Hultsfred. Längst fram. Kan det ha varit -02 kanske? Jag minns inte. 
Jag minns bara röjjet, känslan och hur in i helvete bra det var. 
Det finns lixom inget som slår konsert på festival. Man är redan så jävla lycklig och pepp och att då sedan få se jävligt bra band på det - Ja, that makes perfect helt enkelt! 

 

Jag menar: Vem älskar inte att få leva helt vilkorslöst en vecka? Äta Mariekex och dricka sprit till frukost och gå vilse men träffa så jävla mycket trevliga människor att det faktiskt inte spelar någon roll. Ja, det kallar jag livet det ;) 

 

Och snart är ju Skrotungen typ 18 och då tänker jag banne mig börja om. Gå på festivaler och härja. 
Minsann. Tant kan! 

 

(att jag sedan är så senil att jag glömt allt om det där om 14 år är en helt annan femma) :p