Lillskrot var ack så duktig och modig hos tandläkaren. Vi tackar gudarna för att hon inte ärvt mamman´s tandläkarskräck!
Det kollades och röntgades och diskuterades - resultatet blev av att det blir ett återbesök hos en barnspecialist i juni för ytterligare röntgen och bedömning då de inte kunde enas om tanden skulle bort eller inte.
Dock är det ingen tvekan om att tanden är död och att det ligger en liten, liten inflamation under den.
Men vi gör som tandläkaren säger - avvaktar och håller koll.

Känns som att det är lite mantra här hemma nu både för mig och lillskrot - det är standardbeskedet från våra läkare. Avvakta och håll koll. Min bitterhet till läkare har nått oanade höjder på senaste tiden!

Lillskrot fick i alla fall både en fin ring, klistremärken, 2 tandborstar och tandkräm. En omtyckt liten skrutt verkade hon vara.. Och med tanke på charmen hon sitter inne med (oftast) kan jag förstå det! :)

I övrigt spenderades hela dagen ute igår. Strålande solsken och ett ansikte som idag stundtals har känt kokande.
Hej, vårsol och inte efterlängtade fråknar! Jävla skit!

Idag avslutade vi dagen med en kvällsmat och muffinsbakande. Det var länge sedan och hemskt uppskattat.
Speciellt att slicka skålen. Det var nog det roligaste av allt!
Nu är det även fritt fram för fikagäster... det Finns något att tugga på till kaffet! :)

Nu laddar jag för natt. Jag hoppas det blir en lugn, drömlös sådan. Både sömnen inatt och powernapen på dagen idag har varit fyllda av madrömmar. Verklighetstrogna drömmar som skakar om inombords och man vaknar andfådd. Rädd. Med en olustig känsla som vägrar försvinna.
Ibland vore det nog fint med en valium eller sjutton. För att få sova de där hela nätterna. De lugna, trygga nätterna. Det sker nämligen inte så ofta.
Ganska ofta är man tröttare när man vaknar än när man lade sig. Det känns inte som att det är helt rätt.
Men jag antar att det är som de säger .- drömmar är kroppens sätt att bearbeta saker.
In that case så har jag bearbetat både mina 29 år samt ett par hundra år till vid det här laget!

Nej, vi säger vi väl så... Godnatt alltså.

Förövrigt är sommaren fylld av jobb och det säger vi jävligt mycket tack och Amen för.

Så åter igen - Godnatt!

Efter att ha vaknat lite försent i panik, stressgjort frukost och börjat planera dagisvandringen konstaterar ungen att dagis är stängt idag. Tur man har någon som är vaken i det här hushållet... Så vi lugnade ner och hade en skön, seg morgon...

Men Nu springer vi ut i vårsolen för lite lek innan det är dags för en akuttid hos tandläkaren.

Ungen min är en sådan där riktig olycksfågel och lyckas med än det ene än det andra...
Hjärnskakningar, konstanta blåmärken och skrapsår... Men barn will be barn. Så är det.

Det sista är dock ett resultat efter att hon och vännen lekte jage. Ungen gick rätt i golvet och tog väl emot sig med tänderna eller så ..
Ett smärtvrål utan dess like och ett samtal till tandakuten där de bad oss att avvakte och vänta och se hur det gick med smärtan och tanden...
Allt gick bra i två veckor men nu börjar tanden bli Blå.. Så hej, tandläkaren. Here we come!

Ha en fin dag i solen, we are off! :)

Ungen har för första gången på länge haft en frisk helg och vi passade på att komma ut ur lägenheten lite.
Äntligen!

• Ikea.
• Våffelfika hos finaste Jocke och Thomas.
• Ett par öl på en uteservering.
• Talibanen och karln fick en promenad till sjön.
• Div. shopping av mat och förnödenheter.

...Samt en halv dags jobb då jag bytte bort halva mitt pass i rädsla för att börja kräkas på någon. Det gick tack och lov bra!
Men illamåendet håller i sig och jag kan fortfarande inte äta ordentligt och har knappt fått i mig en matbit sedan i torsdags. Nu kan man tycka att antibiotikan och penicilinet borde ha gjort verkan efter 4 dagar så imorgon ringer jag läkaren - Igen.
Gudars, vad jag känner mig som en bitter gammal gnällgärring!

Medan jag har kollat på "You got mail" har Katten har fått ett cp-ryck och springer runt som en blådåre och jag håller på att få ett sammanbrott.
Försöker nämligen ladda för en playdate med ungens bästis imorgon.
Jag gissar att tempot kommer ligga på ungefär 340 km/h. Hilfe!

Snart är det åter igen fredag och då blir det åka av - Danmarksbåten dårå.
Nu är vi uppe i ca 8 personer och jag kan tänka mig att det blir galet skoj! Buffé och dansk öl hägrar!

Inte nog med det: Om exakt en vecka är vi på väg till Borlänge.
Hej, vad det sker saker här nu ...och jag vill egentligen dela med av så mycket mer ... Men jag inser mina begränsningar och måste låta er hållas lite till..
Men believe me... det är lika jobbigt för mig som för Er.
Det på något vis skriker i hela tarmsystemet på mig att jag måste få dela med mig... Men snart nog .. snart nog!

Och ni då?
Har ni några planer för Påsken?

...Här tänkte jag slänga in en bild på misäruttrycket men det var så illa att jag lät bli...

Efter två dagar med jobb till 18.00 och ett tempo utan dess like inser jag nu att jag ger fasen i alla måsten som bygger upp sig som torn runtomkring mig...
Det finns ingen som helst ork kvar helt enkelt.

Jag förstår inte varför kroppen inte blir bättre och jag förstår inte varför jag fortfarande har feber..
Sedan finns det en grej till men jag är hygglig nog att bespara er infon. Men jag antar att det är ett tecken på att det blivit någon jävla inflamation i kroppen.
Så nu ... yr, förvirrad och så jävla sliten laddar jag för två dagars jobb till innan det tack och lov snart är söndag!
Vilodag!

Men innan jobb imorgon skall jag vara smart och ringa den där polacken och be henne drämma in ett e-recept på antibiotika. No hell att hon gräver i mig igen!
Annars skall jag spela det här på högsta volym för henne medan jag lär henne precis vartenda fula ord i hela ordboken jag kan! I promise!

Jag går och lägger mig i soffan, drar en filt över mig och svär lite! Jag börjar bli bra på det!

Ta hand om Er finfolk! :)

Ps1:Jag lovar att snart bli glad och trevlig igen!

ps2:Eller vad fan... det vore ju inte jag! :)

Speciellt när vårgarderoben behöver fyllas på och talibanen skjuter i höjden!
Och sedan när fick ungen storlek 26 i skor? Hon hade nyss storlek 19.
Förövrigt är det lika dyrt med skor till henne som till mig. Jag kan inte riktigt förstå logiken...
De här skorna gav vi dock bara en 20:- för så det får man väl se som ett kap!

Snart dags att börja leta runt efter lite second hand affärer här i Göteborg med. Jag vill hitta nya saker till mitt hem. Fråga inte vad... men jag behöver förnyelse! Nu när det blir vår och allt!

Ni då? Fyndar ni?

Vad kan ni tänka Er att köpa begagnat och vad köper Ni Inte begagnat?

Talibanen ställde sig i fönstret imorse och suckade tungt..
Men mamma, det är ju ingen snöööö. Jag vill ha snööö!

Äpplet faller inte långt från stammen säger de som vet. I det här fallet föll det nog inte alls.
Lika snö-galna båda två.

Så vinter - vi är redo för dig. Anytime! 

Amen!

"Hen är för vilsna själar och hippies."

Jag såg den här meningen någonstans på facebook imorse och jag kände återigen lite lätt att blodtrycket ökade.
Jag tycker det är en onödig hysteri. Jag hade inte ens tänkt att ge mig in i den här debatten. Jag förstår inte varför det skulle vara så fel att påvisa om människan i fråga har "dingel" eller "inåtgrej" mellan benen.

Jodå, jag tycker pojkar och flickor skall behandlas lika. Lika leksaker, alla kan ha samma kläder och alla kan ha samma jobb. 
Men varför i hela friden måste man skapa en sådan hysteri om det? Varför blir det så tabu att säga Han eller Hon?
Gör barnen könlösa för bövelen?! Nej, det är kanske inte det, det handlar om. Jag vet det. Men det känns lite så.

Men är inte han eller hon bara något beskrivande så att man oftast får en bättre bild av vem man pratar om?
Såsom hen i den GRÖNA tröjan, hen med de STORA öronen...
Vi använder han och hon i ett beskrivande syfte ... och jag förstår inte varför det är så jädra fel?

Nej... låt pojkar vara pojkar och flickor vara flickor. Låt flickor leka med bilar och ha hängslebyxor och killar ha klänningar. Om de vill. Men släpp på hysterin!
De är barn, pojkar, flickor, individer, människor.
De de skall dömas ut i från är väl sina förutsättningar och sin person? Så är det väl för alla?
Försvåra inte saker så in i bomben!

Nej, det här blev mastigt nu på morgonen. Jag är egentligen inte ens vaken. Jag ber om ursäkt för eventuellt svammel!

...projekt: få bort cellförändringshelvetena...

För er som undrade ang. gårdagen och den fasansfulla upplevelsen kan jag säga att jag överlevt.
Det var V I D R I G T. Det gjorde skitont och jag kommer aldrig i mitt liv utsätta mig i vaket tillstånd för att få en tryckluftsmissil rätt upp i -youknowwhat- i 200km/h som bränner på vägen ut. Nejtack. Inte ens med en femma stesolid i kroppen.
Men jag Ö V E R L E V D E!

Kontentan:(som jag gillade)
När jag kom in lät det skitbra. Vi behöver bara ses på återkontroll en gång om året. När jag går ut härifrån idag blir det inget mer sådant här. Inga problem. Det är lugnt. Var inte rädd. Unt so weider...(stavning anyone?)

Kontentan:(så som den blev)
Under tiden jag ligger och gråter mina krokodiltårar och det pågår slakt inombords börjar sköterskan och läkaren viska. Dom fortsätter viska. Tittar, viskar, gör, viskar.
Jag blir färdig. Jag börjar klä på mig... och under tiden så viskar de. 

Innan jag gick lät avslutningsfraserna: Ja, om vi nu -kanske- (host, harkel) måste göra om det här.. så kommer vi göra det under narkos. Ifall vi måste ta bort mer. Men vi skall be de skynda på provsvaren så vi har de inom 2-3 veckor istället för de obligatoriska 6 veckorna.
Om jag känner mig lugnare? Nej, inte speciellt.
Dessutom har de inte fått bukt med inflammationen på äggstockarna som jag behandlades för innan jul så ... tja, jag känner mig helt enkelt lite orolig.

Fast om jag skall vara ärlig känner jag mest: Är jag förvånad? Det hade känts -typiskt- på något vis.
Men ni kan väl vara så snälla oc hålla tummarna ett par veckor eller så till dårå? Snälla?
Det känns som att jag kan behöva det!

Det var ett fantastiskt kalas!
Så jädrans trevligt att träffa en massa människor man inte träffat på hundra år. Ok, I alla fall 20 år dårå.
Sedan är det ju lite spännande när en man på runt 70-år kommer och frågar: Du... visst är det du som är Tant Svår på facebook va?
Jag tappade hakan lite där och han skrattade gott. Har fortfarande inte riktigt lyckats placera hur han stod i släktledet.

Maten var som jag redan visste - utsökt. Så blir det när man har en fru som är (en vansinnigt duktig) kock.
Och vi åt och vi åt... allt från hummer och räkor till älgspett och kycklingspett samt en mängd annat gott och smaskigt.
Den fria baren nämner jag inte. Men den var ganska välbesökt. Det kan vi säga.

90 människor. Ingen karatefylla. Nästan. Men när den lilla flickan somnade på trappen så lyfte vi in henne och lade henne i hallen. Hon var nog lite trött. Och förmodligen överjävligt bakis dagen efter!
Ack ja, att vara 20 år var kanske inte alltid vackert när jag tänkte efter! :)
(Hoppas du överlevde utan urinvägsinfektion och förkylning, Johanna!) ;)

Det var flera vackra tal, lekar och lite dans. Med andra ord allt som sig hör och bör på en sådan här tillställning.
Vad jubilanten fick? Pengar som skall gå till en jaktresa i Skottland. Jag är övertygad om att det kommer bli hans drömmars resa och jag är redan nu nyfiken på berättelserna jag hoppas att få höra efter åt!

Jag avslutar med att säga Tack.

Jag förstår inte vad som har hänt med mina måndagar. Måndagar brukar vara den bästa dagen i veckan. Jag älskar måndagar. Jag längtar efter de, myser med de och har en lite överdimensionerad kärlek för de.
Det var innan det.
BR> Den här måndagen intet undantag från de senaste kan man säga. Om man bortser från att det började innan klockan ens var halv sju.
Lilla Talibanen har ont i örat och är en väldigt ledsen Taliban. Mamman känner sig sådär vanligt maktlös när det kommer till sjuk liten och väntar tålmodigt i kö på att komma fram till den där jäfla vårdcentralen.
Och så håller vi tummarna att inte tiden är precis då de skall in och fixa muttolajnen. Här gäller det att planera lixom.
Förrövrigt är jag lite rädd att jag kommer ha en sådan vaggande gåsgång ni vet, senare. Pinsamt.

I övrigt är det sol. Och Storm. Skitmycket vind. Kallt som fan. Det drar in på mina fötter. Trots stängda dörrar och fönster. Tack som fan Poseideon!

Som det inte vore nog där är det Michael Jacksson på radion och jag får lite ofrivilliga kalla kårar. Kan inte hjälpa det. Mannen har aldrig tilltalat mig. Varken hans musik eller hans person. Att han hade en begåvning skall jag dock inte neka till. Det hade han. Men nu är det ju så att alla inte kan gilla allt och allt det där...

Men om vi säger såhär då kanske: Jag flyttar min måndagskänsla till tisdag? Lurar livet lite?
Kan ni tänka Er? Det borde väl funka.
Så nu säger vi så. Söndag idag, måndag imorgon!

Dags för tvagning. Jag återkommer ikväll med förhoppningsvis bra nyheter om både mig och Talibanen!
Nu är det dags att väcka karln och se om han kan agera barnvakt ett par timmar!

Det går inte att undvika bombnedslag och kaos när de här två leker med varandra.
Krigshärjat Irak och gud vet hur det ser ut efteråt. Men herrejesus, så roligt de har. Och gudars, vad skönt att det inte var ett enda bråk igår. Våra små är inte lika små längre och har tagit leken till en ny nivå.
Känns både skumt och skönt att de börjar bli så "självständiga".

Men nu ett dygn senare är ordningen sånär som på återställd. Lägenheten är städad. Bröd är bakat. Middag fixad och karln har återvänt från Norge.
Nu tar vi helg och laddar för det stora 50-årskalaset på lördag.
Onekligen nervös, spänd och förväntansfull. Människor jag inte träffat på 20 år kommer vara där och jag känner redan lite för att kräkas i en buske, låtsas som att jag är sjuk och gå hem.
Dock är jag säker på att det kommer bli en fest man kommer minnas för lång tid framöver och det kommer bli skittrevligt.
Skall bara låta bli att bli så packad att jag håller tal oxå... Som jag gjorde på ett bröllop här för något år sedan. never the less så var i alla fall Det talet uppskattat. Thank god!

Nåväl ... Medan ungarna lekte hann mödrarna avverka både det ena och det andra samtalsämnet samt att boka en Danmarksresa inom kort.
Det lovar bra det här.. håhåjaja!

Dags att slänga sig i ryggläge. Lite tv, kaffe och kramar. Fint som snus!

Men vi säger väl godnatt dårå!

Sov gott!

På ett ögonblick var dagen över. Det var i alla fall så det kändes idag.
Jobbade till 18.00, hämtade barn, åkte hem och lagade middag.
Så var det mer eller mindre natten direkt. Ungen stupade. Det skall hennes mamma med göra inom ganska kort.

Nätterna kantas återigen av mardrömmar. Hemska, jobbiga sådana som man bara minns lite grann av medan känslan sitter i kroppen hela dagen. Den stressade, jagade känslan ni vet? Som man inte riktigt får grepp om.
Fick höra ett par gånger att man ser trött ut idag. Av olika individer. Jag ser det inte direkt positivt. Helst inte när jag faktiskt sovit en hel massa den senaste tiden.
Oh well... när man är gammal kan man sova. Snart där. Jag är inte orolig!

By the way gjorde ungen min dag i morse när vi gick av bussen.
Som vanligt trängde sig folk in i bussen innan vi hann med att komma ut. Busschauffören, den idioten stänger dörren varpå jag självfallet ropar ett: Öööy... så det ekar fram...
Chauffören öppnar och vi kliver ut.
Talibanen utbrister: Mamma, vilken skitgubbe! En riktigt dum Skitgubbe!

Nej, jag har inte lärt henne det. Tror jag... Men i vilket fall... i samma stund kommer det en buss som kommer från andra hållet...
Talibanen hytter med näven och gormar: Men titta mamma, där kommer det ju en skitgubbe till som inte öppnar dörren!

Jag kunde inte låta bli att skratta. Min lilla, charmiga, obstinata unge! Sötare än socker och envis som synden.
(I wonder where she get´s it from?)


Nej, nu är det dags för ryggläge. Rensa hjärnan på allt skräp man kastat in där under dagen.

Godnatt mina vänner!

Läste klart "Drömhjärta" av Cecilia Samartin här om dagen. Jag är tvungen att tipsa er om den.
Boken är så vansinnigt bra!

Oh sweet lord vad jag har socialiserat mig i helgen och sweet lord vad trevligt det har varit! Fantastiskt underbart!

Ibland känns det som att det går åratal medan jag träffar andra vuxna människor.

Pulsen har lugnat sig och jag har slutat svära. Mer eller mindre. Jag kanske gnäller lite inombords. Det gör jag. Helt ärligt. Jag är egentligen lite förkrossad över hur det slutade.
Jag ville ju så gärna, gärna att Torsten skulle gå vidare. Fantastiska Torsten som sög sig genom tv-rutan och fyllde mig med tårar i ögonvrån och lite inre styrka.
Han borde kommit längre.

Jag vet att Torsten inte hade haft en chans i Baku. Jag fattar. Men vad fan... Jag ville ge honom vinsten.
Han förtjänade den!

Men hellre Loreen än Danny.
Danny som bojkottar efterfester och surar. Herregud, hur gammal är du Danny?
Känns lite småligt sådär!? Du är ju med i leken. Får leken tåla och allt det där.
Sedan tycker jag väl att blinkande rymddräkter hör hemma i mini-mello eller Amigo eller liknande program.
Men det är ju min personliga åsikt. Danny´s röst är det nämligen inget fel på. Karln Kan sjunga som en gud. Om han vill. Det ville han tydligen inte igår. Så tyckte även folket.
Synd Danny... Men du överlever. Precis som Torsten, Ranelid och alla andra som inte gick vidare. Ni kommer alla överleva.

Och nu är det ju såhär... Melodifestivalen är inte som den var. Den är inte bättre. Inte på något vis.
Hur i hela jävla h*lvete kommer det sig att andra länder röstar på våra bidrag? Är det bara jag som inte kopplat grejen?
Och vad hände med schlagern?

Ge mig gärna Top Cats och Dead by april... Men inte i melodifestivalen.

Nej, det var bättre förr. Håhåjaja...

Och du Torsten... Jag reser mig med dig. Du vet det va?

Morgon. Tvättmaskinen och diskmaskinen överröstar de små tysta, trötta rösterna i hjärnan.
Vakna nu, Elin. Det är morgon. Det är fredag.

Alldeles otippat blev man dessutom barnlös i helgen. Det var en mormor som tydligen ville ha sitt barnbarn i helgen. Ingen är lyckligare än lille skrot som tjatat som en tok hela veckan.

-"Mamma, jag och mormor måste handla. Mamma, när kommer mormor. Mamma, mamma, maaaaammmaaaaa.... är det fredaaag nuuuuu? -Mammaaaaa..tror du mormor har köpt "lomper" som jag kan doppa i mitt te? Mamma, vi har glömt att ringa mormor. Då har hon inte kommit ihåg att handla det... Maaaaaaaaammaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!"

Ungefär så har det låtit hela veckan. Min lilla fina skatt. Hon börjar bli så stor. Jag kan inte förstå.
Det är väl för bövelen inte så länge sedan hon låg och somnade mot mitt bröst och jag snusade bäbisdoft? Eller? Är det, det?
Snart 4 år blir hon nu min lille skrot. Alldeles tokigt!
(tur att hon har en mamma som bara blir yngre!)

Skall passa på att fylla sömnkontot i helgen. Bigtime tänkte jag. Fi fan, så den där pollen tär på tröttheten. Och då snackar vi inte om huvudvärken som härjat i två veckor. En lobotomi hade suttit fint just nu!

Men vi skall ju inte ta i så vi spricker. Larmet ringer klockan 06,00 imorgon. Hej, jobb. Hej, pengar. Hejdå, sovmorgon. Pluset med att börja så tidigt är att man slutar redan klockan 15.00 och hinner spendera kvalitetstid med karln och kanske strosa lite på stan! Det ser vi fram emot.
Man får lixom passa på att göra så mycket som möjligt ut av tiden när han är borta hela veckan.

Antar det är dags att hoppa ur myskläderna. Se lite presentabel ut. Låtsas att man är pigg och fräsch och allt det där. Det känns nog mer motiverat allting då. Tror ni inte?

Och imorgon är det Melodifestival - fi fasen så gammal jag blivit. Fi fasen så kul det skall bli!
Heja Torsten!

Vaknar efter alldeles för lite sömn. Med en taliban nästan över ansiktet och inser att det ligger en jävla massa snö på marken utanför.
Inser att den här dagen kommer bli lång. Och kall. Skitlång och kall.

Försöker peppa med kaffe. Trösta mig med att talibanen kommer bli tonåring och aldrig mer vilja sova i mammas säng. Kommer faktiskt förmodligen knappt vilja göra annat än sova. Några år. Då skall jag oxå sova. Hur mycket, hur hårt och hur länge som helst.

Fram tills dess tänker jag koka en kanna kaffe, stressa i vanlig ordning till dagis och spela den här låten skithögt.
Om och om igen tills grannarna får hjärnblödning.

Är det ok om vi skippar den där jävla godmorgonfrasen idag eller?

Är det inte alltid så? Man får ett bra besked så kommer det ett dåligt besked ett par timmar senare?
Känns mer som regel än undantag.

Så även denna veckan. Jajjamen. Självfallet.

Ni känner till Susan Boyle fenomet. Hon fick en halv värld att gråta. Det här är lite samma sak.
Går rakt in i hjärtat. Får en att grina lite på morgonkvisten. Kan väl skylla på att tårkanalerna inte vaknat ännu va?

Det blir lite lycklig saga över det hela.
Jag hoppas han mår bra nu!

Och det är i sådana här situationer jag vill hjälpa hela världen och låta dom bo i mitt vardagsrum... tills jag inser att jag är så jävla liten och maktlös. Egentligen.

Pollensäsongen har tydligen redan dragit igång. Det hurrar vi för. Trodde en sekund nämligen att jag fått något jädra fel i huvudet med huvudvärken som aldrig gav med sig.
Inatt klockan kvart i tre och snor över halva kudden som ett resultat av intet mindre än 7 just det ja ...S J U jävla nysningar på raken så insåg jag vad som var på gång.

Ibland hatar jag våren.

Har ni förresten försökt att stå på till exempel: på bussen och nysa flera gånger i sträck...Samtidigt som du är kissenödig?
Big no no. Kan gå fel om du inte har jäfligt bra knipmuskler. Det har jag nog tydligen. Jag klarade mig nämligen. Thänk god. Men det var pretty oroande där ett tag.
Tänk er själva: Benen i kors medan hela kroppen försöker trycka ut ur alla jävla porer som finns.

Inte ok. Inte Ok!

Får börja ladda med toarullar, allergitabletter och solglasögon.

Hej vår, fan vad kul att du är här!

Skitbra att ha barn. Älskar att ha barn. Jättemycket. Nästan alltid. Men kanske inte hela tiden?
Som igår till exempel: När talibanen skulle på 5-årskalas. Då tyckte jag inte det var jätteskoj alls.

Jag är som bekant inte så överdrivet jättesocial av mig. Det kan man ju tycka är ok.
Sedan är jag defenitivt inte jättesocial när det kommer till nya människor. Nya människor skrämmer ganska mycket skiten ur mig. Precis som nya situationer. Ny mat.
Saker som kan få min mage att kuka ur skrämmer bokstavligen talat -skiten- ur mig.
Här snackar vi inte nervös mage här snackar vi en mage som härjar värre än bomberna i irak när den ser vissa saker.

Behöver jag säga att vi utan förvarning fick serverad en s t o r tallrik med tortillas, kyckling, sallad och att det var typ dränkt i dressing?
Man kan lixom inte med att tacka nej då. Då äter man. I alla fall hälften. Hoppas att man hinner hem innan det brakar loss så att säga. Jag klarade mig minsann, det gjorde jag. Men tänk er paniken. Sedan kändes det väl lite sådär när man kom in oxå...
Barnet i fråga är av utländskt ursprung. Så var även alla släktingar som var där. De har en lite annan -dresscode- kan man säga.
Klänningar, spets och jag vet inte vad.

Picture this - stressad talibanmorsa i jeans, svart tröja, håret i halvknut och en lång spik i läppen. Jovars, man fick ju uppmärksamhet. Det fick man. Jättemycket.
Av alla de typ 10 kvinnorna som satt stelt i soffan fick jag jättemycket attention. De vek inte med blicken en sekund. Undrade för en sekund om de trodde jag var där för att kidnappa barn eller sno tv´n?!

Döm av min förvåning när mamman i familjen blev -S T Ö T T- när jag ville gå hem efter två timmar.
Det var väl inte riktigt min tanke.

Ljuga sig lite - springa fort som fan ut och börja andas igen.

Mitt i sagoläsningen slog det mig återigen: Sanna behöver fler sagoböcker.
Mentalt googlade jag i hjärnkontoret efter vilka man -måste- ha.
Böcker är viktigt för den mentala hälsan, allmänbildningen och mysfaktorn. That´s it!


Här är det även ni skall inkomma med tips om Ni har några bra förslag.
Det skall vara riktiga sagoböcker. Inga jädra nymodigheter helt enkelt!

Det är ju nästan snart Juli och talibanens födelsedag så jag tänkte att det var läge att börja jobba på önskelistan redan nu.

Kanske mest för min egen skull. För att jag kommer på så jävla mycket bra som jag hinner glömma bort på en timme eller tre.
Ni vet hur det är.
"ÅH, den DÄR behöver vi. Den MÅSTE vi ha!

Fem minuter senare: Öh, vad var det nu igen sade du?"


Böckerna ovan är ett litet, litet axplock av de böcker som är ett måste i bokhyllan här hemma framöver.
Bröderna Grimms sagor till exempel. Vackra, klassiska sagor som man somnar varm och trygg i hjärtat av. Jag minns de så väl från att jag själv var liten.
Jag var en sådan där unge som knarkade sagor och böcker. Kunde läsa när jag var fem.
Redan då var böckernas värld en favoritplats. Still is.

Därav förstår jag mig inte på människor som inte läser. Jag accepterar det, Men jag förstår det inte.
Behöver inte alla människor den där avkopplingen? Den mentala flykten från vardag och måsten?

Ljudböcker eller vanliga böcker?
Läser ni för Era barn eller får de Lyssna på saga?

Sök och du skall finna.

Oj. Jag blev gråtfärdig. Lycklig. Närvarande. Kär. Andfådd. Eftertänksam.

. k ä n s l a n .

Fick en känsla av något större i kroppen. Något odefinierbart.
Jag fortsätter att leta efter tecken.
Jag tror det här kan vara ett.

Levande.
Jag är levande.


(och nej, den har inget med att jag saknar något som var. Jag är lycklig nu. Den bara bet sig fast!)

Innan klockan var kvart i sju var både diskmaskinen och tvättmaskinen tömda och startade igen. Känns lite som att det bor en liten människa i mitt huvud just nu och bara -väsnas-.
Det är väldigt tidigt för att börja väsnas.

Talibanen sitter likt jag i kejsarens nya kläder och dricker apelsinjuice och äter hönökaka med brunost på. Inlindad i en filt framför bolibompa.
Mamman dricker kaffe. Med p4.no som skvalar i bakgrunden. Dom säger att trafiken flyter bra i Oslo nu. Bra att veta!

Försöker mentalt skriva listor i huvudet. Med vad som bör prioriteras.
Inser att jag är för förvirrad.
Kanske är det för tidigt eller kanske är det lika dant jämt. Jag är inte riktigt säker men listor gör sig visst bäst på papper.

Snart blir det i alla fall att dra på oss gympadojorna och plugga in öroonpropparna.
Melissa, Lasse, Thåström och de andra skall mata min trötta själ med jävlar anamma och blåsa fart på gnistorna av "farduåthelveteattityden".
Kanske går jag ner och kollar om isen spruckit mer på sjön...

Men först lämnar vi barn, tar en sväng om jobbet och dricker lite mer kaffe!

Ha en riktigt fin torsdag - snart- är vi vid mållinjen - för denna veckan!