Så var kvällen kommen. Dagen före dagen. Dagen då skrothögen åker på semester i 5 dagar utan sin mamma. 
Det gör lite ont i mammahjärtat och jag börjar redan känna lite av den där gnagande tomheten som uppstår när ungen lämnar boet.
Things are not quite the same om ni fattar...

 

Men det kommer bli fint för henne att få lite egentid med mormorn. Ingen är som mormor. 
Ni som har barn - vissa av Er - fattar vad jag menar. 
Mormor är alltid bäst. Mormor vinner alltid. Om mamma är dum är det mormor det gråts efter. 
Får man inte göra en sak för mamma kan man ge sig tusan på att man får för mormor. 
Oavsett vad mamman har sagt både till barn och mormorn.
Men det är kanske så det skall vara?! 

 

Legoland och Lejonparken skall de i alla fall besöka och jag kan tänka mig att det kommer bli ett minne liten kommer leva på länge! 
Självfallet är jag grön av avund både över att det blir mormor som får ta med henne på sin första resa dit och för att jag inte får vara med och dela hennes steg. 
Samtidigt vet jag att det kommer komma en tid då även -VI- får åka iväg och upptäcka världen. 
När livet tagit lite nya vägar. När det finns lite ekonomi. 
När mamman kan ta semester. 
Då skall vi upptäcka världen. Så många, många millimeter vi bara kan! 

 

Nu skall vi svälja klumpen i halsen och tänka på allt trevligt som barnet kommer vara med om. Inte på det fåniga mammahjärtat som skriker i protest! 

Älskade barn - Ha nu den finaste resan. Samla minnen, snäckskal och sol så syns vi alldeles snart igen! ♥