Kontrast - I skogen kan ingen höra dig skrika!

 
2 september och Höstmånad. Löven har redan börjat falla. I vissa delar av landet har det redan varit frost. Jag är lite avundsjuk.
Frost är vackert. Som ett täcke på marken. Världen blir för en liten stund orörd. 
 
Här i Ghettot är det sällan något som är orört. Det är ständigt någon eller något som cirkulerar och går runt. Är på jakt efter något.
Människor lever på olika tider av dygnet. Nattjobbaren, Morgonfågeln, Partypinglan och alkoholisten som är ute efter morgonens första 3.5 från Ica Maxi som öppnar redan klockan 08.00.
 
I Strömstad, där mitt ute i skogen där vi kommer bo, där det från och med augusti till och med april knappt är en människa. Där är det ganska ofta orört. 
Du träffar inte så många. Bilvägen är nästan tom och den enda du träffar på morgonen är oftast skolbussen som brummar förbi vid 8 snåret. 
3 mil från staden, 6 kilometer från E6-an ...rakt in i skogen. Avskärmad. Avspärrad. 
Lugn och frid. 
 
Kontrast.
 
Ibland undrar jag vad i hela friden jag har gett mig in i. 
Jag som blivit van vid bussar var 15:e minut (och då är det söndag!) till att det inte går bussar alls.
Att vara van vid att kunna springa ner till Willys om man glömt handla något, eller kunna springa över till grannen ifall det fattas mjöl till bakandet. 
Det kommer lixom inte funka längre. Inte på samma vis i alla fall.
 
Kommer jag bli galen av tystnaden till slut? Jag som är så jäfla mörkrädd. Jag har i alla fall blivit lovad en nattlampa. Det är ett måste ute i skogen. 
En till mig och en till talibanen. 
 
I skogen kan ingen höra dig skrika. 
 
Kontraster - återigen. Från allt till inget. Men samtidigt är det egentligen tvärtom. För mig är det egentligen ingenting kvar här. Men allt att finna där. 
Det känns lite knepigt, lite dubbelt. Stundtals jävligt jobbigt. 
Men jag tror att det blir fint det här. Göteborg ligger kvar. Alla spårvagnar, nattsuddare, morgonfåglar och billarm. 
Det finns kvar om abstinensen blir för stor. 
 
Det finns soffor att krascha på, vänner att våldgästa ... Det löser sig. 
 
Och nu, nu längtar jag till orörd frostig mark. Långt, långt in i skogen. Bort från billarm.
 
Kontrast!
 
 
 
...Nattsudd på Avenyn en dag i Juli...


Kommentarer
Tomte Freud

Det blir bra ska du se stumpan! Frid i själen är nått att sträva efter..:)

Svar: Ja, jag vill ju gärna tro det.. men ibland. Bara ibland går luften ur mig lite och jag blir rädd och osäker och känner att det kanske vore bra att bo kvar här i min lilla bubbla. Även fast jag vet... :) Tack!
Om Hondjuret

2012-09-03 @ 22:25:18


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0