We´re getting closer!

 
 
 
Gör mig redo för sista dagen på jobbet. 
Ungen är fortfarande kass och förkyld. Orken är inte riktigt på topp. 
 
Skall sladda in till panduro, se om vi hittar lite fler pärlor. Pyssel is the shit i det här vädret. 
Och film. Tingeling, Belles magiska värld och Astrid Lindgren! 
 
Fyndade en hylla på Reningsborg igår. Skall bara målas lite så är den så gott som ny! 
 
Tiden räcker inte till att sitta här idag. 
Jag återkommer ikväll. Lite tröttare, men lite lyckligare! Lite närmare målet! 

Nu är det bara 5 dagar kvar! 

7 dagar kvar och sista fredagsmyset i Ghetto!

 
Det regnade och blåste årets första riktiga höststorm när vi vaknade strax innan 07,00 imorse. 
Det var fortfarande nästa mörkt och det höll i sig i flera timmar på morgonkvisten. 
Jag uppskattar de där morgnarna. Oerhört.
 
Knöla ner sig i one-piecen. Ligga i soffan och läsa, äta en god frukost. Bara vara! 
(sedan kan det ju även vara latmasken i mig som talar oxå förstås!)
 
 
Idag är det exakt en vecka kvar till flytten. Det pirrar allt mer i magen och jag känner mig konstig i kroppen. 
Stundtals nästan sjuk. Det är saker att göra, tänka på och samtal som skall ringas.
 
Några lådor har blivit packade på morgonkvisten och snart ryker det som finns i städskåpet. Eller ja, i varje fall det mesta av brötet som ligger däri. 
(hurihelvetekanmansamlapåsåmycketskit?)
 
Och till råga på allt är det fredag. Måste fixa fredagsmys till talibanen. 
Tacos? Har någon något bra förslag? Film?
Min hjärna går på högvarv men ingenting händer. Spännande.
 
Borde kanske gå ut i regnet och ställa mig en stund. Det borde få mig att vakna till! Det här komatillståndet är inte bra för någon av oss! 
 
Snow white and the huntsman ikväll. Om det inte går något vettigt på tv. 
Cola, brodera. Soffa.

Hej Tant! 
 
Och försöka få in resterande av mina skitgamla brända skivor i datorn. Verkar vara easier said than done. Oh well... Memory lane får vänta ... 
Fötterna behöver sina tofflor och städskåpet behöver tömmas! 

//HondendärElinsominteärriktigtmedlängre!
 
Hjölp!! Insåg nyss att det blir sista fredagsmyset i Ghettot! Nästa fredag står vi med ett flyttlass och panik över kaoset antar jag! 
Sweet lord - måstegöradethärjävligtbra! 

En skör, vacker och sällsynt fjäril.

 
 
Jobbhelgen är över och imorgon vankas det ledighet. Hujedamig så trefligt. 
Sedan återstår det endast 4 planerade jobbdagar innan denna anställning tar sitt slut. Det är -faktiskt- både sorgligt och glatt. 
Det är helt enkelt ett väldigt speciellt ställe att jobba på. 
Då de flesta av våra kunder inte kan språket får vi ofta prata med teckenspråk ... eller hitta en tolk. 
Vissa är trevligare än andra. Vissa pratar på fort som fan på ett språk man inte förstår och jag kan ju säga att man snappat upp ett och annat fult ord om sig själv... Men låt gå. Så är det väl i alla sammanhang. Man kan inte gilla alla - eller bli gillad av alla. 

Idag fick jag höra en hel bunt fina ord. Både om att det var synd att jag skulle sluta och att jag faktiskt var den trevligaste tjejen där. 
Då blir man lite varm i hjärtat och det känns lite tråkigt att behöva lämna de. 

För ja - det finns faktiskt en hel del fina människor i mitt ghetto. Speciellt de gamla människorna. Och de mindre barnen.
Varma, snälla, trevliga människor. 
Som damen/flickan som var inne igår. Vi brukar alltid prata några minuter om tillfälle ges. Hon påminner mig om en fjäril. En skör, vacker och sällsynt fjäril. 
Man kan nästan se det stora, varma hjärtat banka där inne i den tunna, lilla kroppen.
 
Och gubben - som tar med Strömstadtidningen till mig. Och varje morgon frågar han: "Det är snart dags nu. Snart åker du hem till mina hemtrakter" Och jag svarar .. som varje morgon. Att nu är det si och så långt kvar. 
Häromdagen sade han att han funderade på att komma och hälsa på mig. Gamla, skruttiga, gubben. ♥
 
Och kollegorna - I alla fall ett par av de. De förgyller mina dagar. J1 med sitt smittande leende och glada humör och J2 som kommer med kaffe och ny energi i form av att bara vara -han-. 
Jodå minsann... Att jobba i butik i Ghettot kan vara fint. Det kan det minsann.
 
Men ack ja, det skall bli skönt med lite miljöombyte... Svenska är faktiskt trots allt mitt huvudspråk och det jag behärskar bäst!
 
Flytten är beräknad till den 21 september. Om mindre än två veckor. 
Jag skulle behöva lite syrgas här. Och en plastpåse. Kanske en pacemaker ifall någon har en som skräpar.
 
Håhåjaja... fan, vad tiden går fort!
 
Snart måndag - nya friska tag!

Filosofera, fyllosofera, flytta och lite svordomar!


Fredagsmys på en torsdag. Det gäller att passa på när Talibanen skall spendera helgen hos mormor! 
Popcornkrig i vardagsrummet, trolltider och massa gos. Ladda med talibanenergi! Älskade skrutt.
 
 
Sova. Möte med den där på Soc. Andan i halsen. Hem. Packa släp med en massa lådor och prylar. Plocka upp älsklingen på dagis och köra fort som bövelen mot Strömstad. 
Första flyttlasset. Det känns overkligt. 
Lyckligt. Rädd och ganska överväldigad av allt. När skall man egentligen hinna känna efter och ta in allt? 
Hur kommer framtiden se ut?
 
 
 
Vi ligger mer eller mindre i 85 km/h hela vägen. Det tar tid. Lång tid. Ungen sover mycket. Mamman sover lite. 
Vädret är i alla fall vackert och vi gör det sedvanliga stoppet vid Laxbutiken. Röker. Köper kexchocklad och vatten.
Tillslut hamnar vi hos mormor. Lämnar liten. Kör ner till lägenheten. Träffar "Lillebror" som är där och klipper gräset... Får bärhjälp. 
Snubblar i trappor. Bär mer. Kollar om badrummet är klart, om balkongen är färdigbyggd. Det mesta är färdigt. Om man bortser från glas och plankor i trädgården, ett behov av nya fönster som borde kommit nu ... och ett hål i golvet i mitt pyttelilla "walk in closet". 
Komponerar ett mail i huvudet och svär lite.
 
Åker tillbaka upp till mormor. Gosar lite taliban, hämtar en postlåda och åker tillbaka ner och slänger upp den bland de andra lådorna. Nu känns det som att det är än mer på riktigt. Skrämmande och vackert. 
Nu vet jag vart min brevlåda bor.
 
 
För att slippa backa åker vi runt. Spanar på det som kommer bli vårat nya tillhåll nästa sommar. Och i vinter. 

 
 
Första stranden. Den största och kanske mest barnvänliga. Plats att springa och leka. Här har jag spenderat många år, många varma dagar med svettiga mackor, piggelin för fyra kronor och lösviktsgodis. 
"En av de blåa, tre av de svarta".
 
 
 
Och kanske en dag när jag blir vuxen, rik och grym. Så skall jag ha en båt som ligger här. 
 
 
Strand två. Stensvik.
Mång en kväll har jag suttit här. På klipporna. Filosoferat. Och fyllosoferat om man skall vara helt ärlig. Nakenbadat.
En av de vackraste platserna i världen. En plats där själen kan finna lite frid mitt i vardagens kaos och stress! 

Men tillslut var det dags att åka hem. Det var tidsbegränsning på släpet. Vi var lite stressade. Det var fredag. Karln ville ta en öl. Som den fina människan jag är så visade jag honom hur gott det var och vad han hade i vänte...
 
 
Våldsamt gott. Våldsamt fint väder. Ja, herregud, så fint väder vi hade. Med höstkyla i luften. Lovely! 

Och det blev kväll ... Med utgång. Men det var vi lite senare! Jag har nämligen en tvätt att ta hand om! 
Och skit att slänga ut på tradera! 

Söndag - Snart måndag! Finally! 

Har ni haft det bra i helgen?

Som en rabiessmittad bäver...


När dagen börjar kvart över sex börjar den för tidigt. Speciellt om man sover som en rabiessmittad bäver på nätterna. 
Nu när klockan är kvart över tolv har jag velat lägga mig i tre timmar redan. 

Det gör jag dock inte. För man sover inte på dagen. Då är man ingen bra människa. Eller ja, jag är inte det. Punkt! Mina krav på mig själv dör lite om jag sover på dagen. 
Dock funkar det om jag badar samtidigt. Jag menar ... då blir jag ju ren samtidigt. Nytta och nöje ni vet. 

Nu hinner jag dock inte bada. Jag måste packa. Har packat 2 lådor hittils. Borde packat jävligt många fler. 
Börjar jobba klockan två... 
Imorgon åker vi med första lasset lådor till Strömstad. 
Jag borde faktiskt inte sitta här alls. 
Och jag misstänker karln blir lite irro om han hittar blogginlägg och inga lådor... Vilket jag möjligtvis kan förstå. 


Så jag skiter i bloggen en stund. Kastar ner saker i lådor och sticker och jobbar lite. 
Sedan hoppas jag att det jävligt, jävligt snart blir natt! Helst innan jag äter upp någon. 

Har ni en fin dag? Vad pysslar ni med egentligen? 
 
På återseende mina vänner! 

Och så avslutar vi med flyttmusik...


 

Kontrast - I skogen kan ingen höra dig skrika!

 
2 september och Höstmånad. Löven har redan börjat falla. I vissa delar av landet har det redan varit frost. Jag är lite avundsjuk.
Frost är vackert. Som ett täcke på marken. Världen blir för en liten stund orörd. 
 
Här i Ghettot är det sällan något som är orört. Det är ständigt någon eller något som cirkulerar och går runt. Är på jakt efter något.
Människor lever på olika tider av dygnet. Nattjobbaren, Morgonfågeln, Partypinglan och alkoholisten som är ute efter morgonens första 3.5 från Ica Maxi som öppnar redan klockan 08.00.
 
I Strömstad, där mitt ute i skogen där vi kommer bo, där det från och med augusti till och med april knappt är en människa. Där är det ganska ofta orört. 
Du träffar inte så många. Bilvägen är nästan tom och den enda du träffar på morgonen är oftast skolbussen som brummar förbi vid 8 snåret. 
3 mil från staden, 6 kilometer från E6-an ...rakt in i skogen. Avskärmad. Avspärrad. 
Lugn och frid. 
 
Kontrast.
 
Ibland undrar jag vad i hela friden jag har gett mig in i. 
Jag som blivit van vid bussar var 15:e minut (och då är det söndag!) till att det inte går bussar alls.
Att vara van vid att kunna springa ner till Willys om man glömt handla något, eller kunna springa över till grannen ifall det fattas mjöl till bakandet. 
Det kommer lixom inte funka längre. Inte på samma vis i alla fall.
 
Kommer jag bli galen av tystnaden till slut? Jag som är så jäfla mörkrädd. Jag har i alla fall blivit lovad en nattlampa. Det är ett måste ute i skogen. 
En till mig och en till talibanen. 
 
I skogen kan ingen höra dig skrika. 
 
Kontraster - återigen. Från allt till inget. Men samtidigt är det egentligen tvärtom. För mig är det egentligen ingenting kvar här. Men allt att finna där. 
Det känns lite knepigt, lite dubbelt. Stundtals jävligt jobbigt. 
Men jag tror att det blir fint det här. Göteborg ligger kvar. Alla spårvagnar, nattsuddare, morgonfåglar och billarm. 
Det finns kvar om abstinensen blir för stor. 
 
Det finns soffor att krascha på, vänner att våldgästa ... Det löser sig. 
 
Och nu, nu längtar jag till orörd frostig mark. Långt, långt in i skogen. Bort från billarm.
 
Kontrast!
 
 
 
...Nattsudd på Avenyn en dag i Juli...

Låg jag inte precis och krystade?

 
 
Håller som bekant på att packa. Har gjort iordning förrådet from hell nu. Och ni anar inte vilken lättnad det är! 
Sheisse, vad jag har slängt saker... Och smärtan över att behöva göra sig av med saker är -inte- helt ok! 
Inte alls faktiskt! Oh well... Mindre att flytta. Man får tacka! 
 
Men så kom vi till alla (och då menar jag jäfligt många) säckar med barnkläder... En del har gått till de svunna jaktmarker. Ni vet alla de där med kräkfläckar på magen och grötfläckar på benen...
Resterande har gått till bättre behövande med mindre barn än min taliban. 
Av egen erfarenhet vet jag att barnkläder kostar och som småbarnsförälder har man det inte så himla fett. Inte så att det stör i alla fall.

Jag vet dessutom hur in i bomben tacksam jag har varit för allt jag faktiskt fått ärva och har fått under tiden Talibanen var liten. Herrejesus, så jäfla tacksam jag är! 
Från människor jag både känner och inte känner. Från människor som läst bloggen eller vänners vänner. Det har verkligen varit helt fantastiskt! 
Därav skänker jag självfallet även våra kläder vidare... Kan de göra nytta är det skitbra!
 
Och nu när jag sitter här och tvättar, viker och går igenom alla Talibanens bäbiskläder kan jag inte riktigt fatta att hon verkligen varit så liten. Vart tog tiden vägen? Samtidigt som jag i samma andetag minns den stora magen, krystvärkarna och rummet som kryllade av läkare och skitläskig uttrustning... 
Var det inte igår? 
Var det inte bara någon vecka sedan jag gnällde om en trasig muttolainen och att aldrig skaffa fler barn? 
Idag skulle jag gärna ha ett par tre stycken till... Men fråga mig om ett par timmar så har nog det gått över iofs...
Men visst blir man sentimental av alla de där små plaggen, alla minnen... 
Herregud, så lugnt och skönt det var framförallt :)
 
Nej, här blir det minsann inga barn gjorda... Jag skall gå och jobba istället. 
Lyssna på skrikande ungar och inse att fler barn är en skitdålig idé! 
Hade dessutom aldrig kunna toppa det jag redan har. Hon är ju faktiskt ganska enastående! 
 
Well... Off we go! 
...Med bäbisdoft i näsan...
 
 
RSS 2.0