Lassgård och Mikkelsen - bättre än Porr!

 
Frågar ni mig vad jag har gjort de senaste dagarna så vet jag inte riktigt om jag minns. 
De har mest passerat. Aningen för fort och utan att man riktigt hunnit med. 
Dessutom är jobbhelger ganska relaterat med mindre bloggeri. För när man kommer hem efter nio snåret på kvällen så är det på ett ungefär middag .. där du slår ihop alla mål du missat tidigare under dagen och sedan regerar det där satans paltkomat igen. 
Så är det oftast någon film på tv - och ni vet ju alla hur det går när Tant skall skall titta på film. 
Tant sover. Hon sover förvisso jäkligt bra. Men likt förbaskat - hon sover. 
No film, no blogg, no nothing! 

Dock skall jag tipsa om ett par av de senaste filmerna vi har kikat på. De var nämligen sevärda. 
Sedan var det ju där med att minnas vad de heter oxå. Det är ju faktiskt inte sådär lätt... 
väntalitemedanjaggooglarbara!
 
 
♣ Efter Bröllopet ♣
Alltså - skit i handlingen. Kan en film bli annat än bra om både Rolf Lassgård och Mads Mikkelsen är med? 
smaskmummelsuckmums.
Nej, just det. Herregud, du behöver ju inte ens ha koll på handlingen. 
Även fast om sanningen skall fram så gillade jag den jävligt mycket den med. Och jag grät på slutet. Det är alltid ett bra betyg. 
Det högsta betyget är att jag lyckades att (med egen tvång) hålla mig vaken hela jäfla filmen igenom. Det är väl kanske det som säger mest. 
Se den! 
 
♣ Dolan´s Cadillac ♣
Stephen King rulle. Gillade den. Lagom galen. Lagom äcklig. En del småskrik från lättskrämta jag.
Helt klart sevärd trots min motvilja för att se Herr Kings böcker bli till film. Det blir helt enkelt inte lika bra. Speciellt med King som faktiskt är en sådan fantastiskt fenomenal författare! 
Men denna - Har ni inte sett den och behöver fördriva ett par timmar så är den helt klart sevärd! 
 
Sådär ja, nu inser vi kanske att jag inte skall bli någon filmrecensent.
Nu är det Allsång på Skansen...  Det får bli det ... och plankstek som snälla karln fixar.

Har dock ingen koll på någon av namnen på de som är med idag ... Är jag för gammal eller ung då?
Fast nu såg jag Plura. Han är lite i kategori i med männen i ovanstående kategori. Lite förbjudet alá tantsnusk känner jag. 
Oh what the hell - alla har vi våra böjelser eller?! Och han får det onekligen att kittla lite i atteraljerna den där! 

Dags för Plankstek, allsång och film - Så vi säger väl godnatt dårå! 

♥ day 10 – a song that makes you fall asleep ♥

 
 
 
Somnar ju till mer eller mindre det mesta now a days. Det är mer problemet att hålla sig sovande som gäller. 
Men skall jag sova så funkar till exempel denna. Det är en slags trygghet som hänger i sedan barnsben. 
Ni vet den där ocoola flickan som lyssnade på allt det där hennes mamma spelade och i princip aldrig satte på något annat än radiokanalen p4.no.
 
I övrigt kan ni kika in playlisten... liknande musik. Som söver. Som vaggar och bäddar in i mjuk bomull. 
Som lugnar andetagen och låtar en falla in i drömmar. 


Om vi skulle prata lite om fetisher?

 
Det är konstigt det här med fetisher. Hur tidigt dom börjar menar jag. 
Talibanen till exempel. En viljestark 4-åring med en redan rotad skofetischism. Hur gick det till kan man ju undra? 
Mamman kvävs ju i princip så fort hon kommer i närheten av en skoaffär. Jag menar, ge mig ett par kängor som håller i fem-tio år så är ingen mer nöjd än jag.
 
Jag har rensat hallen idag. Tagit ner allt som inte skall och bör vara där. Rensat bort kläder och skor som inte kommer användas innan vi flyttar. Vinterkläder från i vintras. Varför är dom inte redan borta förresten? Jag ursäktar mig med att det har varit en väldigt kylig vår! 

I talibanens hylla står det kvar 8 par skor. Jag har tagit bort fem par nu. Det blir 13 par totalt. WTF?!
3 av paren de kommer nog gå vidare till C och hennes lilla flicka. Allt som kan skänkas bort som är hållbart och i ok skick går nämligen dit!
Här är det nämligen inga småtalibaner planerade på lång, lång tid framöver!
 
Och det här med att vara ett par förresten... skitsmidigt sådär stundtals... 
Men när man är två som börjar städa ...och den ena faktiskt inte Vill städa mer... så kan man ju på något vis inte sluta. För då blir det ju att den andra är bättre... och man fortsätter.. medan man trött mantrar i huvet: 
"Det är skönt när det är klart, det är skönt när det är klart." 
För det är det verkligen. Skitskönt. 
Och vi har verkligen fått gjort en hel del idag. Men helst av allt hade jag velat kasta mig i fosterställning och sova ett år eller tre. Det var ju det där med den där tröttheten igen. 
Karln förespråkar vitaminer.... Och jag kommer mig till minnes de två tidigare karlarna som både kommit med apotekspåsar med vitaminer i olika varianter. 
Jag sade till karln att jag inte vet om jag skall skratta eller gråta. Karln skrattade och tyckte väl mest att det fanns en poäng. 
Jag spelar dum, tar en cigarett, börjar prata om något annat och hoppas att jag inte somnar mitt i meningen.
 
Det är fredag. 
Andra laddar för helg. Jag laddar för jobb. Fast jag är glad - jag har hört det skall regna. 
Sadisten i mig skrattar.

Ha en fin helg mina vänner! Det tänker jag ha! 

I ett rent hem... med 10 par skor mindre i hyllan och inga vinterkläder!

♥ Day 9 ~ A song that you can dance to ♥

 
 
Ibland så kan jag dansa. Oftast med 7 i promille. Men jag dansar i alla fall. 
I övriga  fall så kan det även ske om jag blir lurad. Som i det här fallet. 
Jag surade i flera veckor över att jag gått med på att se Larz-Kristerz som en god gärning. På min Födelsedag. 
What the hell was I thinking kan man ju undra?! Men den där snälla lilla flickan i mig behövde bejakas så jag trotsade alla mina fördomar och följde med ovannämnda på spelning i Stenungsund.
Sedan blev det nog både Kungälv och Borås om jag inte minns helt fel.
 
Det är något speciellt med dansband. Eller ja, med folket som är på sådana tillställningar. 
Det är så väldigt -avslappnat-. 
Det finns heller inga brats ... och inga 20-åringa blonda flickor utan varken hjärna eller tyg på kroppen. Eller ja, minimalt med tyg som det brukar vara om du går på div. övriga ställen.
 
Folk häver bärs, sjunger, skrålar och dansar som att det vore den gladaste dagen i deras liv. Och vad vet jag, det är det kanske. Men stämningen mina vänner, stämningen. Den är underbar! 
Det var nog det i kombination med att Larz-Kristerz faktiskt är helt überbra som jag föll för. 
Jag skäms lite nu men det är sant. Sedan är jag säkert lite partisk... Och jag skulle aldrig få för mig att lyssna på någon annan form av dansband... Men det här går verkligen hem. Det gör det!
 
Och jag tackar för kvällen de körde hem oss i bussen när vi råkade fastna i kungälv. Och jag tackar för att de spelade min låt bara för mig när jag fyllde år. 
Och jag tackar Malin, deras fantastiska kvinna som säljer t-shirts och annat plotter.. 
Och jag tackar för att de alltid är så jäfla glada ... Oavsett hur onyktra folk är! 
Och jag jag tackar J´s syster som hämtade oss i Stenungsund x antal timmar efter utsatt tid då flickebarnen hade det alldeles för roligt. 
 
Håhåjaja.. Så tant dansar minsann. Ofta, mycket och länge. Men det skall vara på "bonnetillställningar" där inget är så jävla krystat. Då får det fint minsann. Och helvete så kul det är.
Och jag hoppas minsann att det kommer ske snart igen! ;)
 

Resumé of the past days...

 
Klev upp halv sex för att släpa mig till slaveriet klockan 07.00 ... 
Lagom kul i vanlig ordning... Men fantastiskt skönt i vanlig ordning när man väl kommit ut i friska luften.
Världen är så orörd på något vis vid den tiden...
 
Så jobbade vi, jobbade vi ... Och alleredan klockan 13.00 var dagen över. 
Sådana dagar är ganska bekväma. Då är det helt ok att börja klockan sju. Egentligen! 
Speciellt när det dessutom är fint väder och man vet att eftermiddagsplanerna ligger på: 
Stranden! 

 
Och där plaskade vi som blåvalar tills det var nästan folktomt innan det var dags för hemfärd, middag och bli avlösta av världens finaste vän/barnvakt. 
Tack älskade J. Du är bäst! 

Jag och karln hade siktet inställt på parkhäng. Det kommer förmodligen inte bli så väldigt många gånger till i sommar ... Och en liten del av mig gråter...
Så vi åkte...
 
 
 
Vi åkte spårvagn med ett nyförälskat par till stan. Jag vet inte om det är bitterfittan i mig som talar men jag förstår ärligt talat varför man måste smaska och sliska så in i helskotta på allmänna platser. 
Är det verkligen nödvändigt? Själv mår jag faktiskt aningens illa när jag ser alla dessa par som högljutt stoppar ner tungan i halsen på varandra så de nästan kräks. 
Get a room eller stanna out of sight helt enkelt... Eller - bete er som folk och ta det lite lugnt!
 
Vi spenderade i alla fall hela kvällen på en gräsplätt i kungsparken. Förflyttade oss endast en gång när den där untz untz musiken blev för irriterande!

Sedan stog vi utanför en krog och lyssnade lite på en trubadur innan vi slutligen hamnade en liten sväng på Babar innan vi tog en taxi hem och skickade hem los barnvakt. 

Möttes av sol och vackert väder även på onsdagen så det fick bli en stranddag med bästisen och vännerna även denna dag... 
Inga krav, inga tider .. bara en massa lek och bus. Precis som sommarlov skall vara. 

 
Jag behöver kanske inte säga att vi alla tre var mer eller mindre döda igår kväll? 
Som små grillade spädgrisar. Trötta men nöjda! 
Idag bär det av till havet. Man får ju änna passa på. Helgen innebär jobb och dessutom kasst väder.
 
Dags att åka - och jag hoppas ni får njuta av lite sommarväder ni med!

Jag är en sådan där som har kylskåpsdörrar fulltejpade av minnen...

 
Även fast det kanske verkar så, så är inte alla dagar sådär skitfantastiska. Alla dagar är inte blå och alla dagar svävar jag inte på moln och tycker att livet är toppen. Livet är fortfarande komplicerat och jag är fortfarande jag. På gott och ont! 
Det finns fortfarande en jäfla massa orosmoln innan allt är i lås... och mitt i allt så gör det lite ont i hjärtat. 

Idag har det varit en sådan där dag. En sådan där dag då det gör lite ont att andas och man inte riktigt vet hur man skall hantera skiten. 
Man borde vara så jävla glad - helst hela tiden. För det är ju en dream come true. På alla vis.
Men mitt i den där lyckan ... för jag är verkligen genuint lycklig över flytten så känns det stundtals jävligt märkligt...

Vi snackar 8 år i Ghettot. Vi snackar om lägenheten där det skapats så jävla mycket minnen. Där jag träffat så vansinnigt många nya vänner. Där jag gråtit blod och skrattat tills jag nästan kissat ner mig.
Vi snackar om lägenheten där jag gick ungefär varje dag i nio månader och väntade på ett litet mirakel.  
Det här är miraklets barndomshem. Där hon skrattade första gången, lärde sig gå. Där hon lärde sig prata och digga till finsk musik.
Det kan inte annat än att kännas lite ... konstigt. Att bara lämna allting. Även fast det självfallet är till det bästa. Det är det ingen tvekan om. Och det är inget jag hellre vill. 
Jag önskar bara att det inte skavde så förbannat i hjärtat samtidigt.
 
Idag plockade jag ner allt som hängde på kylskåpet.
 
För jag är en sådan där som har kylskåpsdörrar och skåpsdörrar fulla av minnen. De känns så mycket närmare då.
 

Konsertbiljetter, teckningar, foton, anteckningar, recept och allt det där ... 
För varje del jag plockade ner så kändes det som att jag plockade undan en bit av mig själv. 
En bit av mig själv som är ett avslutat kapittel. Ett kapittel som aldrig kommer åter. Som är slut. 
Och det där med avslut är svårt. Jävligt svårt. Och det gör aningens ont.
Separation är svårt och jag har aldrig varit bra på att ta farväl. 
 
Av mina uppigenom åren jävligt många flyttar ...(jag tror det här kan bli min 25:e? ) så kommer det här bli den i särklass svåraste men den bästa. Det vet jag. 
Men jag tror jag måste acceptera smärtan det kommer föra med sig under vägen?!

Så just idag. Just idag är jag inte stark!
 
 

Kontrasten till Ghettot är så stor!

 
Med gummistövlar ett par nummer för stora begav vi oss ut i skogen igår. 
Jag, karln, Mikael, Ann och barnen. 
Jag samlade kraft, barnen samlade smultron och blåbär medan de andra vuxna letade efter skogens guld. 
Vi alla blev nog ganska nöjda med fångsten. 
 
Det är något speciellt med att vara där ute i skogen hos Ann. Kanske det är för att det är så tyst. Kontrasten till Ghettot är så väldigt stor. 
Man känner sig liten och trygg på samma gång. Lugn och harmonisk. 
Och just -det- mina vänner ...sker inte så jäfla ofta! 
 
I vanlig ordning grillade vi ... Eller ja, karlarna grillade. Mansgöra ni vet! (so shoot me).
Jag och Ann drack glögg medan barnen lekte i timtal utomhus... 
Att kunna släppa lös ungen och veta att hon är trygg är helt fantastiskt.. och sedan att kompisen hon hittade var en av de finaste ungar jag träffat var pricken över i:et. 
Det är skillnad på ungar och ungar kan man säga. Eller ptja...föräldrar bör man väl säga! 
 
Alla var i alla fall väldigt belåtna, tacksamma och glada. Och det var trevligt att Mikael kom med. Alldeles för länge sedan.
 
En sista kväll i skogen är bokad om fyra veckor. En farewell fest kan man kanske kalla det. Då jäflar skall det bli röj! 
Sleepower, mys, grill och dricka! Det ser jag fram imot! Hemskt mycket. 

Så återigen: Tack ni inblandade. Ni är fantastiska och jag älskar Er!
 
 
 
 

Fredag i Fiskebäck...

 
Vi spenderade fredagseftermiddagen i ett hemskt blåsigt men ack, så vackert fiskebäck! 
Ungen var badkruka och doppade knappt tårna medan jag och karln äntligen fick oss årets första dopp i havet. 
Måste vara första gången på ungefär 15 år som jag har kommit i havet så här sent. 
I vanliga fall är jag i redan i slutet av April, början av Maj... men icke nu icke. 
 
Skönt var det i alla fall, när man väl fick doppat sig. Innan man kom i trodde jag att flera av mina ädlare delar skulle ramla av ... Fi fan så kallt det var! 
Och skrämt ungen fick jag med gjort... visade henne en hink med krabbor som några andra ungar fiskat upp. Hoho. Det var inte riktigt populärt minsann. Men jag skall nog lära henne! 
 
Grill var med, dricka var med och den eviga, älskade Aromaten var oxå självfallet med! 
Tänka sig - ett liv utan aromat... vad skulle det vara för liv? 
Nej, ve och fasa! 
 
Vi grillade korv och mös där på klipporna med solen började gå ner. Hade det allmänt trevligt sådär som sig bör en fredag vid havet... 
Avlsutade med glass i bilen och en trött men glad taliban när vi kom hem vid nio-snåret...
 
Det tar ett tag till Fiskebäck från Ghettot där vi bor och tanken på att vi snart kommer bo promenadavstånd från havet känns mer än lovligt skönt vill jag påstå...

Att sedan kunna slippa undan alla jäfla ungdomar med musik som låter untz untz untz är ju en befrielse!


 

♠ Day 7 - a song that you know all the words to ♠

 
När jag var ung så var jag så in i helvete ocool. Det är lixom inget skämt. 
Jag är kanske inte överdrivet social nu förtiden... men då skulle ni träffat mig för 20 år sedan. Herre min jesus, så osocial jag var. 
Jag bodde på biblioteket. Spenderade min fritid där. All fritid jag hade. 
Jag läste där. Jag läste hemma. Jag läste på vägen till och från skolan. Det var ungefär det den tiden bestod av. Sedan har jag fortsatt att läsa mycket. Böcker är flykt. Böcker är bra. Hindrar en från att bli sådär förstoppad i hjärnan. 

Nu var det inte dit vi skulle komma ... vi skulle komma till att jag lyssnade ju inte sådär jävla mycket på musik på den tiden... förrutom det morsan spelade och det vet jag inte om vi skall gå så noga in på ... 
Vi kan säga såhär: Jag kan fortfarande i princip -alla- Jahn Teigen´s texter och Peter Cetera ligger mig varmt om hjärtat ...Detsamma med Elvis och Rod Stewart. 
 
Man kan säga att när jag flyttade tillbaka till Sverige när jag skulle börja högstadiet så var jag jävligt handikappad när det kom till musik. Hade inte hört ett skit. Abba och Elvis var inte så jävla mycket att briljera med helt enkelt! 
 
Tack och lov för fantastiska människor även där som guidade mig rätt ... 
Här kan vi nog tacka exet aka den långhårte jäveln som presenterade detta eminenta bandet som än idag ligger på topp 3 listan över de banden som alltid funkar att lyssna på. Som man alltid blir glad av att lyssna på. 
Till Misfits kan jag både dansa, sjunga och sova ... De fyller helt enkelt alla funktioner som behöver tillfredställas när det kommer till vad man vill ha ut av musik. 
 
Sedan kan man väl tacka honom för all annan trallpunk, Bengt Zendh och en jävla massa annat konstigt med ... Mycket kan man säga om karln - han är inte klok på en fläck - men musik, det kan han! ;) 

♥ Day 6 - a song that reminds you of somewhere ♥

 
Motala - Jag minns att det var nyårsdag. Första gången jag rörde mig uppåt i landet. 
Första gången jag hälsade på den flickan som nu i 15 år varit en av de ytterst få människor som villkorslöst faller under kategorin: Evig jävla kärlek och respekt
Det finns kärlek och så finns det kärlek. Och så finns det Eéa. 

Hon är den som kan be mig dra åt helvete, som kan säga åt mig att jag har fel och att jag måste ta och sansa mig - Utan att jag biter huvudet av henne och ber henne att köra upp något. 
Hon var den enda jag pratade med när de isolerade mig på den där slutna avdelningen den där gången för många år sedan. 
Hon var den som sade åt mig att jag skulle sluta vara så in i helvete rädd för ljuset ... Men just det där vet jag kanske inte om det hjälpte. 
Hon är den enda som organiserat polisjakt all the way från Gävle för att leta efter en trasig ungflickesjäl som hade tappat hoppet om livet...
Hon är den som alltid finns och älskar. Villkorslöst. Precis som mig.

Jag har med andra ord så jävla mycket att tacka henne för. Så jävla mycket! Från skratt till gråt, ångest och fånig lycka! Hon är kanske inte min bättre hälft .. men min lika hälft. Mitt älskade kräk, mitt überkeffo och min eviga kärlek.

Men Motala - första gången vi träffades efter att ha chattat på passagens chat "Basement" i några (4?) år var fantastiskt! 
Vi lyssnade på Siebenbürgen, drack jordgubbste och rullade i snöhögar... 
Det finns inte så mycket mer att säga när orden inte sträcker till ... mer än att jag är tacksam för att jag får ha henne i mitt liv.

Nomnom!

We just cant get enough! Eller så är det jag? Men jag anar ett nytt beroende! Oh well, mätta och belåtna beger vi oss till Glitter för att köpa nya piercingringar till mig då jag råkade tvätta mina i tvättmaskinen igår! Grattis din idiot! Dont ask!

♥ Day 6 - a song that reminds you of a certain event ♥

 
Hultsfred. Längst fram. Kan det ha varit -02 kanske? Jag minns inte. 
Jag minns bara röjjet, känslan och hur in i helvete bra det var. 
Det finns lixom inget som slår konsert på festival. Man är redan så jävla lycklig och pepp och att då sedan få se jävligt bra band på det - Ja, that makes perfect helt enkelt! 
 
Jag menar: Vem älskar inte att få leva helt vilkorslöst en vecka? Äta Mariekex och dricka sprit till frukost och gå vilse men träffa så jävla mycket trevliga människor att det faktiskt inte spelar någon roll. Ja, det kallar jag livet det ;) 
 
Och snart är ju Skrotungen typ 18 och då tänker jag banne mig börja om. Gå på festivaler och härja. 
Minsann. Tant kan! 
 
(att jag sedan är så senil att jag glömt allt om det där om 14 år är en helt annan femma) :p
 
 

♥ Day 5 - a song that reminds you of someone ♥

 
Alltid när jag hör den här så ler jag lite och känner den där välbekanta värmen som sprider sig hastigt genom kroppen. Den kommer ofta lika fort som den går men kroppen reagerar på de välbekanta ljuden och för en stund faller tankarna en hel hög år tillbaka i tiden.
 
Jag ljuger om jag säger att det inte handlade om en pojke för det är klart det gjorde... 
Även fast det känns som hundra år sedan så var det fortfarande väldigt verkligt när det pågick.
En period trodde jag nog att han var en ängel. En sådan där som man inte kan leva utan. Man blir tom när personen inte finns i ens närhet längre.
Många år senare vet jag att det gick alldeles utmärkt. 
Det skall dock tilläggas att människan är oerhört saknad. 

Jag saknar det inrökta vardagsrummet, kaffekannan på bordet och alla timmarna vi kunde sitta på natten och prata. 
Men allt det där är en evighet sedan och han bor inte kvar där. Inte jag heller för den delen. 
Kanske ses vi igen, kanske inte. 



Men Tack -Du-, för allt du gav mig. Du kommer alltid ha en speciell plats i mig!

En hel jävla dag all to waste?

 
...Slapptask...
 
Jag minns inte sist jag hade möjligheten eller lugnet i kroppen att spendera precis en hel dag i soffan. Om man nu bortser från de där behoven som att kissa, rulla cigg och hämta mer dricka ungefär. 
Idag tog jag mig tiden att faktiskt göra just det. En jävla dag. All to waste men fy fasen vad behövligt det var. 
Livet går oftast i 120 km/h annars. Man behöver sakta ner då och då. 
 
Det var länge sedan jag kunde läsa en hel bok under en eftermiddag.. Men idag minsann plöjde jag igenom en hel bok. 
Den var vidrig. Jag mådde illa, jag blev ledsen och jag blev berörd. Boken är välskriven, beskrivande och stundtals så känner man en bitter smak av kräk och vanmakt i munnen. För att livet faktiskt kan vara så jävla vidrigt. 
Att människor kan vara så in i helvete elaka. 
Man vet om det - men man upphör aldrig att förvånas!
 
Jag pratar om boken: "Såld", som är skriven av Vera Efron.
 
En bok om trafficking. Människohandel. Prostitution, våld, övergrepp och förnedring.

Man öppnar upp ögonen lite. Vaknar lite. Man -bör- läsa boken. Så kanske fler blir lite mer uppmärksamma på problemet. För att det är utbrett det råder det inga tvivel om. 
Frågan är väl hur man kommer åt problemet. 
 
Avslutar kvällen med lite Wallander. Klockan ringer 06,00 imorgon. Ljuva liv! 

Godnatt!

...Och jag har smugglat vin innanför byxorna...

 
Jag har vunnit ett presentkort på SF BIO á 100:- hos Paret Hårdrock, jag har varit vaken 40 timmar och sovit 11 timmar och jag har jobbat.
Jag har nästan regnat sönder, sett världens bästa Lars Winnerbäck på trädgårdsföreningen, gråtit med bästa Josefin och kissat på Avenyn. 
 
Jag har dansat, jag har skrattat, jag har bråkat, jag har klippt mig, jag har druckit öl och smugglat vin innanför byxerna. Men kanske har jag framför allt levt. Levt så in i helvete i två dagar.
Nu tycker jag att Skrotungen kan komma hem för det skaver i hjärtat och jag saknar hennes varma kramar, att hon blåser mig på magen och kommer klockan kvart i sex på morgonen, kryper tätt intill, lägger armen om mig och viskar att hon älskar mig. Om och om igen.
 
Men för att få lite annat att tänka på åker vi till stan nu, laddar med kinamat på den där vanliga kinakrogen innan det är dags att återgå till Slaveriet i några timmar. 

Sedan blir det kväll..och jag är ledig imorgon. Tack! 
 
Tack Winnerbäck - Du levererade kärlek och Magi i vanlig ordning! 

And it´s gonna be all magical...

 
Ikväll skall jag leva i nuet och bara njuta. 
Jag skall lagra varje ton under bröstbenet och andas den där magin som bara Winnerbäck kan skapa i själen.

Kanske fäller jag en och annan tår. Kanske sjunger jag med i varenda låt. Kanske dör jag lite av lycka.
Kanske jag efteråt ramlar ihop i en liten pöl av känslor?
Jag vet inte. Jag vet bara att det kommer bli fantastiskt. Regn eller inte. 
 
Den här kvällen kommer jag leva länge på.           
Och det känns lite som att denna kvällen får vara en av de för mig slutgiltiga finalerna för min Göteborgsperiod. 
Det känns rätt så. 

Det går  bra nu! 

Hejdå Skrotis...

 
Så var kvällen kommen. Dagen före dagen. Dagen då skrothögen åker på semester i 5 dagar utan sin mamma. 
Det gör lite ont i mammahjärtat och jag börjar redan känna lite av den där gnagande tomheten som uppstår när ungen lämnar boet.
Things are not quite the same om ni fattar...
 
Men det kommer bli fint för henne att få lite egentid med mormorn. Ingen är som mormor. 
Ni som har barn - vissa av Er - fattar vad jag menar. 
Mormor är alltid bäst. Mormor vinner alltid. Om mamma är dum är det mormor det gråts efter. 
Får man inte göra en sak för mamma kan man ge sig tusan på att man får för mormor. 
Oavsett vad mamman har sagt både till barn och mormorn.
Men det är kanske så det skall vara?! 
 
Legoland och Lejonparken skall de i alla fall besöka och jag kan tänka mig att det kommer bli ett minne liten kommer leva på länge! 
Självfallet är jag grön av avund både över att det blir mormor som får ta med henne på sin första resa dit och för att jag inte får vara med och dela hennes steg. 
Samtidigt vet jag att det kommer komma en tid då även -VI- får åka iväg och upptäcka världen. 
När livet tagit lite nya vägar. När det finns lite ekonomi. 
När mamman kan ta semester. 
Då skall vi upptäcka världen. Så många, många millimeter vi bara kan! 
 
Nu skall vi svälja klumpen i halsen och tänka på allt trevligt som barnet kommer vara med om. Inte på det fåniga mammahjärtat som skriker i protest! 

Älskade barn - Ha nu den finaste resan. Samla minnen, snäckskal och sol så syns vi alldeles snart igen! ♥
 
 

Älskade Talibanprinsessan - 4 år idag!

 
Klockan 08,21 den 10 juli 2008 valde världens vackraste lilla flicka att titta ut...
(Läs om dagen Liten mötte världen ↑ )

Idag fyllde hon plötsligt 4 år och jag tycker inte det är länge sedan jag låg och krystade för kung och fosterland medan det kändes som att hela innehållet i kroppen på mig höll på att falla ut ...
(Det gjorde det märkligt nog inte) 
 
Men vi har i alla fall firat talibanen i omgångar nu. Både helgen i helgen hos Mormor och självfallet här hemma idag. 
Rapunzelklänningen och microfonen är ett resultat av dagens presenter! 
I helgen fick hon även en sparkcykel av oss. En mycket lycklig liten taliban skulle jag vilja påstå!! 
 
Det blev en lätt födelsedagsfika då magen har krånglat idag.. Men glass åt hon i alla fall och lite muffinssmet.. 
Väry gott för en liten mage det där! ;) 
 
Och som om inte det var nog bär det snart av på semester för hennes del... Legoland och Lejonparken i Danmark. 5 dagar borta med mormor och hennes F.
Mamman kommer sakna och sakna. Man kan väl säga att det är väldigt tur jag jobbar nästan hela den tiden. 
Det är konstigt - man behöver verkligen en paus och lite egentid ibland... Men när man väl får det så blir det alldeles tomt, tyst och kallt. 

Min lilla har nog växt lite fast i mig. Utan henne känns det ingenting värt. Även fast hon kan vara den största terroristen sedan Hitler ibland :) Älskade lilla skrotungen min! 

Så vi säger Grattis nu... Grattis älskade, älskade barn på DIN dag! 
Tack för att jag fick bli din mamma! 
Jag älskar dig mer än ord någonsin kan förklara! 
Du har gjort mig hel! 

♥ Day 4 - a song that makes you sad ♥

 
 
Om brustna hjärtan och krossade drömmar. 
Om olycklig kärlek och en ovilja att leva.
Precis sådär som livet tenderar att vara ibland. För vissa lite oftare.

Jag har gråtit många tårar, jag har skakat mig till sömns och undrat om livet någonsin kommer bli värt att leva igen. ...Har varit övertygad om att allt är över och ingenting betyder något längre.
Inte orkat, inte kämpat. 
Men på något vis rest mig igen. 
Och detta bandet har hjälpt mig igenom de flesta kriserna. Allt från alkoholens makt till krossade hjärtan och vansinniga aggressioner. 

Men just denna låten - får mitt hjärta att slå lite hårdare innanför revbenen, lite ondare och lite, lite vassare.

♥ Day 03 – a song that makes you happy ♥

 
 
Jävlar Anamma - Jag gör vad som helst
Klicka på bilden.
 
Det mesta med Jävlar Anamma gör mig lycklig faktiskt.
Det är minnen, det är glatt och man blir sådär lite sprudlande utan anledning... 

Denna anledning tillägnar vi alla karlar som av någon misstänkt anledning aldrig ville ha oss... Back in the days. 
Väldigt märkligt det där! 
Vi var alltid städade, hade aldrig under 7 i promille och var allmänt charmiga! 
Jävligt märkligt I tell you! ;) 

Men låten gör mig nu, många år senare ... fortfarande lika full i skratt och lika lycklig! 

Kände glädjen spritta ur varenda jävla por i kroppen...

 
 
Effektiviteten flödar här i Ghettot idag. Redan klockan sex slog jag upp mina pigga, klarblåa ögon och kände glädjen spritta ur varenda jävla por i kroppen... 
Eller ok, ok.. Jag ljög kanske lite där. 
Jag gick upp då... för att klockjäveln ringde. För att jag skulle jobba. Ögonen var mer eller mindre svarta, jag grymtade och jag önskade mig själv inklusive resten av världen en ond bråd död! 
Så var det sagt.
 
I vanlig ordning började det rätta till sig på vägen till jobbet. Det brukar det göra. 
Allt som skulle strula, strulade och allt jag borde gjort hann jag nästan med. Same old där oxå alltså...
 
Och här på kvällskvisten blev det brödbak. Det luktar fortfarande gott och nybakat här inne... 
Lite trevligare än all brandrök som fortf. huserar i huset! Satans patrask - Återigen! Måtte dom döden dö! 
 
Jag har snart druckit en liter mjölk och som den lilla, duktiga flickan jag är skall jag alldeles strax ta på mig det rosa nattlinnet och krypa till sängs...:p
 
Börjar thank god inte förren elva imorgon. Att gå upp klockan 7 är på något vis inte lika blodigt! 
(även fast det svider lite i hat-nerven även då)
 
I helgen barkar det av mot Strömstad. Vi skall skriva kontrakt. Gissa vem fan som är riktigt, jävla lycklig? 

Godnatt mina små sparvar ... måtte John Blund komma och knocka Er alla snart! :)
 
 

♥ Day 2 - your least favorite song ♥

 
 
...klicka på bilden för att höra låten...
 
Är det möjligt att vara slemmigare? Att verka mer som mammas lilla pop-pojke som slickar rumpa? 
(inte för att det är fel att slicka rumpa om man är av den sorten dårå) ...Men just den här har jag fått helt upp i halsen. 

Och musiken, den är ju inte ens bra. Överhuvudtaget! Jag blir irriterad, grinig, bitter och bedrövad helt enkelt! 

Nej, du Eric... gå hem och kamma dig och skaffa lite könshår innan du kommer tillbaka igen. Rösten har du ju faktiskt! 

♥ Day 1 - a song that makes you laugh ♥

Det var ungefär ett år sedan sist och musiken är ju själens syre, eller hur? Så vi kör en omgång till va? 


En sång som alltid, Alltid får mig att må är denna:


 
...klicka på bilden för att komma till låten och youtube...
 
Ksmb, The lyckliga kompisarna, The Kristet Utseende m.fl är musik jag alltid bär med mig i hjärtat. 
De lyfter gråvädersdagar och jag blir sådär varm inombords som man blir när man kanske inte tänker på något specifikt men man känner igen känslorna från förr som sprider sig sådär fint i kroppen...
 
Än idag kan jag minnas festerna där hos P i det gula huset bredvid biblioteket. 
Jag kan minnas alla nätter jag har sjungit denna på stadens gator tillsammans med andra vackra (likvärda) texter...
Och till och med minns jag gånger jag dansat runt med skurmoppen och skrålat för full hals. 
Och det känns fint.

Och jag blir glad. Väldigt glad!

När man -återigen- är så in i helvete förvirrad...

Och här sitter jag på jobbet. Två timmar för tidigt.
Orkade aldrig lixom dubbelkolla där när kollegan övertygande sade att: Men visst, Elin... Du börjar klockan 13.
Ajjemen sade jag och var här strax innan. Tji fick jag. Bigtime!
Tji fick jag även när talibanen tyckte det var en utmärkt idé att gå upp klockan sex imorse oxå.
Not so fun tyckte mamman.
Men jävligt bra tyckte lägenheten som stinker av brandrök. Den har börjat städas och vi vädrar så in i helvete!
Men som sagt: fy fan, vad det stinker av brandrök!
Och jag kan inte låta bli att undra om det egentligen är så jävla nyttigt att vistas i?
Anyone?
 
Tack och Amen kan man i alla fall åka hissen ner till första våningen nu. Så man slipper dö ihjäl sig i trapporna. Lovely! Det var lite av en pers det där!
Man är ju inte direkt snabb och smidig som en gasell numer...(nånsin?)
 
Sedan är det lite strul med telefonen med... så ni behöver inte ringa på ett tag. I´ll let you know!
 
Men i övrigt - det går bra nu!
Väntar bara in bilder från pax och C så kommer det nog en liten bilddropp från båtresan!
Beroende på bildkvalitén.. och innehållet :)
 
Har ni en bra helg? Inga bränder? För mycket regn?
RSS 2.0