Ovisshet...

Jag har ofta undrat hur det känns att vara på väg till sin egen begravning.
Jag tror jag vet nu!

Bad habits ...



Chockladboll i onsdags, McDonalds igår... Idag är det fredagsmys!
Tur ungen är aktiv säger jag bara! Det är nog ingen gastricbypass varning ännu då hon både är lite smal och lite kort ;)
Men självklart skall man inte låta de dåliga ovanorna ta över!
Kan även trösta er med att ungen har ätit yoghurt, äpple och leverpastei smörgås till frukost idag!

Nåväl, det är i alla fall fredag. Veckan har varit fylld av överraskningar.
In good and bad som de brukar säga.
Somliga kommer, andra går och det är väl precis som det skall vara antar jag?

Idag blir det att träffa en gammal, gammal vän för en snabb lunch innan ett möte i stan.
Sedan raka spåret till dagis för att plocka upp talibanen och handla fredagsmys!
Middagstips, anyone?

Helgen är oplanerad om man bortser från ett besök på Reningsborg med talibanens bästis och dennes mamma samt rep med "Your stage" gänget på söndag eftermiddag.
En massa oplanerad tid att hitta på bus med andra ord!

Vad skall ni göra i helgen?

Vi avslutar med låten som just nu får mig på fasligt bra humör! Tack J!



Vandaler...

Välkommen hem, sade katterna nöjt idag när vi kom hem från affären.
Jo, man tackar!

Nu är det mesta upplockat. Men jag undrar om inte terroristerna får sova på balkongen inatt! Jädra odågor!

Förövrigt är jag för gammal för att krypa runt på alla fyra. Sådetså!

(och ja, jag undanbeder mig kommentarer om den sista meningen... Det FINNS undantag!)

Fuskmorsan strikes again!



Godmorgon Onsdag, det har varit en lång natt!

Lille-Pip smet in till Talibanen när jag skulle kolla till henne innan jag gick och lade mig inatt. En kvart senare hör jag ett skrik: "Jag vill inteee"! Jag förmodar att det var någon som ville leka. Jag förmodar att denne någon inte var talibanen!

Som väntat kom Talibanen traskande efter en liten stund och lade sig i min säng. Då var det änna kört.
Det var ju det här med tre katter och en unge. Och en mamma. I samma säng. Det funkar på något vis inte riktigt som det skall. Den ena triggar den andra och man kan inte ligga på den sidan om mamma för det känns fel. Men sedan kan man inte ligga på den andra heller.
Men jesus, giv mig kraft!
Ett par timmar senare så sov dock alla sött igen!

Kontentan blev att vi vaknade alldeles för sent idag. Stress, pip och gnäll. Ni som känner oss vet att morgonhumöret inte är att leka med. Här hemma sitter vi i varsitt rum och äter frukost och dricker kaffe. Innan vi morgongosar lite och gör oss iordning för dagen och dagis. Vi behöver det helt enkelt! Idag blev det inte riktigt så!

Så morsan blev slappmorsan och fuskmorsan på samma gång - Katt-tvätt, en banan och en egengjord chockladboll. Ajjemen. Grattis!
Nu springer vi till dagis. Och det gjorde vi! Vi hann nästan!

För er förfärade mammor kan jag säga att det är sällan talibanen äter godis. Det är inte varje vecka och det är inte vad som helst. Hon har heller aldrig druckit läsk. Så ni vet lixom. Men jag hade panik idag. Och jag vet att det där humöret det lurar man inte hur som helst så jag gjorde det enda jag kom på: Chockladbulle!
Talibanen var stornöjd!

Undrar om jag kommer få ett helvete imorgon nu?!

Oh well. Jag har lovat henne en skogspromenad efter dagis så hon bränner nog det där sockret och dom kalorierna. Behöver inte oroa oss helt enkelt!
Jag hoppar i duschen. Stressar ner och försöker få ordning på dagen igen!

En liten kopp kaffe först bara kanske bara?

Ha nu en fin dag mina vänner!

Nattyra...

De sover så sött, så sött på kvällen. Alla mina små. Men varför kan dom inte leka då och sova på natten istället? Herrejesus!

Och Låt Bli Mina Tår!

Oh well.. Om man endå skulle försöka!

Madhouse - inget jag inte är van vid helt enkelt! ;)

Bättre med våldtäkt än Ekobrott?



Det är tydligen mer Ok att våldta än att förskingra pengar!

Förbannad. Arg. Upprörd och framför allt Ledsen blir jag när jag kommer på mig själv med att inse hur verkligheten funkar.
Uppvaknande!
Jag förstår inte hur systemet funkar. Jag gör det bara inte!

Hur kan det vara så att det är mer ok att förstöra en människa för livet? Att sätta ärr i själen som aldrig försvinner?
Att trycka ner en människa till de grader att hon kanske aldrig blir sig lik igen.

Hur kan en vuxen man tränga sig på en liten flicka. -I- en liten flicka och knappt få något straff för det när en ekobrottsling får det trippla straffet?

När blev pengar viktigare än människan?
Och framför allt: Hur i helvete tänker systemet? Vad är det för fel på systemet?

3 år för en våldtäkt. 3 år för att förstöra en människa. 3 år för att ge en människa eviga mardrömmar och livslångt lidande.
12 år för att förskingra pengar.

Jag säger inte att det inte är illa att förskingra pengar. Självfallet kan man även förstöra människoliv på det viset. Företag som går i botten och andra olika scenarion.

Men logiken? Vart är den?
Jag vill veta hur det resoneras!

3 års fängelse för något en människa blir ärrad av livet för. Har han "tur" kommer han ut efter halva. Och kan göra om samma sak igen.
Det skrämmer mig. Det skrämmer skiten ur mig.
Jag blir rädd när jag tänker på att mitt barn skall växa upp i det här.

När blev världen så in i helvete kall?

Mumin-Hus och Perfekta skor!



Varför anser sig vissa människor ha rätten att förlöjliga andras drömmar?

Det gör mig ledsen det där. Människor som anser sig vara lite förmer.
Som tror sig vara lite bättre. Att veta lite mer. Att just de, de är så himla begåvade och lyckade.

Jag hörde om en flicka för ett tag sedan. Hon sade att om hon vann massa pengar skulle hon fullfölja sin dröm.
Hennes dröm var att bygga sitt eget "mumin-hus".
Vad tror ni hon brukade få för reaktioner? Jo, hon blev skrattad åt.

I mina ögon är det så jädra illa. Så respektlöst. Är inte hennes drömmar lika mycket värda som dina? Är det för att ni inte drömmer om samma saker? För att hon inte hon önskar sig allt det där just du drömmer om?
Kan du inte förstå att andra inte tänker likadant som dig? Att det ligger extremt mycket tanke och känsla bakom en människas drömmar.

Alla har drömmar. Allas drömmar är viktiga. Självklart kan vissa drömmar tyckas konstiga och märkliga, rent av obegripliga. Men man får och jag säger det igen högt och tydligt -ALDRIG- skratta åt en annan människas drömmar!
I min värld är det lika illa som att spotta någon i ansiktet! Man gör det helt enkelt inte!
En oskriven regel.

Nu vill jag veta vad ni drömmer om? Vad önskar ni er? Jag vill höra allt! Inget är för konstigt eller märkligt!

Vad jag drömmer om? Jag drömmer hela tiden. Förmodligen drömmer jag mer än vad jag lever i verkligheten. Det kan nog vara både på gott och ont skulle jag tro. Som så mycket annat.

Mest av allt dagdrömmer jag återkommande om ett hus alá snickargården (fast renoverat) i skärgården. Där Lillskrot kan få vara ett barfotabarn och man känner alla grannarna.
Jag drömmer om små lokala affärer och barnskratt som klingar i trädgårdarna. Blandat med grilldoft och gemensam pulkaåkning.
Ungefär så.

Jag drömmer om att visa Lillskrot världen. Att se den genom hennes ögon vore magiskt. Att lära henne allt jag kan om den samtidigt som man reser igenom den vore än mer magiskt!

Jag drömmer om att allt var som förrut. Jag drömmer om att hitta dom perfekta skorna. Jag drömmer om en perfekt kropp (framför allt en funktionabel en). Jag drömmer om ha en miljon. Jag drömmer om ett liv där man inte behöver kämpa så förbannat för andetagen.

Jag drömmer om att alla mina finaste bor nära, nära och jag önskar att jag inte var så förbannat rädd för allting.

Listan kan göras lång. Men nu är det Eran tur. Jag måste faktiskt sova. Det är dagis imorgon bitti. Jag laddar mentalt för en kamp om vilka skor och vilka kläder vi skall ha.
Det börjas tidigt helt enkelt!

Jag önskar Er en vacker natt mina vänner!
Denna helgen längtar jag efter. Jag har en känsla av att den kan bli allt jag -drömt- om ... Och lite till! :)

Jag dog i alla fall inte...



Känsliga läsare varnas!


Några svar klokare blev man efter senaste läkarbesöket.
Det ena var att jag inte dog. Jag Överlevde. Trots att besöket jag trodde skulle vara snabbt avklarat tog nästan två timmar.
Hon var bra den där doktorn. Nogrann, trevlig och framför allt ödmjuk och med stor respekt för min extrema rädsla både för att fläka upp hela innanmätet och andra fjantgrejer som ett litet stick i fingret. Rättare sagt, två stick i fingret!

Vad fick vi då veta? Ja, vi fick inte veta varför jag blött konstant sedan maj. Det fick vi inte. Men vi konstaterade att spiralen återigen hade flyttat på sig och allt blödande har skapat inflamation i äggstockarna. Tack för den, skitkropp.
Vi kör lite antibiotika. Och järntabletter.
Uttorkad oxå ja.. pfft. Lite vatten kanske?

Och just ja.. nämde jag något om en ev. operation? Nämnde jag något om: SKITKROPP!

Usch och fy, så less man blir!

Jaja... Nu hoppas vi att det börjar gå åt rätt håll igen. Håll tummarna!

Fläk upp dig här, tack!



Nu kör vi en Dagens fundering här:

Hur i hela friden laddar man mentalt för att gå på en gyn.undersökning?
Jag bara undrar?
Är det ens möjligt?
Typ "Tjohej, här kommer jag och fiffi.. nu skall lägga oss här och visa upp oss och det är så hiiimla roligt!"

Nej, det där med att vara kvinna är väl vansinnigt överskattat ibland kan jag tycka. Blödarsjuka och mensvärk en gång i månaden.. Orimligt. Hellre hade jag velat vara kille och legat på soffan och kliat mig på pungen och druckit öl. Ni fattar grejen!
Föda barn - Jomenvisst. Det är en ära. Det är .. kanske inte skoj, men stort. Jävligt stort. Men vafan...
Resten runt om då? Cellprov och annan skit? Måste man? 

Nej, tacka vet jag nätbrynja och sport på tv´n. För visst är det så det är? All är väl sådana va?
Nu skall tilläggas att jag kanske är extra bitter. Jag har gått med blödarsjuka sedan maj och jag börjar tro att varken det eller pms-bitch-humöret någonsin kommer försvinna! Dessutom grinar jag för allt.
Man är väl så in i helvete blödig dessutom.. (blödig.. hö hö)

Hur mycket blod har man i kroppen? Jag misstänker starkt att i mitt blodomlopp så finns det numera bara kaffe!

Nej. Förlåt. Jag skall inte belasta Er med det här...
Men flickor... hur peppar ni Er innan besök?
Berätta alla era hemligheter för mig!

En enkel biljett till Lyckan, tack!



Flygplatser är fantastiska. Man kan känna lukten av drömmar där. Av förväntan och av Längtan.
Sorg och avsked.
Jag älskar det!

Hade jag kunnat hade jag tagit Talibanen under armen och sprungit till närmsta biljettlucka.
En Enkel biljett till Lyckan tack. Var det Antarktis du sade? Jamenvisst!
Kan man andas där? Då tar vi det!

Förövrigt har dom förbannat gott kaffe på Landvetter! Och stora muggar! Och King Size kanelbullar till ockerpriser till Talibanens förtjusning!
Som om det inte var nog kom det en kvinna med en bäbis... Talibanen springer förtjust bort och ropar tillbaka till mig: Titta mamma, här är min Lillebror!
Jomenasså.. inte riktigt så kanske va?

Vi såg flygplan som lyfte och jag var tvungen att lova Talibanen att vi snart skulle åka iväg. Till ett land där man kan bada. Det är väl bara att ta tag i det då!

Avslutade dagen i Frölunda med "Your Stage - Your Moment" gänget!
Vansinnigt roligt för både liten och stor. Som vanligt!
Finns det något roligare än vuxna människor som vågar leka och släppa loss?

Söndagar som denna borde man ha oftare. Energisamlare!

Sedan är ju jag dessutom en sådan där pervers människa som njuter av måndagar!

Skall slänga i en burk färg i huvudet nu. Det börjar lysa blondt igen. Jag kan bli avslöjad.
Lika bra att ta det onda vid -roten- som dom säger!

Vi hörs mina vänner!

You raise me up...



Här sitter jag alldeles stum. Lite rörd. Berörd. Aningens tagen.
Ni är så fina.

Trots mitt halvdana bloggande på sistone så stannar ni troget kvar. Antalet läsare fortsätter av okänd anledning att öka och bara en sådan sak borde vara mer än beröm nog. Det är det.
Men jag skall ju inte sticka under stolen med att jag även blir vansinnigt glad av era ord. Det är ju Ni som gör att jag faktiskt orkar fortsätta svamla ur mig förvirrade inlägg med småglimt från vardagen.
Det är Eran förtjänst!

Det har skett allt oftare sista tiden att det kommer små mail från Er. Antingen här eller på facebook. Både från folk jag känner och inte känner. Men framför allt från folk jag inte hade någon aning om att läste min blogg.
Senast nu ikväll fick jag ett sådant mail. Otippat.

Jag suger åt mig som en svamp och tackar min lyckliga stjärna för att ni finns och för Era varma ord. Dom ger mer än vad ni anar. Glöm inte det! Lova mig det!

Mitt i kaoset så är det ju faktiskt Ni som är en del av den där trygga punkten som faktiskt håller kvar mig på markplan! Så att jag inte svävar iväg och försvinner bort någonstans!

Jag svamlar igen. Jag vet det.
Jag ville väl mest säga att Ni betyder så jävla mycket och jag är glad att ni finns där ni finns och läser mina ord helt enkelt!

It makes my day!

Landvetter here we come!



Fullspäckad söndag. Ett par timmars playdate för Talibanen och tillhörande bästis på morgonen är redan avslutad.
Lunch i magen alá quornbiffar med mos och pastasås. (Jadå, man kan blanda det mesta!)
Snart dusch för mamman innan hon väcker Talibanen från middagsvilan.

Sedan blir det ett litet mini-äventyr som jag vet att Talibanen velat göra länge.
Åka och titta på flygplanen på Landvetter. Är övertygad om att det kommer bli en upplevelse. Så vi åker helt enkelt dit ut och kikar lite och tar en fika och kollar på människor!

När vi är klara där bär det direkt av ut mot Frölunda och "Your stage -Your moment".

En lång dag helt enkelt. Det uppskattas!
Döda tiden lite. Och bränna lite kreativitet!

På återseende mina vänner!

Längtar man inte alltid bort?



Namn: Elin-Carina Christin
Piercingar: 5 stycken i ansiktet. Snart sex stycken samt 3 i öronen.
Tatueringar: Två färdiga. X antal jättemånga som ligger i planeringsstadiet!
Längd: 1,64 cm Lång!
Skostorlek: 38.
Hårfärg: Svart... med inslag av blond utväxt. Perkele! Hide it, kvinna!
Fräknar: Därför man uppfann smink! Det är sött på en 7-åring helt enkelt!
Motto: Var pessimist så blir du sällan besviken!
Önskar du att du bodde någon annanstans?: Längtar man inte alltid bort?
Tycker du att du är attraktiv?: Vissa dagar är bättre, andra är sämre!
Vad är du mest rädd för?: Ord. Ord kan skapa krig, sömnlösa nätter och trasiga själar!

Senaste:

Filmen du såg?: Rasmus på Luffen med Dotra imorse.
Låten du hörde: If you leave me now - Tourettes versionen. Hysteriskt!
Låten du laddade ner?: Melissa Horn´s nya skiva.
Personen du ringde?: Älskade überkräket i Gävle! Personen som ringde dig?: Mia för att bestämma tid för dejt. TV-program du såg?: Extreme home makover imorse.Favorit: Personen du tänkte på: Mamma - som ligger och gottar sig i solen utomlands! :)

Ja, jag vet.. jag är ju en sucker för dom här skitlistorna. Kan inte hjälpa det. Det kommer mer imorgon.

Nu blir det natten. Jag skall somna med min nya kärlek och sukta mig lite till döds!
Jotex-katalogen har kommit!
Och katterna förstås.. Alla tre! Möjligtvis talibanen om några timmar oxå.
One big happy family!

Ja, men vi säger väl så?
Det är fullspäckat schema imorgon. Dagen börjar redan klockan tio med playdate! Gäller att vara utvilad då!

Adieu!
Godnatt och hoppas ni har haft en fin lördag mina vänner!

Anti-Stress Lördag!



Lördagsmorgon. Helgfrukost. Gråmulet. En kanna kaffe. Kattgos och "Rasmus på Luffen". Wordfeud. Tömma diskmaskin och slänga in tvätt.
Det är helg och man kan ta allt i sin egen takt. Lugnt och stilla.

Planera dagen? Nej, vi tar det nog lite som det kommer idag.
Vi åker nog en sväng till stan och strosar runt lite... Tar en promenad genom Kungsparken bort till Järntorget. Kollar "myrornas" efter små prylar.
Går tillbaka till stan via Haga... Avslutar med middag på sedvanliga Ching Palace misstänker jag.
Dotra hade ett önske om Kinamat. Jag är inte nödbedd.

Förövrigt har jag pumpat iphonen med så jävla mycket bra musik att jag blir alldeles till mig. Iphone kan vara den bästa uppfinningen ever! Jag är faktiskt helt övertygad om det. Hela mitt liv hänger på den lilla apparaten!
Vad gjorde jag innan jag hade den? Hade jag någonsin kunnat leva utan den nu när jag vet att den finns? Tveksamt!

Ikväll blir det en het dejt med tv´n och broderiet. Det hjälper kanske att sy lite om man vill att ungens adventskalender skall vara färdig innan hon inte vill ha någon längre!
O andra sidan är jag snart 30 år och -måste- ha julkalender. Så jag antar att det hinns med.

Nu - Lite mellanmål innan vi gör oss för att åka iväg!

KattSkatt-Er!



Det är dags att även Ni får välkomna våran nyaste medlem i våran dysfunktionella familj...
Den lille herrn är 9 veckor gammal och har fått namnet Mio av mig och lillskrot.
Går dock oftast under namnet "Lilla Pip".
Så på bara någon månad har vi gått från att vara 2 stycken i hushållet till 5 stycken. Livat, varmt, gosigt, och alldeles underbart!

Men nej, det var ju inte riktigt meningen. Det var det inte. 2 av katterna är bara fosterhemsplacerade hos oss under en tid.
En vän har en kämpig tid och behöver avlastning tills det ordnat upp sig för henne.

Lille Pip, är en ren bonus. Och dessutom en av födelsedagspresenterna som Sanna blev lovad på sin födelsedag.
Jag menar - Hur roligt är det egentligen med en säng? ;)
Ja, jag tänkte väl det!

Så nu är det highlife. Morgon och kväll. Det springs, det leks, det gosas, jamas och går ivägen!
En vacker dag kommer jag bryta benet på en av odågorna. Men den dagen, den sorgen!

Sedan får man ju se det positivt att Sanna får växa upp med djur. Jag har alltid ansett det för att vara nyttigt.
Att kunna lära sig ansvar och omtanke på ett mysigt sätt helt enkelt!

Men så när nätter som igår kom tillexempel .. med en unge som vaknade klockan halv två och ville ligga i mammas säng.. Och tre katter till som var samma mening..
Jodå, då var vi igång tills klockan var sex imorse. Moment 22.
När den ena somnar börjar den andra...

Till saken skall väl tilläggas att dotra börjar bli sjuk, hostar och är småfebrig.. Så det är väl det som spökar.
Men ett tag var jag beredd på att lägga mig i svalen. Att lämna dom åt ödet. Antingen så somnar dom eller så slår dom ihjäl varandra! ;)

Men ack, så bra det gick och nu väntar det en ny natt.
Förhoppningsvis med lite mer sömn. Det behövs!
Godnatt mina vänner... Snart är det helg!


Hav tålamod!



Designen är under konstruktion. Likaså livet. För jag vet inte vilken gång i ordningen.
Men innan vi gör något mer åt saken åker vi ner till Angered och fikar med Talibanens ena bästis, dricker kaffe och drömmer oss bort lite!

Hur är det med Er? Finns ni kvar här hos mig under tiden?

Och under sängen satt Satan och log....




Kaffet är svalnat sedan en timme tillbaka om inte mer. Jag trycker apatiskt på play om och om igen på "En herrelös hund". Jag har fastnat. I både tiden och tanken.

Det är sådana där dagar igen. När det blåser mer inne än ute och man inte riktigt vet om man skall skrika eller gråta.

Det är inte det att jag inte lyssnar,
det är bara så svårt att höra dig när skriken inuti sliter mig itu!

Jag hittar inga ord. Det känns som att dom ligger inkapslade i var någonstans mellan halsen och revbenen. Pulserar. Gör det svårt att andas. Som en ständig påminnelse. Du lever, Elin. Andas in. Andas ut. Annars tar syret slut. Kom igen nu. Kämpa.

Och jag kämpar. Lite till. Och lite till. Den eviga kampen. Den som aldrig tar slut. Den där ångesten blivit mer vän än fiende efter att vi spenderat så alldeles för många dagar tillsammans. Ungefär så många att vi snart kan dela efternamn.

Jag går ut och tar med mig Liten till stranden en stund. Tar med hink och spade och gräver ner ångesten i den blöta sanden för en stund.
Bygger sagoslott och hittar magiska trollspön. Kastar förtrollningar av lycka över oss.
Det kanske funkar denna gången. Det kanske det gör.

Om inte annat så återkommer jag ikväll. Som vanligt. Som jag alltid gör. Ni vet nog.

En helg med Lurken...




Tiden går fort när man har roligt. Ingen tvekan om det. Precis så har det varit denna gången med.
Finaste karln kom hit från 08-land och vi har spenderat helgen ihop och firat mannens födelsedag.

Det har varit alldeles väldigt lugna dagar med ungefär inga knop gjorda alls.
Som att tiden stannat ungefär. Man går och kommer som man vill. Går upp när man vill och lägger sig likadant.

Dock har det blivit tidiga kvällar och tidiga morgnar. Jag vet inte om det är det där med att vi börjar bli gamla?! I alla fall lurken som fyllde.. tja, någonstans runt 18 enligt honom själv!

(nu skall jag väl inte säga att det var på ett ungefär 38 men för det vore ju avslöjande) :)


Dagen när karln kom fastnade vi i Kungsparken. Tror vi mer eller mindre befann oss där i tio timmar.. med små avbrott för ett par öl på 7ans Ölhall...
Vi drack öl, pussades och lyssnade på musik.. tills vi träffade några sköna människor som bjöd på färska oliver och konstiga historier.
Där någonstans fick Elin för sig att hon ville bada i kanalen.. Nu är det ju tur att förnuftet (ibland) övergår viljan så att det inte blev så.. Men ack, vad jag ville bada!

Vi drog oss vidare till Nocturnal för att träffa lite gamla vänner och avsluta kvällen. Perfekt, innan det blev Burger King och spårvagnen hem till Ghettot igen.

Igår vart det picnic i solen. Nygrillade revben, oliver och pommes pinnes samt ett par kalla. Några timmar flöt förbi och från att klockan var runt fyra på eftermiddagen var den plötsligt nio på kvällen och det var mörkt och började bli kyligt.
Finally, kommer hösten! Som vi har längtat!

Imorgon åker fina hem och det kommer bli tomt igen.
Jag antar att vi ses snart igen och att jag kanske kommer upp till Stockholm om inte allt för länge..
Även en sväng till Västerås är planerad!

Nu: Umgänge!

Haft en fin helg mina vänner?

RSS 2.0