar har det varit i botten de senaste dagarna!
Och då menar jag botten, botten. Tele är mer eller mindre avstängd och lika så Fb.
Folk gör mig så vansinnigt trötta ibland.

Så med andra ord.. städa var det!
En sväng ner i källaren för att kolla lite på vad man kan ta med upp kanske.. Så att man kan ta ner lite annat.

Men vi börjar med ett bad. Det låter bra!
Och som i princip varje dag denna vecka blir det tomatsoppa till middag. Hurra!

Hur har Eran helg varit? Jag hörde att det var melodifestival igår?
Jag vet inte ens vem som gick vidare förrutom Saade.. eller vilka som var med?!
Kollade ni? Och i sådana fall varför?

Talibanen kallar ... Mamman springer!

-Poff-

Natten är över och tack gode gud för det. Den var lång! Och full av kräkande. Det är konstigt det där att ungen i princip bara kräks på natten och äter lite och fungerar på dagen.. för att sedan börja kräkas på natten.
Hur kommer det sig?

Och för första gången sedan hon var ungefär ett halvår har hon sovit i min säng. Men jag vet nog allt varför... Ungen är manisk med att det inte kan kräkas någon annan stans än just På mamman. Konstigt det där med tycker jag!
Förmodligen någon skruvad trygghetsgrej.

Kontentan är i alla fall att vi legat inlindade i filtar och handdukar hela natten. Ihoptryckta.
Hade det inte varit för kräkandet hade det varit alldeles ljuvligt!

Idag är det fredag. Strålande sol. Klarblå himmel. Det kryper i kroppen på mig! Vi måste ut! Få lite frisk luft, döda lite baciller. Handla mera skurmedel och varma koppen. Bunkra upp med lite av varje... Om det nu visar sig att det blir värre eller att Jag ..(peppar, peppar) blir sjuk. Då är det mer eller mindre kört.

Hur skall ni spendera helgen mina vänner?

//Enmammansomärvansinnigttröttpå90graderstvättochkräkkladdigakroppar!

Efter en lång dag är det dags att hoppa till sängs. Finally!

Liten är bättre igen och kanske blir det tacokväll hos C imorgon med oss och alla hundrasjutton ungar. Förmodligen ingen hit med Taco för liten men vi får hitta en mild och skonsam lösning med något annat för hennes del.
Oavsett är det trevligt med lite gemenskap och fredagsmys!

Funderar på en liten utflykt imorgon. Åka till stan och fika lite, bland annat. Strosa runt lite och låta Liten titta på bilar och spårvagnar. Då är hennes dag gjord!

Någon dag inom en kort framtid har vi även planerat en tripp till Landvetter. Ungen är så hemskt fascinerad av flygplan så jag misstänker att hon hade älskat det!
Sedan att hennes mamma är en sucker för flygplatser är en helt annan femma!

Nej, nu blir det sängen. Imorgon är en ny dag. Och en förhoppningsvis frisk dag!

Ta hand om Er mina fina!

Då var omgång nummer Två av kräksjukan ett faktum. Jag trodde det bara var en lös mage men nu har det börjat att kräkas igen.
Återigen tvättar vi på 90 grader och skurar frenetiskt!

Imorgon blir det en tripp till vårdcentralen.

Älskade lilla prinsessa!

I övrigt är hon i fin form och får i sig lite soppa och vätska så det är klart att det kunde varit värre .. Men still, ont i hela hjärtat gör det i alla fall!

Någon större middag lär det inte bli men vi slänger ihop lite tomatsoppa. Det brukar alltid vara populärt. Mättande är det oxå!

Nu håller vi tummarna för att det ger med sig fort det här ..

När livet är sådär påtagligt så lyssnar jag på denna. Faller ner bland mentala dunkuddar och fluff. En känsla av nostalgi över hur det var. En önskan om hur det borde vara. En längtan. En saknad.

Med denna sången under huden springer jag nu til dagis. I något annat än mysbyxor. Dom kommer bli förvånade. Jag är oxå förvånad.

Idag är det kjol och ett ansikte som är på. Allt för att dölja spåren av komatröttheten som etsat sig in under ögonlocken på mig.
Dessutom funderade vi på om vi skulle våga oss på att åka buss. Till Angered. Handla lite.

Har vi otur möter vi han vi kan kalla "skräcken". Har vi tur gör vi det inte. Om vi nu vågar åka förstås. Men jag börjar känna mig aningens begränsad att inte våga mig längre än precis till närområdet.
Människor - Det är till stor del ett ont släkte minsann.

Springa var det ja!


Ikväll tror jag att jag tar en sväng till San Fransisco igen. Jag behöver fly!

Man blir trött av att dricka morgonkaffe och spela mafia wars!
Fast jag har faktiskt dragit av sängkläder med. Och sorterat strumpor icke att förglömma!

Nu är jag exhausted. Jätte! Måste sova.
Så utan att läcka in vatten och smådrunkna skall jag ta en timme på magen i badkaret!
Förena nytte och nöje!

Efter det skall jag inspektera min russinliknande kropp och inse att så kommer jag att se ut när jag blir gammal! Hujedamig!

Blubb ... Helt enkelt!

Det måste vara ett -tecken- när man hittar ett inlägg bland sina utkast som ser ut som det nedan. Tydligen skrevs det igår kväll?!
Jag får en svag minnesbild nu när jag tittar på det. Men that´s about it.

Nog för att jag alltid är trött, men detta är skadat. Jag somnar bara ifrån.
Vid datorn, när jag röker under fläkten (ja, sluta gnäll på mig), när jag -står- på bussen.

Det är inte mänskligt. Jag måste ta mig ur koman. Det här börjar bli lite läskigt!

Jag passar på att dela med mig av inlägget från igår då det tydligen är lika aktuellt idag:

---

Jag utmanar ödet. Jag går och lägger mig. Innan halv tolv. Det är inte sådär vansinnigt ofta det sker.
Jag misstänker att det kommer resultera i ett antal uppvaknanden inatt.<BR>



Jag är ett vrak. Det mesta snurrar. Jag vet inte om jag kanske somnar till ibland?! Samtidigt som jag gör annat. Det lixom svartnar?!
Jag tolkar det i alla fall som: Sov förhelvete!

Men imorgon. Då skall jag uppdatera. På riktigt.
När talibanen förhoppningsvis inte är lika galen! :)

Godnatt mina fina! //DendärElin

...Jag, Lillskrot och Mr Gordon packade oss iväg hem till en helgfrukost hos C...



Helgen gick sådär vansinnigt som den bara gör när man inte vill att den skall ta slut.
Den var sådär lugn och skön. Kantad med strålande sol och blå himmel.

Samt en släng av magsjuka hos lillskrot förstås. Men det gick över all förväntan. Försvann fort och hon kom sig direkt, min lille kämpe!

Nu är det rast och jag försöker febrilt att hålla ögonen öppna. Det är en tröttdag idag.

Jag återkommer.. Som jag brukar.

Jag älskar skype och dess cam funktioner!

Jag älskar att jag med ett litet klick nästan kan befinna mig på andra sidan jorden!
Här om dagen var jag i San Fransisco. Kikade ut över The golden bay bridge. Var inne och beställde en pizza. Köpte öl i en liten affär.
Det är häftigt att det funkar!

Man får en liten semesterkänsla när man vandrar runt sådär. Sedan att det kanske inte ser så intelligent ut för människorna i hans närhet när han går runt med en dator och pratar med vad som förmodligen verkar vara för sig själv ja, det är en annan femma!
Jag uppskattar att han gör det för min skull.

Någon gång skall jag dock åka dit in person. Gå i den där fasansfulla backen med egna ben. Stå på det där taket och se solen som sänker sig över bron och havet.
Någon gång skall jag vara där!

Det skriker i mina resenerver. Jag behöver komma bort. Upptäcka. Andas annan luft. Se nya saker!
Och jag kan inte vänta med att få lov att visa Sanna världen! Den kan, trots allt... mitt i all elakhet och tragik vara en väldigt vacker plats.

Idag är det fredag och jag ser fram emot en lugn kväll på soffan med filtar och för mycket kaffe. Ord som dansar framför ögonen tills man somnar. Vetskapen om en liten lusegris som sover sött i rummet bredvid.

Dags att springa. Inhandla fredagsmys. Hämta lilla människan. Styrelsemöte och hem!

Ha en fin helg...

Och jag hoppas ni oxå får uppleva världen ... genom en cam på skype, eller med egna ben!

...Jag har funnit kraft. Solnedgången ikväll speglade den så vackert...

Det var en ledig dag idag. För min del i alla fall. Talibanen var på dagis och gick på skogspromenad.
Jag kom ikapp med lite måste och det kändes skönt att ha lite dagsljus att kunna gå runt att pyssla i utan att någon drog ut allt igen direkt.

Han även med att ringa ett par viktiga samtal så nu är nog det mesta klart förrutom att invänta lite papper och sedan är man ready to go. Då är man borta från soc och borta från misären. Det är en sådan lättnad att jag inte finner ord.

För första gången på vad som känns som (läs:är) åratal så går livet verkligen framåt. Inte ett steg fram och tre tillbaka utan mer .. tre fram och ett tillbaka. Det mina vänner, är en jävla skillnad!
Jag börjar få krafter som jag inte riktigt vet hur jag skall hantera. Det är nog både skönt och skrämmande.

Och mitt uppe i allt undrar jag lite om det faktiskt är för att jag gjort dom här förändringarna i min vännerlista? Att jag har kapat vissa.
Att jag faktiskt klarar av att kämpa mig fram för att jag inte hela tiden behöver finnas 24/7 för vissa andra. Jag tror i alla fall att det har mycket med det att göra. Men visst.. spekulationer i all ära!

One thing I know for sure är att det aldrig kommer bli så igen. Jag kommer aldrig låta mig tryckas ner och ligga i ett sådant underläge i en relation igen. Aldrig, aldrig någonsin.
Numera är jag för stark och självsäker för det. Jag vet att jag både ÄR och KAN bättre!

Jag har världens finaste lilla skrot och jag har en framtid som ser ganska ljus ut. Det är på väg att vända .. Och jag är så vansinnigt jävla glad!

Jag fattar inte hur det gick till, men jag antar att det bara är att tacka och ta emot. Jag har fått min beskära del av skit. Tro mig!

---

Från det ena till det andra så undrar jag lite ang. det här med kvälls-mys/kvalitetstid:
Hur spenderar NI era kvällar på bästa vis? Vad gör Eran kväll totalt perfekt?
Berätta för mig!

Telefoner och annat gjorde att jag satt till halv två och skrev inatt!
Kvart i sex pallrade jag min mer än döda kropp ut ur sängen.

Jag är en vintermänniska ut i fingerspetsarna. Jag vill ha kvar min vinter så länge som möjligt. Men för att vara ärlig så skall jag vara glad när jag slipper gå upp varje morgon och skaka en halvtimme innan jag överhuvudtaget får någon värme i kroppen.

Jag vet inte om det har med att göra att det drar mer från fönsterna än innan, eller om det är för att jag börjar tappa lite vikt igen, men jag fryser så in i bomben. Hela tiden! Det känns som att man aldrig blir varm och har någon av ständig iskyla i ryggmärgen.

Så ok, ge mig lite vår och värme. Låt mig tina nu. Jag fryser så hemskt!

Nu då?

Jag sitter här och försöker definiera vänskap och kommer fram till att det är så jävla svårt. Rättare sagt: Vissa vänskap är enkla och okomplicerade medan andra är en jävla svår balansgång. Just nu vet jag varken ut eller in.
Men jag tror och hoppas jag gör rätt. Jag tror det.

Jag har en vän. Jag vet inte riktigt vad jag kan kalla det längre för det har flutit så in i helvete mycket smutsigt vatten under broarna sista åren.
Hon har funnits för mig, precis såsom jag har funnits för henne. Sena nätter, tidiga morgnar. In good and in bad.
På senare tiden jävligt mycket bad.
...We always have our memories...

Jag har försökt att finnas det här sista året. När den här människan gått från den ena krisen till den andra. Från svält, till självmordsförsök till raseriutbrott.
Men jag undrar lite: Vad i hela jävla friden kan jag göra när människan nekar till hjälp? När det endast är her way or the highway?
Att jag skall sitta och se på att hon förstör sitt eget och andras liv. Maktlös.


Det gör så jävla ont att se hur hon bryter ner sig själv i bitar som jag inte har en chans att limma. Någonsin.

Jag har mitt eget private hell och Mr.Karma som sparkar mig i bröstkorgen varje dag. Som jag varje morgon försöker lyfta på så att jag ens kommer upp ur sängen. Jag har min lilla människa som kräver sitt och jag har ett jobb att sköta. Deltid i alla fall.
Är det då så att jag måste finnas varje gång det kommer "kris-samtal"? Natt och dag. Jag förstår faktiskt inte vart jag skall finna energin.
När jag inte får en syl i vädret, när människan inte lyssnar. När det i slutändan alltid är Jag som skall dra åt helvete, när det är jag som är boven, den svartsjuke, den som aldrig ställer upp.




Kanske gör jag fel? Kanske är jag en dålig vän? Kanske borde jag försökt mer. Men jag har inte mer kraft.
Jag vet inte om jag gör åt helvete fel och sviker. Det är ett fruktansvärt svårt beslut helt enkelt!
Men det måste göras .. det är gjort ..

Hur Fan definierar NI vänskap? Hur gör man?