Det är faktiskt helt tokigt. Det här med att jag -JAG- skall få lov att skriva. Att Jag blev tillfrågad.
Att människor i Stockholm läst min blogg och tycker den är bra. En människa som -bedömmer- bloggar.

Hajjar ni ni att jag på något vis inte riktigt hänger med? Jag ligger lite och krampar i något som kan liknas vid spasmer. I min värld kallas det prestationsångest.
Ord. Vad är det? Tänk om dom försvinner? Tänk om jag inte hittar bokstäverna? Eller rätt meningar? Sammanhang.

Gode gud, låt mig bara lyckas med detta. Snälla! Jag behöver det här!

Bloggare, krönikör, skribent... Hur bra låter det inte egentligen?

Ett första info möte med mig och några andra går av stapeln på onsdag.
Snälla andas åt mig för jag lär inte minnas hur man gör!

Jag går och lägger mig nu. Jag är slut både mentalt och fysiskt!


Och om jag får lov att säga så kom en av höjdarna i projektet hem till mig i söndags .. när jag självklart var ett katastrofalt ras i gårdagens kläder och smink under ögonen..
Han lekte lite med mitt barn och rosade mig till skyarna.
Det här är overkligt. Som fan!


Godnatt!

Fredagen var en tröttdag. Jag är ovan att jobba hela veckor och långa dagar kombinerat med för lite sömn. Kontentan blev två glas rött och ett tack och hej.
Ligger väl något i det där med att man börjar bli gammal skulle jag tro!

Något piggare på lördagen då man slapp gå upp vid 06.00 och man visste att man hade en stundande spelning framför sig.
Det var så vansinnigt lyckat! Vänner som jag inte träffat på år var där. Även en del folk jag hade klarat mig utan att träffa på..

Men spelningen var -fantastisk- och det var förjävla kul att äntligen få se grabbarna live och jag andades in deras styrka för en stund samtidigt som jag kände värmen från vännerna bredvid.

Det stridades lite om vart efterfesten skulle hållas med det slutade med att vän J körde oss till vän T där vi drack rödvin, lyssnade på nostalgi och sniffade vinterluft från balkongen, klockan 5 på morgonen..
Klockan 9 på söndagsmorgonen var vi hemma igen.. Jag och ett par vänner.

Vi lekte med skrot, vi lagade mat och vi tittade film. En slappardag. Vilodag. Slödag. Och med tanke på att lillskrot fortfarande är hängig njöt hon av att få ligga och gosa i de olika famnarna runt bordet.
Min lilla trygga, perfekta människa!

Efter ett telesamtal med en fin människa var det dags att göra kväll redan vid nio. Jag var en skadeskjuten fågel och var inte alls mig själv. Bara att hitta sängen. Tack o lov sov liten hela natten och jag fick 12 timmars sömn! Ljuvligt och ovärderligt! Kan inte minnas sist!

Nya, varma lakan och en flaska välling i magen. Trollmors vaggvisa och min människa sov innan jag var ute ur rummet igen. Mitt i natten.

(och återigen lyckas jag inte skrapa ihop mer än de där numera obligatoriska 3 timmarna med sömn)

Någon har fått mig att snubbla och tänka till. Människan beskriver mig i korta, koncisa subjektiv. Vackra. Tänkvärda. Varma.
Fantastiska. Ord.

Dessutom börjar planer på ett skribent uppdrag att formas. Jag är hedrad. Nervös. Har egentligen ingen aning om vad jag ger mig in i.
Men någonstans tror och vill jag hoppas att det här är chansen jag har väntat på.
Livet är outgrundligt.

Helgen såg ungefär sådär ut om ni tittar ovan. Ni får även addera en hel del falsk-sång, en flaska martini, sällskapsspel, en pilsk man och en (pilskare?!) 20-årig blondin och en kväll som kantades av Mafia Wars, en Norrlandsbo och ett stycke Christine.
Och om ni verkligen ber om det kan jag väl möjligtvis erkänna något om dansande på en viss finsk svartklubb med. Men ni har inte hört det från mig!
(Ni kan ta andningspaus nu)

Det var en bra helg med andra ord! Väldigt bra!
Ytterst lite sömn. Som vanligt. Men väldigt bra :)

Det här med att jobba och blogga är ett mysterium för mig. Jag har svårt att hinna med. Eller så är det dom där telefonsamtalen på två-tre timmar varje kväll om allt och ingenting som tar tiden ifrån mig. Det -kan- vara så. Vi säger det!

Det vankas jobb imorgon med. Tills kvart över fem. En lång dag. Tack vikariepoolen. Jag behöver timmarna!


Kvart över två har klockan hunnit bli. Larmet ringer 06.00 igen. Bra Elin. Du är en jävel på att ta hand om dig själv!

I födelsedagspresent önskar jag mig ett solkort. Det var det här med night of the living dead och allt ni vet!

Jag svamlar.

Godnatt vänner .. Vi hörs!

Är alldeles strax på väg till jobbet. Som vanligt ringde dom imorse och som vanligt är jag tacksam!
Om man dessutom ser till faktum att jag sovit mellan 5½-6 timmar inatt så är jag både pigg och utvilad och ser fram emot en ny vecka och måndag.

Det ryktas även om att det väntar lite nya utmaningar runt hörnet och jag är spänd på vad det kan innebära! Det är i alla fall hedersvärt att dom vill ha -mig- efter att inte ens träffat mig utan bara ha kollat in mig på nätet. Tack google!

Jobbet kallar. Tiden flyger!

Ha en fin måndag mina vänner!

Har lämnat min lilla människa till sin mormor. Hon skall husera där i helgen! Få frisk lantluft och se lite fin natur! Hon behöver det min älskade ghettounge! ♥

Och mamman då? Jo, mamman har bokat träff med Cia ikväll. No kids around! Vanligtvis brukar det vara 4 stycken så det kommer nog onekligen att kännas vansinnigt tomt!

Oh well, här blir det inga barn gjorda! Och det blir det förhoppningsvis inte ikväll heller! Men en liten pubrunda har jag lovat kvinnan så jag får se lite vad jag hittar på och vilka som eventuellt dyker upp!
Jag är ju dessutom van vid (och trivs nog bäst) med att gå ut ensam så att det här med company är ju spännande!
Dock .. min tur att bestämma destination så det borde bli fint.


Vännerna:
Jag hatar att ha Er utspridda. Ni fattas mig. Ständigt!
Jag älskar Er och ni gör min värld så jävla fantastisk! Brinnande, full av mirakel och stjärnglitter. Ni bär mig över krossat glas och ni ger mig mun mot mun metoden var -jävla- gång jag faller!

Jag har sömn i ögonen och tovor i håret. Balsamet är slut. Jag visste egentligen det. Jag råkade bara glömma det när jag ställde mig i duschen. O andra sidan kom jag ihåg att ta av mig strumporna och då känns det fortfarande som en vinstsituation!

Har hittat ett par svarta jeans, ett par kängor och en tröja. Sådär lagom avancerat innan man skall ut och träffa den där långhåriga saken. Fisken.
Fylla på kaffeomloppet (blodomloppet?) med mera vätska. Så att maskineriet inte stannar till. Det vore onödigt!

Snabbfika. Innan dotra skall hämtas! Idag skall vi banne mig stanna ute och få lite sol. Behov kallas det! Jag insåg för en liten stund sedan att jag ser mer död än levande ut.
Inte ok!!

Så tjipp... Off we go!


Förövrigt är jag sjukt trött på dagisfasoner och sandlådebeteende!! Skärpning!

Ni vanliga som dödliga sover på nätterna. Ni sover era fem, sex, åtta, tio timmar. Jag sover två, tre timmar.

Inatt... Mitt ibland bomull, drömmar, moln och mardrömmar sitter jag och målar ut och klipper till spegelplast. Tills jag var så yr att jag trodde jag skulle svimma över tapetkniven. Kan hända jag nickade till lite. Allt snurrade sådär fasligt obehagligt och för en stund var allt svart medan ljudet kom tillbaka i slow motion.

Sådär har min sänghörna sett ut sedan jag fick flytta tillbaka efter branden i somras. Rättare sagt så har den varit likadan sedan Lill-Skrot slängde ut mig ur sovrummet när hon var 5-6 månader gammal.

-Mamma, du snarkar och låter. Vänligen flytta ut!




Som vanligt finns det ett problem: Någon tyckte att jag inte skulle få bli längre än 1.64 cm kort!
(bad karma, bad!)
Resultat: Jag når inte upp till taket och får fäst en extra plupp. Det är så vansinnigt irriterande! Och desto mer jag tänker på det har jag banne mig inte en enda lång vän? Eller har jag? I sådana fall: Ni är välkomna! Jag bjuder på kaffe!

Jag fortsätter pilla lite och hänger upp lite mer tyg medan potatisen kokar. Har ni tur (läs:orkar jag och kommer mig för så kommer det bilder ikväll!)

//Den där Pygmén!

Sluta kommentera anonymt!
Jag sliter mitt hår! Får kala fläckar! Gaaah!

 
Visst är kommentarerna hemskt gulliga.. men jag blir ju galen av att inte få veta vem de kommer ifrån!!

Satt och broderade igår samtidigt som jag pratade med christine i tele ..
Plötsligt hör jag någon ropa på mig ... Då hade jag visst lyckats somna ifrån henne!

Pinsamt som det var så utbrister jag att:

Min vinter är i färd med att regna bort. Stora, tunga, blöta droppar som slår mot fönstret. Som tårar efter att man vaknat ur en mardröm.
Jag önskar att min vinter fick stanna kvar ett litet tag till. Ut februari. Jag är inte redo för vår ännu. Jag är just i färd med att bygga mig stark. Det kan inte komma en vår och förstöra det för mig nu!

Och jag hann aldrig lukta på nysnön som låg på trädgrenarna i år!

Kanske kan jag i år få lov att se fram emot att det blir sommar. Jag måste bara få lite tid att vänja mig vid tanken. Dra på mig några fler lager med kläder. Som solfaktor. Rätta till masken. Borsta av dammet på flipflopsen som endå aldrig får lov att vara på fötterna utan hamnar under vagnen.
Jag kommer alltid förbli ett barfotabarn.

Men som vanligt kommer våren först. Det gör den varje år Och varje år blir jag lika nedstämd. Det är som om det är en ständig påminnelse om allt som inte är rätt hos just mig. Jag kan inte förklara det bättre.

Nej, låt mig ha min vinter lite till. Låt mig andas in stjärnor och blåsa froströk några veckor till. Jag behöver det!


Förövrigt fick jag ett otrevligt besked innan. En viss någon är på krigsstigen igen och telefonen har snabbval på 112.
Jag orkar inte. Jag vill inte. Han skrämmer mig. Kommer det någonsin ta slut?


Jag säger godnatt nu. Tankarna skenar lika vilt som pennan och det börjar bli alldeles för sent! Godnatt mina fina!
Snälla, håll tummarna för min vinter nu!

Och bara så att ni vet så skriker min kropp efter en eldstad, en pojke, ett glas rött, grubblerier och ord som rispar sönder huden. På ett mjukt sätt. Det vore en ypperlig avslutning på kvällen!

Nu tar vi helg! Nyss hemkomna från dagis och jobb.

Dagens visa på Bolibompa är: "Boten Anna" och jag önskar sjukt hårt att dom slutar förstöra barnen på det viset!! Vad är det för fel på Idas sommarvisa och Mors lilla Olle?
Förklara för mig! Jag förstår inte!

---

Lite middag, liten i säng, ett glas rött med C. Spela "Så kan det låta". Eller något annat.
Det är i varje fall dags att få gjort det man skall innan man slöar ner helt!

Förövrigt var det en mindre bra idé att jobba med fothelvetet tror jag .. Iaf utan stödkrycka. Perkele, så ont den gör nu!

Oh well, big girls don´t cry!

Ha en fin fredag rara Ni!

Jag och Liten säger godnatt till världen. Vi är hemskt trötta idag! Liten däckade vid 19.00 tiden idag med vilket även jag borde gjort känner jag.
Rättelse: Kommer känna ännu mer imorgon när det springer 18 skrikande barn runt mig som jag inte känner som kommer testa mig på alla möjliga vis! ;)

Förövrigt vankas det helg. Har Ni planer?

Här i huset eftersom det står fredag på almanackan så lutar det åt:

Ibland älskar jag mitt Ghetto. Som idag. När solen lyser på sitt vackraste och hela världen är vacker. Eller kanske inte hela. Men i alla fall just Lövgärdet. Just Idag.

Dagislämning. Halka ner till Centrum. Ta en fika med en jävligt höggravid, gammal vän. Åka hem och tro att man inte är trött. Vakna med dräggelfläckar på tröjan och inse att man somnat med huvudet över tangenterna och en halvfärdig mening. Igen.

Dagishämtning. Hysteriskt barn. Muta med snöbollar. Promenera hem.

Ligga i djup snö, precis ungefär där som ungen ligger på bilden. Prata om himlen, göra snöänglar och vara tysta.
Vid ett tillfälle kröp Liten upp och lade sig på magen på mig. Så låg hon länge och bara tittade och beundrade den vackra, vita vintervärlden. Jag älskar det. Jag älskar att Hon älskar det. Jag älskar att vi bara kan finnas tysta i det och njuta!

Nu har det har varit så fasligt många här inne idag så får jag smått prestationsångest. Måste vara rolig. Jag måste ha haft en grym dag. Eller en jävligt dålig dag eller något annat jävligt smaskigt att bjuda på. Men jag är lessen! Jag har faktiskt inte det!

Jag försov mig i vanlig ordning. Tio minuter. Var fem minuter sen till dagis i vanlig ordning. Kom hem och drack kaffe i vanlig ordning. Och blev sådär härligt cp-trött i vanlig ordning. Så som man blir mitt på dagen när man sovit för lite och kämpat sig igenom morgontimmarna. Där slutar "i vanlig ordning".

Jag gick och badade. Tänkte passa på att ta en liten powernap i badet när jag äntligen var ensam hemma. Ingen som kan rycka upp mig naken och blöt ni vet. Halkandes runt.
SKÖNT, tänkte jag och slängde på en playlist, alarmet och gled ner i badet. Välte mig över på sidan och innan låt nummer två var klar måste jag ha somnat! ZzzZzzZzzz

Vaknar till av att jag hostar. Är för trött för att vakna och somnar om. Vaknar återigen av hostande. Men nej, jag fortsätter sova. LÅT MIG SOVA!
Tredje gången förstår jag att det är för att jag sover med öppen mun och likt en trasig eka tar in vatten. Ja, ni fattar!
Det skedde bara en gång till. Trots att jag knep igen jävligt hårt tredje gången. Sedan ringde larmet. Bara att pallra sig upp och springa till dagis.
I vanlig ordning.
Med foten from hell .. Innan såg den ut såhär .. den 25 dec. dvs. Den är bättre nu men jag känner mig aningen defekt och är tacksam att jag har en barnvagn att luta mig mot när jag går så det inte riktigt syns hur mycket jag haltar.
Kärring-Elin.

Sade jag att jag längtade efter vardag och rutin?
Det måste varit innan jag gick och lade mig för nu när väckarklockan ringde för ett par timmar sedan var jag mer död än levande!
Kan möjligtvis liknas vid tortyr!

Oh well, nu kan ju dagen bara bli bättre?! Eller?

Vi hoppas vi får gjort någon nytta idag helt enkelt!

Lilla Collin blev 4 år idag och vi var bjudna på födelsedagsfika med mat och tårta! Nu hade vi precis ätit mat och tårta äter jag inte.. Men Sanna som egentligen inte får lov att äta tårta p.g.a grädde och allt blev toklycklig över sin lilla, lilla bit. :)
Sång och paket blev det såklart oxå!

Blåsigt som tusan. Blött i massor. Grått, på gränsen till mörkt. Trist!

Älskade Dotra´s rum är för litet, med på tok för mycket saker. Hon drunknar i leksaker. Mestadelen leker hon inte ens med. En del är halvtrasigt. En del är hon för stor för.

Så plötsligt sker det...

När vi kom hem från "Disney on Ice" satte jag genast igång att möblera om hennes rum samt att slänga en sopsäck med gamla leksaker.
Det blev skillnad vill jag lova! Imorgon skall det skuras ordentligt oxå innan det är hundra procent men.. Klockan var lite för mycket ikväll till att det skulle hinnas med helt enkelt.

Rummet är i alla fall mycket större, luftigare och "lugnare". Med andra ord en mer pedagogisk och mer lekvänlig plats!
Känns skönt att äntligen ha det gjort. Skall bara få sorterat i alla garderober därinne med så blir det nog toppen sedan!

Nu däremot blir det att tacka för mig, säga godnatt och allt det där.
Jag är död ikväll. Inatt. 01.27.

Imorgon är sista lediga dagen innan allvaret kör igång igen... Nu laddar vi rejält!

Jag tackar gud, walt disney, skridskoåkarna och världens underbaraste dotter för en helt underbar upplevelse!

Precis som jag mindes så var det helt fantastiskt. Jag kan inte låta bli att återigen bli liten, svepas med och bara finnas. Hänförd. Precis som dottern.
Första timmen satt hon tyst som en mus utan att röra en fena... andra perioden var det lite upp och ner på stolen och myror i brallan..
Men vem kan klandra henne? Hon är trots allt bara 2½ år och det är länge att sitta still för en sådan liten kropp.

Men hon älskade varje minut det är jag övertygad om!

Idag är det dags för äventyr med dotra. För henne blir det första gången och för mig vet jag inte vilken i ordningen. Har dock aldrig varit på den med svenskt tal innan och det känns som att det bli lite udda men! :)

Längtar gör vi i alla fall och kameran ligger på laddning.
Nu hoppas vi bara att Liten inte är för Liten!

And off we go!

Ha en fin söndag mina sköna!

På ett ungefär sådär ser det ut idag. Ungen på bordet framför tv´n och mamman framför datorn. Kaffe, te och yoghurt!
Vi gör oss redo för att bege oss ut i regnet och den friska luften. Vi måste handla.
Min planering är som vanligt fantastisk och jag insåg ganska nyss att jag inte hade hälften jag behövde till lunchen om en liten stund.
Spaghetti och köttfärsås till lunch och Tacos ikväll.

Jag fryser. Det är grått. Petter sjunger att han är mikrofonkåt.
Jag önskar att den där energin som regerat sista veckan kommer tillbaka. Just nu klarar jag inte av att klä på mig. Jag antar att jag måste plocka fram jävlar anamman. Starta dagen. Kick some ass.
Det är mig det hänger på. 

Vi går nu. Vi återkommer. Då dricker vi lite mera kaffe och lagar lunch.
Men nu: Affären!


Avslutningsvis:

Jag vill att ni känner känslan. Pulsen. Magin. Värmen. Det som sprakar under huden.
Allt det där som jag har känt i över en vecka. Det vackra. Det som kallas: Liv! Jag vill att ni skall få känna det. Veta vad det handlar om.
För mig.

Kalla fingertoppar som glöder mot naken hud framför en dator mitt i natten.
Ett gnistrande nyår som var så jävla fint att det inte ens fastnade på kort för jag var för upptagen med att stå ute på balkongen på 8:e våningen, hacka tänder i en varm famn och få champagnekyssar.

Barn som skrattar tills luften i lungorna tar slut och man är på väg att sprängas av kärlek för att det är just därför man lever.

Vänner som ringer och fyller en med så jävla hopp och framtidstro. Lugn. En jävlar-annamma anda!
Tack, Teija!

Det finns så jävla mycket mer. Men det kommer en annan dag.
Just nu njuter jag bara av att vara stark.
Alla problem skall lösas och snart skall världen ligga fri och naken framför mina fötter!
Jag kämpar.. skillnaden nu från förr är att jag Vet att jag klarar det!

Jag har samlat så jädra mycket kraft den här och världen ligger framför mina fötter. Och under. Med renskurade golv som luktar klorin och citron.

Dagarna har varit fyllda av solsken, barnaskratt, frukt och snö. Samt en sleepover med godisfrossande och film för de små människorna. Vilken upplevelse för dom.
Min lilla människa har glittrat så fantastiskt!

Vi har spenderat de flesta kvällar med att spela spela spel, prata sönder tiden och älska intensivt. Och hårt. Jävligt hårt.
Just nu gör jag allting, jävligt intensivt! För jag vet att jag kan, jag vet att jag är bra.. men samtidigt vet jag att jag kan bättre. 
Den ständiga strävan.
Men jag är nöjd som det är just nu, det är vackert.

Människor kommer och går. Ibland fattas dom, ibland inte. Den här gången är det ett inte.
Jag var tömd på energi och jag hade inget mer att ge. Och jag fick ingenting heller, så det är helt ok.
Det är lugnt och skönt nu helt enkelt. Jag behöver inte oroa mig mer.

De andra vännerna, som jag spenderat veckan med.. Dom är dock allt. Dom hade jag inte kunnat andas utan. Inte en minut, en sekund.
Vi har matat varandra med ord och kärlek i flera dagar nu.. Jag har fått veta saker som gjort mig vansinnigt glad. Och ännu starkare!
Jag är lyckligt lottad helt enkelt. Jag har fått dom bästa för mig! Resten av skräpet håller på att rensas bort!
Nystart. Jag behöver inte människor som inte ger något. Jag hade några. Men det är kapat!
Hej, Frihet!

Ikväll skall jag försöka slänga in bilder på hur lycka ser ut.

Men bara så ni vet... Jag har rest mig. Och jag är starkare än någonsin!

I alla fall just idag!

AMEN!

Dagarna har kantats av besök och gör det även ikväll. Det är varmt och mysigt i både kropp och själ.

Imorgon är jag tillbaka och uppdaterar om både nyår och framtid!

Jag hoppas ni alla hade ett fint nyår och är laddade inför 2011!