En skör, vacker och sällsynt fjäril.

 
 
Jobbhelgen är över och imorgon vankas det ledighet. Hujedamig så trefligt. 
Sedan återstår det endast 4 planerade jobbdagar innan denna anställning tar sitt slut. Det är -faktiskt- både sorgligt och glatt. 
Det är helt enkelt ett väldigt speciellt ställe att jobba på. 
Då de flesta av våra kunder inte kan språket får vi ofta prata med teckenspråk ... eller hitta en tolk. 
Vissa är trevligare än andra. Vissa pratar på fort som fan på ett språk man inte förstår och jag kan ju säga att man snappat upp ett och annat fult ord om sig själv... Men låt gå. Så är det väl i alla sammanhang. Man kan inte gilla alla - eller bli gillad av alla. 

Idag fick jag höra en hel bunt fina ord. Både om att det var synd att jag skulle sluta och att jag faktiskt var den trevligaste tjejen där. 
Då blir man lite varm i hjärtat och det känns lite tråkigt att behöva lämna de. 

För ja - det finns faktiskt en hel del fina människor i mitt ghetto. Speciellt de gamla människorna. Och de mindre barnen.
Varma, snälla, trevliga människor. 
Som damen/flickan som var inne igår. Vi brukar alltid prata några minuter om tillfälle ges. Hon påminner mig om en fjäril. En skör, vacker och sällsynt fjäril. 
Man kan nästan se det stora, varma hjärtat banka där inne i den tunna, lilla kroppen.
 
Och gubben - som tar med Strömstadtidningen till mig. Och varje morgon frågar han: "Det är snart dags nu. Snart åker du hem till mina hemtrakter" Och jag svarar .. som varje morgon. Att nu är det si och så långt kvar. 
Häromdagen sade han att han funderade på att komma och hälsa på mig. Gamla, skruttiga, gubben. ♥
 
Och kollegorna - I alla fall ett par av de. De förgyller mina dagar. J1 med sitt smittande leende och glada humör och J2 som kommer med kaffe och ny energi i form av att bara vara -han-. 
Jodå minsann... Att jobba i butik i Ghettot kan vara fint. Det kan det minsann.
 
Men ack ja, det skall bli skönt med lite miljöombyte... Svenska är faktiskt trots allt mitt huvudspråk och det jag behärskar bäst!
 
Flytten är beräknad till den 21 september. Om mindre än två veckor. 
Jag skulle behöva lite syrgas här. Och en plastpåse. Kanske en pacemaker ifall någon har en som skräpar.
 
Håhåjaja... fan, vad tiden går fort!
 
Snart måndag - nya friska tag!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0