En obefintlig vattenpöl...



Det känns som att ha gått i motvind och orkan i flera månader. En vind som aldrig stillnar.
Grus och sand i ögonen. Förblindad.
Ett stenhårt träningspass där musklerna inte hinner slappna av och hämta nytt syre.
När varenda muskel darrar av ansträngning.
Och man undrar (återigen) om det är nu som man faller ihop till den där lilla pölen på marken.

Den där obefintliga pölen grått, sörjigt, slaskigt  isvatten som folk går förbi för att inte bli blöt om fötterna av.
För att dom får smutsiga skor.

Ett andningshål tack. Och en bänk där jag och Fröken Svår kan sitta och hålla hand tills den värsta vinden rasat förbi.
Där Herr Ångest kan gräva ner sig och Winnerbäck kan börja sjunga om hopp igen.

Och med steg som knappt nuddar golvet går jag mot sängen och viskar alldeles tyst för mig själv...

"Hon sa: "Jag säger vad jag vill, skit'samma om nån skräms
om det blir pinsamt för en del, så är det ändå dom som skäms
Jag har gjort fel ibland, jag vet, men ingen mening att ge opp
Jag tror det bor en liten hjälte i varenda liten flopp
Och jag vill hellre bli en sån, så har jag lärt mig det igen
för det finns nåt bra och stort i alla om och alla men"



men imorgon ligger jag återigen tryggt i hans famn. Då skall jag våga andas igen.

Det här har vi saknat...



Oj, vad vi har saknat det här! Att kunna strosa runt ute efter dagis, prata om allt och inget och bara få leka av oss lite.
Det blir som en liten pausmelodi mitt i vardagsrutinerna med middagar, tvätt och städning.

Att komma in med frisk luft i lungorna och trötta ben. Det är det allra bästa.
Småhungrig, trött och nöjd och redo för kvällsmys så småningom.

Någon dag nu skall vi ta oss en sväng till biblioteket med. Jag börjar bli smått trött på samma två Nalle Puh sagor over and over again. Förstår inte att inte talibanen blir det hon med. Hon kan ju varenda mening numer.
Igår ville hon dock ha "Den fula ankungen". Till trots för att hon blir så ledsen när ankungarna och de andra retar honom.
Min lilla, lilla människa med det stora hjärtat..
Ni anar inte det stora leendet när det visar sig att han faktiskt inte är en liten ful ankunge utan en stor vacker svan... Då minsann, då blir allt bra.

Jag önskar bara att det var så i verkligheten med ... Ett vackert slut. Ett gott slut.

Men det är klart... Allt kan ju faktiskt inte vara precis som i sagorna.

Eller?!

Känns lite som vattenskalle...



Och med den lilla texten startar vi morgonen.
Vi halsar lite kaffe. Vi kollar hjärnan, att den sitter kvar. Att det bara känns som vattenskalle men att den ser normal ut.
Vi snyter oss, snyter oss och har jag sagt s n y t e r oss.

Talibanus äter frukost och är sådär lagom pratglad som bara hon är på morgonen.
"Mamma, jag älskar dig. Gå nu. Jag tittar på bolibompa"

Tänker i vanlig ordning att vi kammar knullruffsen och slänger på en dunjacka över pyjamasen innan vi hastar till dagis. Det är lixom inte så jävla noga.
Morrar över myndigheter. Beslut som aldrig tas. Fel som görs. Papper som försvinner och saker som inte journalförs.
Det känns mindre bra än fantastiskt vill jag påstå.

Så vi går helt enkelt till dagis nu. Sedan går vi hem och krigar lite till.

Och i värsta fall ... om jag blir sittande för länge har Tumadre möjligen lösningen på mina rövproblem!
Tack Snälla!

(ni kan se det framför Er va? Ha ha)

Rövmassage hade vart något nu...


Just nu borde jag sitta och skriva en hel massa annan skit än just det här.
Grejen är att jag har alldeles för ont i röven. Efter att ha suttit här för länge (såklart!) och inte gjort det jag borde...
Rövontet i sin tur gör mig jävligt ofokuserad.

Kontentan:
Behöver sitta kvar ännu längre och få ännu mer ont i röven.
Lär sitta kvar tills imorgon. Då kommer skinkorna ha lossnat. Men det är bara om jag har tur!

Note to self: Köp ny datorstol med inbyggd rövmassage!

Bloody fucking Sigh!

Kan ingen bara köpa mig en sekreterare istället kanske?
H*n skall kunna använda "word" samt stavningsprogram och hantera mailen.

Skall vi säga så då?

Tack!

Lillprinsessan Estelle...



Nu skall inte jag vara den som är den.. för alla har vi olika smak och tycke och jag klankar på något vis inte ner på de lyckliga tu´s val av namn till Lillprinsessan... Men...

Kanske är det bara för att jag är en chipsjunkie som knappt tänker på annat än chips men....

Påminner inte Estelle - lite om Estrella?
Eller är det bara jag?!

Det är nog bara jag. Hoppas jag!

Oh well.. Funderar det gör jag ju... Men i övrigt så vet man ju att det alltid är svårt att döpa barn när dom skall ha så himla många namn och allt det där.. !

Men jag ser självfallet fram emot att veta hur -dom- tänkte Kronprinsessan Viktoria och Daniel! Det gör jag!
Kanske är det redan ute vad vet jag?

Och Grattis Viktoria och Daniel - Nu är ni oxå med i gänget!
Den dödliga, alltid oroliga, ständigt arbetande föräldraskaran. Välkommen!
(fast det är klart - jag tror jag läste att ungen redan hade en barnflicka. Viktigt när man är 4 dagar gammal. Glömde det!)

På måndag skall vi plocka ut min bäbis i magen...


Oj,oj, oj... Så väldigt dött det var här inne då. Alldeles tomt och trist.
Både från mitt och Erat håll.

Förklaring: bortprioriterad dator i helgen. Passat på att göra annat.
Ikea, lite matshopping och SÖMN. Samt att vi fått lite frisk luft och sol i våra vintertrötta ansikten. Det gjorde vansinnigt gott.

Så om vi drar snabbreprisen ser det ut såhär:

Lördagen var zombiedag för min del.
Förkylningen som inte har släppt, över en vecka nästan med sjuk taliban och en vecka med väldigt mycket i tankarna som har satt sina spår...
Men vad gör inte den fantastiska karln när både mamman och talibanen däckar i bilen en minut efter att vi lämnat Ikeas parkering?

Jodå - Karln åker på sightseeing för att vi skall få sova. Han kör och kör.
Jag vaknade till när vi var vid Säve flygplats. Döm min förvåning lixom. Hur fan hamnade vi här när vi egentligen skulle till Ica och handla?
När jag insåg att det var ganska långt hem passade jag på att snabbt som ögat utnyttja tillfället och kasta mig tillbaka i stolen och snarka som ett barn hela vägen hem igen...medan den där fantastiska varelsen låg och sniglade i 70 km/h... bara för våran skull.

Har jag eller Har jag hittat rätt?

Söndagen kom och vackert, kyligt vårväder med den... Zombiemode var nästan som bortblåst och jag längtade efter frisk luft. Det gjorde vi alla tre.
Det resulterade i en alldeles supermysig f.m vid sjön. Fikaväska. Sandleksaker och strålande sol.

Dagen ringlade sig fram i maklig takt och vi avslutade i soffan med tända ljus, Wallander - Indrivaren och närhet!
(samt ett par krossade ben i karlns hand när det blev lite ... tufft...på tv´n) ;)

Har gett mig fan på att livet skall fixas nu och även fast det kommer motgång på motgång så går det framåt.
Babysteps. Jävligt små babysteps. Men framåt.
Så jag är övertygad om att det Kommer lösa sig. Jag vet bara inte när. Och hur -j ä v l a- lång tid det skall ta.
Vi fortsätter kämpa helt enkelt...

Myndigheter och övrigt patrask - Jag är redo och jag har slipat huggtänderna!

Men först drar jag och hämtar talibanen på dagis. Vi har ett litet mission att utföra idag berättade hon för mig i lördags.

"Mamma, på måndag... vet du vad vi skall göra då?
Nej, vadå? Skall vi något speciellt då?
Jaaa, mammaaa... På måndag skall vi ju plocka ut min bäbis i magen! Så att vi kan lämna honom på sjukhuset!

Men... varför skall vi lämna honom på sjukhuset då?
Men han bara skriker mamma. Och jag orkar faktiskt inte med bäbisar som bara skriker!


Joråsåatte...det är väl det vi har att stå i såhär mitt i det h*lvetes vädret som kom!

Och ni då? Jobb, sportlov, semester, gravid, trött, bråkig, lycklig?
Tell me!?

Söndagspromenad...

En riktigt vacker vårdag idag.
Solen skiner från en klarblå himmel och det är nästan vindstilla.

Isen ligger fortfarande tjock på sjön och ankorna vi tänkte ge mariekex lyser med sin frånvaro.

Fikaväska med kaffe, dammsugare och festis är med. Detsamma är asfaltskritorna.

Med andra ord - vi njuter till fullo av söndagsmorgonen!

Vad roar Ni er med idag?
Har ni sol?

Lördag kväll 22.30...

Lördag kväll och vi har placerat oss i sängen.
Efter att ha spenderat kvällen med broderi, god mat och melodifestivalen kändes det inte mer än rätt att ta en tidig kväll!

Tittade ni på melodifestivalen? Vann rätt eller fel låt?

Här hölls det på WannabeHåkan samt Lotta och Christer!
Länge leve det "rätta" melodifestivalbidragen ;)

Vi säger godnatt nu. Ha en fin lördagnatt mina vänner!

Peta sig i ögat lite .. med en gaffel!



Peta sig i ögat lite .. med en gaffel... Vore roligare än att vara sjuk!

Talibanen är bättre.
Mamman sämre.

Det kryper i varenda j*vla muskel i kroppen. U T R Å K A D!

Måste ha luft. Pronto.
Det är nyttigt med frisk luft. Man Blir frisk av det. Visst är det så.
Dessutom dricker jag apelsinjuice. Det blir man oxå frisk av.
Och en vitamintablett.
Eller så blir jag sjuk för att jag chockar kroppen med alla vitaminer. Det kan även vara så!

Oh well, oh well.

Nu drar vi ut i solen och dödar basilusker innan jag blir alldeles skogstokig här hemma!

När Talibanen skall börja dejta...



Det känns skönt att ha formuläret klart redan nu. Har förstått att det här med pojkar kommer allt tidigare och tidigare.
Skrämmande. Mycket skrämmande.

"IF you grow up - what do you wanna be?"

Min lilla flicka. I närheten av en pojke?
Visste ni att min nya hobby är att slipa basebollträ på kvällarna?

Nejdå. Jag lovar. Det är inte så illa.
Jag har sagt att jag inte sträcker mig längre än till:
Hemundervisning, utegångsförbud.. (som endast får kringås om det sker med heltäckande burka) och dubbla lås på dörrarna.
Värre än så blir det inte. Promise!

Men som det är nu är Talibanen bara en liten ynklig på 3½ år med feber som fortfarande ligger på 40 grader och pendlar.
Hon är med andra ord inte helt kry. Legat hela dagen. Och gårdagen. Sover, yrar och fryser.

Skall se om det går ner lite varma koppen nu.
Perkele, vad jag vill ha sommar och vår av anledningen: FRISKHET OCH DÖDA BACILLER!

Vad längtar NI efter just NU?

Har vi fastnat i basiluskträsket?



Härligt det här med dagis och baciller tycker ni inte?
Just nu är de 7 ungar av 23 på Talibanens avdelning. Resterande ligger hemma i feber. Hög feber.
Vi snackar influensa.

Jag trodde vi fick en lindrig variant. Ungen insjuknade förra veckan. 39-40 graders feber ett par dagar. Lördagen minskade det och på söndagen var ungen återställd.
Måndag vankade det dagis. Talibanen både åt och lekte. Pigg som få. Men det var då det.

Idag ringde de strax innan lunch och meddelade att Talibanen har 39.5 i feber.
Jojo... det är nog de där basiluskerna i omlopp igen minsann.

Så nu sover den lilla sedan ett par timmar tillbaka och det är dags att vakna om det skall bli någon sömn alls inatt.

Så ptja... vi stannar väl hemma ett tag till då.
Nu gäller det bara att hitta på lite hemmaaktiviteter så vi inte dör av tristess med!

Tips?

Kass musik eller korkade radiopratare?



Alltså... vi måste prata om det här med radio.

Hur i helvete kommer det sig att det inte går att uppbåda en enda jäfla radiokanal som sitter inne med både vettig musik Och vettiga radiopratare?
Believe me, jag har letat!

Så då är frågan: Vad är värst? Kass musik eller korkade radiopratare?

Nej, tacka vet jag "karlavagnen" och "vaken" med P4. Musiken är kanske inte världsbäst men du slipper i alla fall det värsta skvalet.

Så... how to do, how to do?
Jag gillar lixom det där med att höra röster runt om kring mig samtidigt som jag är så in i bomben glad att jag inte behöver socialicera mig med dom!

Så... gimme you´r best tips!

05,45 är jag mindre bra...

Kvart i sex är jag en mindre glad mamma.

En kärleksfull mamma. Men inte helt hundra i humöret. Jag erkänner.


Ett par koppar micrat kaffe. Morgongos med taliban och kattskatt samt en zombiwalk bort till ciggaretterna så börjar vi nu bli människor.
Både jag och talibanen.


Ser ut och upptäcker att det mesta av isen på vägarna är borta. Jublar tyst medan vintermänniskan i mig gråter lite. Men jag menar: Vem gillar halka och is som man slår sönder benen på? Not me!


Vi beger oss strax till dagis och laddar för dagens måsten. P4.No guidar oss genom morgonen och jag tar mig sakta men säkert ur morgonkoman!


Hur är det med Er idag?
Har ni sovit gott?
På vilket sätt startar Ni bäst dagen?


När det viner runt husknutarna...




När det stormar i själen och hjärtat längtar bort... 

Då önskar jag att det var precis här jag var.

Där som hjärtat alltid hittar hem.
Där det aldrig blåser lika hårt och man vet att det alltid finns en öppen dörr att ramla in genom.

Rykande kaffe och varma röster.

Jag saknar.


Åh, vad in i bomben jag saknar.
 
Så hjärtat brister. Just nu.
Jag önskar, jag önskar så vansinnigt väldigt mycket att jag var där och att hjärtat hittade hem igen!


Älskade kattskatter... Farväl!



Mina älskade fosterkatter, lånekatter och kattskatter
Nu har de åkt hem till sin rättmässiga mamma igen.
Bra för dom och hemskt tomt för oss. De har blivit en del av familjen även de.
8 månader ungefär har dom bott här. Älskade små liv. 

Så nu faller onekligen tanken på Lille Pip aka Mio - Behöver han en kattkompis?
Skall man kika efter en kattunge? Eller kolla runt på lite olika katthem.
Det tål att tänkas på ... 
Hur hade ni gjort om ni plötsligt gick från 3 katter till en liten kattskatt kvar?

(Och nej, karln... du får inte kommentera!) :)


Tack älskade Benzo och Lilja för att ni har förgyllt våra dagar.
Ni kommer bli vansinnigt saknade!
♥♥♥

Svär, andas, bygga, pilla!

Som ni ser: 

Bloggen är under ombyggnad.
Hav tålamod! 

&¤=/&"&%#&#(!

Another weekend floates by...

Ännu en sjukhelg.
Influensa på dagis och ungen pendlar
mellan 38-39 graders feber.
Min stackars lilla...

Smått uttråkad men alldeles för hängig för att orka med speciellt mycket.

Nu pysslar vi nyckelringar. Poppis!
Sedan misstänker jag mer Astrid Lindgren och ett bad.

Middag känns smått omotiverat men vi får se vad vi hittar på!

Vad gör Ni idag??

Behöver jag btw säga att vi överkonsumerar kaffe, sitter i varsin jumpsuit och nynnar med till Misfits?

Den gamla damen rörde mig till tårar...




Ett fång av rosor går till den gamla kvinnan jag fick möjlighet att hjälpa idag på affären.
En liten skrynklig dam som med få ord fick mig alldeles rörd och fick mig att gå med ett leende på läpparna resten av arbetsdagen...

"Vad snäll du är som hjälper mig. Jag brukar inte vilja vara till besvär men mina ögon har blivit så dårliga nu på äldre dagar. Jag behöver tyvärr lite hjälp. För varje gång jag lärt mig hitta så är det ju någon som bygger om.
Ofta får jag bara otrevliga svar och suckar tillbaka men detta var alldeles underbart. Tack så mycket! Nu blev jag väldigt glad".... Sade hon och tassade iväg med sin rullator...


Och jag undrar varför det kommer en sådan reaktion? Det skall vara en självklarhet att de äldre möts med respekt. De har levt längre och har (oftast) mer livserfarenhet och visdom än oss.
De har uppfostrat oss och hjälpt oss att bli de vi är idag.
(Nej, jag säger inte att alla äldre är änglar men ni fattar poängen)

Det gör mig så ledsen är att hon överhuvudtaget skall behöva känna sig ivägen och jobbig. För att hennes kropp inte lyder henne och att åldern tär...
Min gissning är att hon har det svårt som det är! Hon skall inte behöva känna sig besvärlig eller jobbig av den anledning... Nu är det våran tur att betala tillbaka till henne helt enkelt...
Visa medmänsklighet. Respekt.
Och jag anser dessutom (självfallet) att vi inom serviceyrket Skall vara behjälpliga. Utan suck och stön.
Det är det som är kärnan i vårat jobb!

Som sagt... den gamla damen gjorde mig både glad, ledsen och rörd på samma gång...
Och än en gång fick hon mig att inse hur väldigt mycket ett leende och en vänlig röst kan betyda...

Tänk på det....
Snart är det vi som går där i affären, inte ser och har ont för att ta oss fram!

Bad mommy!


Ungen kom i säng strax innan sju. Väry well. Nöjd mamma!
Mamman slänger sig med en kopp kaffe framför datorn och accepterar lote gåvor i förbannelsens träsk aka Mafia Wars...

Pang bom hör mamman ljudet av ungens snuttis... Nära.
Ensar att klockan är tio i åtta och ungen borde sovit redan..

"Tillbaks i säng älskling. Du skall sova nu"
...och bäddar ner ungen...

Inser inte att ungen är halvt i drömland.

Tills ungen kommer ut igen efter en minut och säger att hon skall kissa..
Först dåå går det upp för mig att ungen självfallet har sovit.. Hon vill faktiskt bara kissa.. Hon har Inte legat vaken i sängen en timme.. För det hade jag självfallet hört...

Nejdå, det är den extremt förvirrade mamman som somnat framför datorn itan att märka det - i bloody jävla gen.
Trodde jag nyss lagt ungen.

Så en timme hade helt enkelt försvunnit ur mitt liv utan min vetskap!
Skumt!

Ungen somnade om på två röda. Mamman fick lite dåligt samvete.
- igen.

Med en katt på röven och en katt som snuttar mig i örat säger vi godnatt!
Klockan ringer återigen kl kvart över fem...

Per - verst!

Skåne... In pictures...


39 grader varm Jacuzzi, is i håret, öl, grillat kött, karaoke, melodifestival, shopping och Starbuck´s.
Total Love!


Helgen i bilder.

Den på undertecknade är från en av de sedvanliga - nu somnar vi inom fem minuter i bilen- moment.

Och appropå det så har karln snart tillräckligt med bilder för att skapa ett helt jävla album med undertecknade All Asleep. Väry exciting!


Note to self: Jag m å s t e sluta somna överallt hela tiden!


Ord är överflödiga. Helgen var perfekt.

Jag är mentalt på väg tillbaka redan. Feels like home.


Men under tiden planerar jag annat. Som Strömstad, Borlänge och förhoppningsvis Västerås.


Dagens Taliban...

My bubbles...

Karaoke. Di leva, celine dion och sånt är livet..
Stämningen är vacker.

J har slängt sig över pianot.

Det bubblar säger jag till Er. Under huden!

Jag har hittat hem. Jag har hittat mina människor!

Nu är det karlns tur... Vad tippar vi på att det blir?

Helvete, vad jag är lyckligt lottad!

Oh so Sad, very sad...

Placerat mig på en bänk i ett köpcentrum i Skåne.
Skitbitter. Över mode. Eller det kan man kanske inte kalla det. Kärrimgkläder. Blommigt, fult och ser oformligt ut.
Samt fula byxor.

Lycklig? Not!
När man för första gången på ages har TID att prova, härja, pusta och stöna.

Nejnej... Då finns det bara fula , jävla K ä r r i n g k l ä d e r!

Det är nu jag börjar störa mig på skitsaker. Som fula folk. Folk som går för nära. Folk som ser allmänt dumma ut.
My god, jag är verkligen inte bra att ha i möblerade rum!

Så fuck shopping. Jag skall aldrig mer gå ur one-piecen. Ever!

Ha! Där fick ni - modeskapare! Yeah right!

//allmäntjävlasur

Åker till Skåne och hämtar syre!



Åker iväg för att andas lite om en stund. Skåne.
Frisk luft och vackra vänner. En och annan öl samt ett par omgångar wordfeud.

Kan tänkas att det vankas karaoke oxå. Musik som sipprar in under porerna och brinner vackert i blodet.
Sådär att man måste ta ett extra andetag för att lyckan inte riktigt ryms i lungorna.
Det kommer bli fint..

Har vi tur kommer vi flyta runt några timmar i den där jacuzzin oxå. Min kropp hade uppskattat det.
Förmodligen lika mycket som min hjärna som hade behövt flyta iväg ett tag för att återladdas innan det vankas en ny vecka med väckarklockor som ringer 05.00 - 05.10 - 05.30 and so on!
Jag är en jävel (med betoning med på jävel) på att snooza till ungen och mannens stora förtret. Hö hö!

Och till -ingens- stora överraskning är jag jävligt sen igen. Jag har inte packat. Jag har inte tvagat mig och jag har inte satt på kaffe. Rättelse: Mer kaffe!

Talibanen är på dagis och skall hämtas för att spendera helgen hos mormor. Lycklig unge där med andra ord.

Jag tar med mig datorn. Den är lite för viktig för att kunna vara utan så länge.
Jag menar - om orden kryper på och allt det där. Lite som syre. Man behöver det för att överleva ni vet.

I better get going. Tonerna till Nomy får pulsen att öka lite och jag sjunger glatt med.
"Go fuck you´r self you fucking whore"

Med det sagt önskar jag Eder alla en fin, trevlig helg!

Vad har ni för planer?

Universeumstrip!



Universeum är verkligen ett fantastiskt ställe. Både för stora och små.
Jag upphör aldrig att fascineras över allt man får se och uppleva där inne...

Apor, hajar, fiskar, ödlor,grodor,ormar, regnskog.
För en liten stund är du nästan i en annan värld.

Jag behöver kanske inte säga att ungen var lycklig och inte alls ville gå hem? Det ville väl knappt vi heller.
Undrar om man kanske inte skulle ta och investera i ett årskort kanske? Det känns som att det kan vara värt det!

Detta fick mig i alla fall sugen på fler utflykter. Sjöfartsmuseét, Naturhistoriska, världskulturmuseét, botaniska trädgården och en massa annat ... Trots att sistnämnda får lov att vänta tills det blir lite varmare ute!
Och slottskogen, gud vad jag längtar efter en picnic i slottskogen!
Filt, fika, sol och lekande barn!

Förövrigt är jag tacksam bara jag får lite sol. det kan behövas nu!

Vart är snoppen?

Om jag hade haft k*k hade den probably befunnit sig någonstans på väg upp mot bihålorna nu!

Alltså, den här kylan får ju vem som helst att krypa ur skinnet. Hö hö.

Jag vill mest krypa ner under det där varma duntäcket igen. Inte behöva frysa av mig alla känsliga kroppsdelar jag har.
Annars lär jag väl gå under namnet: the woman with no nipples eller liknande. Jag kan tänka mig hetare saker!

Håhåjaja... Ut i kylan - som "Nationalteatern" sjunger...

Ha en riktigt fin dag nu!

Coma...

Ett varmt bad i skenet från tända ljus.
Krypa in i nya one-piecen.
Cola, chips och Narnia. I alla fall 50 minuter av den.
Det var kvällen.

Efter en dag som började redan klockan 06.00 känns det lagom att avsluta nu.
Mör, tung och en lätt känsla av trötthetsillamående!

Sängen here we come!

Så vi säger god natt nu!
Dröm sött!

På äventyr...

Nu styr vi bilen mot Universeum!
Hajar, ormar, apor och andra djur skall få sig ett besök!

Får Talibanen klappa rockorna iår??
Jag menar: trots att ungen har väldigt Långa armar ibland är det onekligen skitbra att ha två!

Off we go ... Mooot sherwood.. Universeum! :)

Happy Birthday Me...



En väldigt trevlig födelsedag är avverkad och jag kan knappt minnas en lika lugn sådan!

Vi spenderade dagen i stan med lite shopping av småprylar samt att ett visst födelsedagsbarn ficken tokvacker bukett med rosor!
Tack mitt hjärta!

Talibanen fick kinamat då det dröjde alldeles för länge tills vi skulle äta middag hemma.
Gissa vem som var lycklig?

J och t kom över för god mat alá toast med ägg och kräftrumpor samt entrécote och klyftpotatis. Mums!!
Tyvärr är inte min mage alldeles återställd efter det där lilla maratonet ni vet . Men lite fick jag i mig och resterna äter jag med glädje upp idag ;)

Talibanen fick presenter och det fick mamman med.
Mamman fick en Jump suit. Oh holy night och allmighty gud och allt det där.. fi fan, så glad jag blev. Något underbarare plagg får man nog leta efter!
Känner mig som en jättebäbis och karln tycker nog jag är allmänt inte spec. het i den men.. vad fasen .. Smällar man får ta för bekvämlighet?
Jag älskar den - Bigtime!

Som vanligt en fantastisk kväll när det är i deras sällskap - bara aningens nyktrare! Tacksamt idag då vi har lite äventyr planerade!

Ha en riktigt fin dag nu!!

Vad har NI för planer idag?
Bakis, Pigga, Glada, På gång? ;)


Och jag kan lika gärna flyga runt och spöka i en död kropp...

Lördag.
4 februari.
Något euforisk över att jag överlevt ett helt år till.
Ett år äldre.
Ett år närmare det där hatade T R E A N O L L A. Ångestsiffran. Geez, här snackar vi fet jävla åldersnojja. Inget att skämta om.

Jadå. Ni kan skratta. Jag sitter här och sliter gråa hår, ojar mig över krämpor och googlar ålderstecken.
Är det slutet nu?
När skall man beställa plats på hem?
Jag vill ha vit färg på kistan och jag vill INTE kremeras.
Jag har nämligen för mig att jag hamnar fortare i helvetet på det viset.
(och jag kan gärna flyga runt och spöka lite i en död kropp innan det är dags att serva satan i x antal år)

Vilka låtar vill ni ha på Eran begravning?

Men ok, visst.. fine. Det är inte riktigt så jävla illa. Bara nästan.
Jag fasar väl mest över hur jävla kort jag har kommit.
Åter jävla igen kan man säga.
Vad hände med karriär, utildning och jävligt bra lön?
Det gick snätt någonstans.
Det kan ha varit på den tiden jag spontant sade upp mig från jobbet, flyttade till Göteborg och lät livet slås i spillror. Leva hand till mun och ta dagen som den kom. Även fast det helt klart har haft sin charm det med. Lärt mig har jag oxå gjort. Sjukt mycket. Det är bra erfarenheter. På alla vis.
Eller nej, där ljög jag. Inte alls på alla vis. Men på väldigt många dårå! Jag har gått starkare ur det.
Detta året oxå.

Jag kommer ständigt framåt. Närmare målet.
Jag fortsätter andas, kämpa, drömma och bygga allt det där som kommer bli mitt palats om ett tag.

Så Grattis till mig på 29-årsdagen.
Grattis till att jag andas, lever, lär, skrattar, känner, ÄR!
Hurra för mig!

Och skitmycket HURRA för Er som faktiskt står ut med mig dag ut och dag in!

Tack!

Roadkill, kräkmaraton och melodifestival.



Dagen är över. Äntligen. Man kan nog addera det till en av de drygaste dagarna i världshistorien.
Hallelulja!

Konstant kräkmaraton i tolv timmar. Tredje dagen med feber. Jag behöver möjligtvis inte upplysa er om att jag både känner mig och ser ut som ett jävla roadkill?!

Och ni...allmighty bloggläsare: Varför i helvete har jag fått en jävla massa typ alá utslag i ansikte/axlar/bröst?
Om jag redan haft feber i flera dagar borde det rimligtvis inte vara det? Eller?
Och nej, be mig snälla inte googla. Slutar med att jag tror jag har både cancer, pest och fläcktyfus! Typ så.
Man är ju lite paranoid och så onekligen!

Karln landade i alla fall i hemmet vid åtta tiden och det var vansinnigt skönt att få hem honom igen. Det är länge sedan jag var så här jävla ynklig. Buhu buhu!

Inte nog med magsjuka så blir självfallet minisemestern över helgen uppskjuten. Det är ingen idé att åka och smitta folk.
Mor som skulle varit barnvakt blev sjuk hon med så liten får stanna hemma med sin gamla mamma i helgen.
Men most likely är man såpass på benen imorgon att man kan åka iväg och hitta på något!

Lördag får gå i melodifestivalens tecken. Och fira den där jädra dagen som tillsäger att:
NU kärring är du ett år närmare döden.
Eller som jag föredrar att säga: Du klarade dig ta mig fan ett år till, Elin. Fan, vad bra du är!

Narnia -- på väg att brännas ut. Karln på väg ner i soffan.
Jag tackar för mig och önskar magsyra, blodiga halsar och bajs all helvetes väg bort!
Tack för mig och jag återkommer på samma tid, samma kanal men med bättre humör!


Jävligt minus på karmakontot!

Och precis HÄR gick helgplanerna åt helvete!

Jag producerar magsyra som just nu jobbar på att ta sig ur mina näsborrar.

Jag kaskadspyr.

Fryser.

Skakar.

Är det nu jag dör?


Får jag be om största möjliga tysssstnad.....

Kärringen skall spy - igen!

I´m on a highway to .... Something good!



Det går bra nu. Pengar rullar kanske inte in. Men det går bra nu. Det rullar in lite jobb och framtidsplanerna börjar staka sig... Sedan vet man aldrig hur det blir ... Men det är egentligen inte målet som är det viktiga utan att man söker sig framåt. Gör om, gör rätt helt enkelt.
Och gud, skall veta att jag har gjort jävligt mycket fel i mitt liv. En hel J Ä V L A massa faktiskt!
Men nog om det. Jag skall inte älta.

Nu till skillnad från förr ser jag mer framtid än dåtid. Jag fastnar inte lika lätt i nostalgin och minnen från förr.
Just nu skapar jag en vacker framtid runt mig. Mig och Talibanen och K.
Vi planerar. Jag planerar. Ser framåt. Drömmer.
Och mina drömmar är pretty storslagna. Om man ser några år framåt.
Just nu nöjer jag mig med att må bra.
Att jobba igen är fantastiskt. Man inser inte hur mycket det gör förren man är tillbaka. So what om det inte är brainsurgery. Jag -gör- något. Jag bidrar. Till oss.
Det känns jävligt bra.

Som ett ytterligare steg i planeringen av framtiden har jag tänkt skaffa mig en utbildning. En färdig gymnasieutbildning. Ni får väldigt gärna hålla tummarna för mig.
Jag är skitnervös. jag vill verkligen det här. Jag vill ha en utbildning. Jag vill plugga på högskola. Bli något. Någon.

Jag har sedan ungefär 10 år tillbaka haft en dröm om att bli socionom så småningom.
Vad drömde Ni om när ni var i 20 - årsåldern? Är Ni där idag? Kom ni dit ni ville? Vart vill Ni nu?
Dela med Er här nu!


RSS 2.0