Allt känns så oskyldigt och rent...
Det är snålt med bilar ute. Jag ser en och annan buss.
Ett ghetto håller på att vakna och dess folk med de.
Men till trots för detta lite sköra, vackra kan jag inte hjälpa att det känns aningens perverst.
När klockan ringde kvart i fem, första gången, kunde jag inte låta bli att tänka mig hundra sätt att skada mig innan jobbdagen började.
Det är mitt i jävla natten.
Och de som faktiskt går upp vid den här tiden. Hur håller de sig vakna längre än till 16.00? Är det Någon som gör det?
Och isådana fall - h u r -?
Till och med katten skriker på mig för att han vill ha tillbaka mig i sängen. Ni kan kanske föreställe Er vad vi tycker om den här typen av morgnar i det här hushållet.
Jag skall gå och put on a happy face. Åtminstone ett face. Så jag inte skrämmer någon.
Men om man bortser ifrån hur (jävligt) lång den här dagen kommer bli så är det onekligen något jävligt vackert över världen vid den här tiden.
Allt känns så oskyldigt och rent.
Vi behöver en liten bit av det här i ghettot. Det är bara synd så få ser det!
Så vi säger väl godmorgon folket. Ha en riktigt fin dag... och jag hoppas Ni får sova -j ä t t e l ä n g e- ;)
Och så startar vi morgonen lugnt och fint med denna och en kopp kaffe...
Om att vara lat, envis, kaxig och tjock!
"Älskling, du har blivit en tjockis"
Förnedringstv på bästa sendingstid. Måndagkvällar. Måndagsångest. Och man har garanterat ätit för mycket under helgen. Är det inte mer regel än undantag så säg?
Så man tittar på den här skiten. Suckar, stönar och lovar sig själv att börja ett nytt och bättre liv. Igen. Precis som alla jävla söndagar och måndagar innan. Till trots för att man är (nästan) garanterad att misslyckas.
Precis som varje jävla vecka. Igen och igen och igen tills man är så trött på sig själv att man spyr.
Sedan läser man på facebook för ett par kvällar sedan att ett vännerpar tänker köra utmaningen sig imellan.
Hell yeah, tänker tanten på den här sidan datorskärmen. Faaan, vilken bra idé!
Skitpepp. Skitbra. Faaaan, vad bra det kommer gå braaa! Ingen tvekan.
De två samt mig och karln. Alla mot alla.
Jag är gud. Jag kommer vinna. Den HÄR gången lär det minsann inte bli några problem. Alls. Vadfasen. 8 veckor.
En piss i havet. Kommer inte ens märkas... Bara jag får vinna. Typ så.
Det är dag två idag. Jag funderar på att emigrera ett år eller så. Tills de har glömt det här. Jag är tjock. Så är det bara. För tjock för att orka träna. Jag orkar ju knappt tänka tanken ens.
Vad i hela friden skall jag vara så in i h-lvete kaxig för?
Det är väl ingen bra egenskap?!
Sedan är jag en så jävla dålig förlorare... Så jag vägrar ge upp riktigt ännu. Men förvåna inte om ni aldrig mer hör om det här.
Då skäms jag nog. Som en hund. Återigen.
Men jag tänkte verkligen försöka låta bli att ge upp det den här gången... Så jag går väl och tar en promenad i alla fall.
(tur man är tjock så även promenader är bra! Fan!)
And morning came...
Efter en alldeles fantastisk kväll med en alldeles galet massa mat är det snart dags att tacka för oss.
Vi har ätit grillmat så det stog härliga till och vi har druckit ett par shots för mycket. Men vad gör väl det i härliga vänners lag?
Tant jobbade dessutom heldag igår så hon var alldeles mör och gick och lade sig redan vid ett igår. Onekligen ett väldigt smart drag med tanke på lillskrot som kom vid åtta... ;)
(o andra sidan gick hon in till pojkarna halv sju och det var nog inte lika poppis...moahahaha)
Så efter en dunderfrukost med nybakat bröd och godaste teet ever så beger vi oss nu på lite second hand strosande!
Man vet aldrig vad man hittar!!
Halvtidsjobb, heltidsplugg och dygnet runt mamma!
Jag har verkligen inte tid att sitta här.
Ungen är naken, mamman är halvfärdig och om ca 10 min måste vi vara ute ur dörren.
Dagis och jobb väntar. Sista dagen på veckan för denna helgen är jag baske mig ledig. Så trefligt!
Framöver kommer schemat bli späckat nog. Jobb och skola. Göra klart det sista. Läsa två kurser på heltid som skall vara klara i slutet av juni. Vi kombinerar det med halvtidsjobb och heltidsmamma.
Oh well, det är skönt att använda hjärnan igen och det kommer kännas fantastiskt när skolan är klar!
Håhåjaja!
Då önskar jag Er en trevlig helg och säger - på återseende!
När man är så -jävla- oteknisk!
Karln har tagit med sig sin kaffebryggare från hemstaden. Skitsmidigt. OM man fanns en smula teknisk dvs!
Jättebra apparat med kaffekanna istället för bara en glasbehållare som jag har.
Men då kommer man till frågan när man väl skall slänga på en kanna såhär på kvällskvisten... Hur FAN gör man?
Skall locket vara på eller av när den brygger? Det känns lite ologiskt om det är av.. Kaffet borde ju änna kallna väldigt fort då?! Eller??
Men om locket är PÅ då... Kommer verkligen kaffet hinna rinna ner i kannan innan det lixom blir fullt där på toppen?
Herreminje så in i bomben korkad jag känner mig!!
Tack och lov hade karln inte hunnit lyfta med planet till Oslo så han kunde stilla min kaffetörst och besvara mina frågor.
Bra karl det där.
Så ja... Det låter inte mer där ute.. Jag antar (läs:hoppas) att kaffet är i kannan och inte på bänken!
Wish me luck people!
Fan, vad Bra jag är!
Wasting time...
Spännande det här med röda dagar. Det är som att världen är död. Och vi med den.fast det är klart, det skyller vi på vädergudarna. Vem fasen orkar vara ute i snålblåst och snöblandat regn? Inte vi. Inte idag i alla fall.
Vi stannar inne och pysslar istället. Just nu målar vi små presentlådor. Söta som attan... Men jag kopplar Nu varför det står från 5 år på lådan.. Pill med stort P.
Dagens stora plan är ÖB. Skaffa en kabel till dvd-spelaren. Kanske hitta mer pyssel.
Fy bövelen så spännande.
I övrigt längtar jag efter att få gå och sova igen. Tröttdag idag.
O andra sidan blir det lätt så när man får en taliban i sängen klockan sex på morgon.
Hur är det hos Er? Längtar ni efter vardag? Har ni äckelväder?
Hur många kameler är jag värd?
Här var det egentligen planerat ett både långt och roligt inlägg.
Men - Påskriset har gett mig allergi, lillskrot har fått tokfeber och jag är snart på väg till jobbet för att göra em/kvällen där. Så vi tar väl det där roliga ikväll dårå.
Om jag inte somnar dvs. Det är lite standard numer.
Trött kärring och allt det där ni vet!
O´hoy ... I am off to work!
Btw... våra nya landsmän ni vet... De skall ju vara tacksamma att de flesta ser precis likadana ut. Därav kan jag ju aldrig minnas vem som är idiot och vem som inte är det. Lucky for them lixom!
Och dessutom blev jag friad till för ett tag sedan... av en man i klänning. Jag misstänker att han ägde ganska många kameler oxå.
Jag undrar om det kanske kunde vara något? Jag menar: Att flytta till ett varmt land och bli hemmafru vore ju inte helt jävla fel these days.
Jag får väl tänka lite på saken!
Har ni en fin påsk förresten? Äter ni ägg? Klär ni ut Er? Knackar ni dörr? Smäller raketer?
(Ja, här i Ghettot smäller våra nya landsmän raketer från nyår till påsk. Idioter)
Jobba var det ja!
Tjipp!
On the road Again...
Och det snöar, snöar och snöar...
Vackert måste man säga det är... Lite trollskt. Lite magiskt. Jag kan inte låta bli att känna mig lite lycklig när jag blickar ut över landskapet.
Mörkt, vitt och inte en bil på vägen...
I baksätet hörs Nils Karlsson pyssling. Möjligtvis ett och annat gnäll som låter: mamma, jag orkar inte mer nu. Och det är ju faktiskt inte ett dugg konstigt. Klockan är kvart över tio och ungen är fortfarande vaken. Inte sovit alls. Precis som på vägen upp.
Märkligt hur de små liven lyckas att trotsa den där tröttheten!
Vi har självfallet stannat till en del... Middag på en vägkrog utanför Örebro. En halvtimmes lek på Ikea i samma stad.
Ett par, tre stanna och röka/leka jaga (sträcka på benen) stopp har det oxå hunnits med.
Nu är det 5.2 mil kvar och st skall onekligen bli skönt att lämna bilen några dagar. Även fast när sant skall sägas s har jag uppskattat de här bilturerna. De har gått så smärtfritt och jag njuter av att bara se naturen swisha förbi!
(även alla 3 miljarder träd vi har skådat)
När vi kommer hem väntar te och film. Harry Potter. Började i förrgår men någon (läs: tant) somnade efter tio minuter.
Ny dag, nya försök!
Imorgon väntas en jävla organisation med alla karlns tusen saker han tagit med samt lite påskpyssel och jobb.
Vad fördriver Ni påsken med?
3000 mil ... På ett ungefär!
Om några timmar bär det av... De röda ringarna indikerar de platser vi kommer stanna på under veckans lopp.
Vi väntar oss att vara tillbaka på fredag igen. Påskhelgen innebär nämligen jobb för min del.
Vårat första stopp är i Strömstad. Dit åker vi om några timmar. Sover över hos mormor innan vi skall ha ett par viktiga möten imorgon förmiddag innan vi styr bilen mot kaffestopp och lek i Grums med min fina fru!
På kvällen anländer vi Borlänge och karlns lägenhet som förhoppningsvis står kvar. Det är ju trots allt några månader sedan han var där.
Jag gissar det är någon som kommer vara sjukt glad över att komma hem och få tillgång till sina saker och inte behöva leva i en kappsäck i några dagar!
Medan vi är där kommer jag passa på att ta mig skrothögen och åka ett dygn till Västerås. Träffa Christine, Marie och Kix.
Mina fina vänner som jag pratat med i mellan 10 till 15 år på nätet men fortfarande inte fått tummen ur att träffa.
Jag kan inte räkna alla timmar vi skypat, mailat och suttit i telefon. Men det är så många att nästintill är skadat!
Det vore en ren och skär lögn att säga att jag inte är nervös. Fi fan!
På vägen tillbaka hoppas jag vi stannar till för en liten kaffepaus/playdate i Örebro för att träffa Joanna. Ännu en tjej jag skrivit brev (ja, riktiga brev) och pratat med i snart 15 år.
Det kommer bli extremt mycket körande och jag är lite, lite orolig för hur skrothögen kommer gilla det. Vi har dock laddat med portabel dvd-spelare och lite annat smått och gott. Så vi hoppas det går ganska smärtfritt.
Självklart blir det även en hel del stopp på vägen!
Jobbade till sent igår och annat än soffläge var inte att tänka på när man kom hem...
Jag antar att det är läge att börja packa snart. Det är lite för många dagar för att bara kasta ner en pyjamas och ett par rena trosor.
Hej organisation.
Hejdå Göteborg!
Från tandläkare till muffins...
Lillskrot var ack så duktig och modig hos tandläkaren. Vi tackar gudarna för att hon inte ärvt mamman´s tandläkarskräck!
Det kollades och röntgades och diskuterades - resultatet blev av att det blir ett återbesök hos en barnspecialist i juni för ytterligare röntgen och bedömning då de inte kunde enas om tanden skulle bort eller inte.
Dock är det ingen tvekan om att tanden är död och att det ligger en liten, liten inflamation under den.
Men vi gör som tandläkaren säger - avvaktar och håller koll.
Känns som att det är lite mantra här hemma nu både för mig och lillskrot - det är standardbeskedet från våra läkare. Avvakta och håll koll. Min bitterhet till läkare har nått oanade höjder på senaste tiden!
Lillskrot fick i alla fall både en fin ring, klistremärken, 2 tandborstar och tandkräm. En omtyckt liten skrutt verkade hon vara.. Och med tanke på charmen hon sitter inne med (oftast) kan jag förstå det! :)
I övrigt spenderades hela dagen ute igår. Strålande solsken och ett ansikte som idag stundtals har känt kokande.
Hej, vårsol och inte efterlängtade fråknar! Jävla skit!
Idag avslutade vi dagen med en kvällsmat och muffinsbakande. Det var länge sedan och hemskt uppskattat.
Speciellt att slicka skålen. Det var nog det roligaste av allt!
Nu är det även fritt fram för fikagäster... det Finns något att tugga på till kaffet! :)
Nu laddar jag för natt. Jag hoppas det blir en lugn, drömlös sådan. Både sömnen inatt och powernapen på dagen idag har varit fyllda av madrömmar. Verklighetstrogna drömmar som skakar om inombords och man vaknar andfådd. Rädd. Med en olustig känsla som vägrar försvinna.
Ibland vore det nog fint med en valium eller sjutton. För att få sova de där hela nätterna. De lugna, trygga nätterna. Det sker nämligen inte så ofta.
Ganska ofta är man tröttare när man vaknar än när man lade sig. Det känns inte som att det är helt rätt.
Men jag antar att det är som de säger .- drömmar är kroppens sätt att bearbeta saker.
In that case så har jag bearbetat både mina 29 år samt ett par hundra år till vid det här laget!
Nej, vi säger vi väl så... Godnatt alltså.
Förövrigt är sommaren fylld av jobb och det säger vi jävligt mycket tack och Amen för.
Så åter igen - Godnatt!
Snart 1 april...
Ungen har för första gången på länge haft en frisk helg och vi passade på att komma ut ur lägenheten lite.
Äntligen!
- Ikea.
- Våffelfika hos finaste Jocke och Thomas.
- Ett par öl på en uteservering.
- Talibanen och karln fick en promenad till sjön.
- Div. shopping av mat och förnödenheter.
...Samt en halv dags jobb då jag bytte bort halva mitt pass i rädsla för att börja kräkas på någon. Det gick tack och lov bra!
Men illamåendet håller i sig och jag kan fortfarande inte äta ordentligt och har knappt fått i mig en matbit sedan i torsdags. Nu kan man tycka att antibiotikan och penicilinet borde ha gjort verkan efter 4 dagar så imorgon ringer jag läkaren - Igen.
Gudars, vad jag känner mig som en bitter gammal gnällgärring!
Medan jag har kollat på "You got mail" har Katten har fått ett cp-ryck och springer runt som en blådåre och jag håller på att få ett sammanbrott.
Försöker nämligen ladda för en playdate med ungens bästis imorgon.
Jag gissar att tempot kommer ligga på ungefär 340 km/h. Hilfe!
Snart är det åter igen fredag och då blir det åka av - Danmarksbåten dårå.
Nu är vi uppe i ca 8 personer och jag kan tänka mig att det blir galet skoj! Buffé och dansk öl hägrar!
Inte nog med det: Om exakt en vecka är vi på väg till Borlänge.
Hej, vad det sker saker här nu ...och jag vill egentligen dela med av så mycket mer ... Men jag inser mina begränsningar och måste låta er hållas lite till..
Men believe me... det är lika jobbigt för mig som för Er.
Det på något vis skriker i hela tarmsystemet på mig att jag måste få dela med mig... Men snart nog .. snart nog!
Och ni då?
Har ni några planer för Påsken?
Jakten...
Jag är på jakt och jag närmar mig. Sakta.
Det börjar bli jävligt bra det här.
Och just nu är jag så jävla exalterad att jag nästan spricker.
Måtte detta gå vägen!
And if... Så lovar jag (nästan) att springa naken nerför avenyn!
Känsliga läsare varnas...
...projekt: få bort cellförändringshelvetena...
För er som undrade ang. gårdagen och den fasansfulla upplevelsen kan jag säga att jag överlevt.
Det var V I D R I G T. Det gjorde skitont och jag kommer aldrig i mitt liv utsätta mig i vaket tillstånd för att få en tryckluftsmissil rätt upp i -youknowwhat- i 200km/h som bränner på vägen ut. Nejtack. Inte ens med en femma stesolid i kroppen.
Men jag Ö V E R L E V D E!
Kontentan:(som jag gillade)
När jag kom in lät det skitbra. Vi behöver bara ses på återkontroll en gång om året. När jag går ut härifrån idag blir det inget mer sådant här. Inga problem. Det är lugnt. Var inte rädd. Unt so weider...(stavning anyone?)
Kontentan:(så som den blev)
Under tiden jag ligger och gråter mina krokodiltårar och det pågår slakt inombords börjar sköterskan och läkaren viska. Dom fortsätter viska. Tittar, viskar, gör, viskar.
Jag blir färdig. Jag börjar klä på mig... och under tiden så viskar de.
Innan jag gick lät avslutningsfraserna: Ja, om vi nu -kanske- (host, harkel) måste göra om det här.. så kommer vi göra det under narkos. Ifall vi måste ta bort mer. Men vi skall be de skynda på provsvaren så vi har de inom 2-3 veckor istället för de obligatoriska 6 veckorna.
Om jag känner mig lugnare? Nej, inte speciellt.
Dessutom har de inte fått bukt med inflammationen på äggstockarna som jag behandlades för innan jul så ... tja, jag känner mig helt enkelt lite orolig.
Fast om jag skall vara ärlig känner jag mest: Är jag förvånad? Det hade känts -typiskt- på något vis.
Men ni kan väl vara så snälla oc hålla tummarna ett par veckor eller så till dårå? Snälla?
Det känns som att jag kan behöva det!
Och förresten: Över ett dygn senare mår jag fortfarande skit, har fått feber och vill kräkas och dö lite samtidigt.
Har jag sagt att jag INTE är ett fan av sjukhus?
Har jag sagt att jag INTE är ett fan av sjukhus?
Här borde det stå en rubrik...
Jag förstår inte vad som har hänt med mina måndagar. Måndagar brukar vara den bästa dagen i veckan. Jag älskar måndagar. Jag längtar efter de, myser med de och har en lite överdimensionerad kärlek för de.
Det var innan det.
BR> Den här måndagen intet undantag från de senaste kan man säga. Om man bortser från att det började innan klockan ens var halv sju.
Lilla Talibanen har ont i örat och är en väldigt ledsen Taliban. Mamman känner sig sådär vanligt maktlös när det kommer till sjuk liten och väntar tålmodigt i kö på att komma fram till den där jäfla vårdcentralen.
Och så håller vi tummarna att inte tiden är precis då de skall in och fixa muttolajnen. Här gäller det att planera lixom.
Förrövrigt är jag lite rädd att jag kommer ha en sådan vaggande gåsgång ni vet, senare. Pinsamt.
I övrigt är det sol. Och Storm. Skitmycket vind. Kallt som fan. Det drar in på mina fötter. Trots stängda dörrar och fönster. Tack som fan Poseideon!
Som det inte vore nog där är det Michael Jacksson på radion och jag får lite ofrivilliga kalla kårar. Kan inte hjälpa det. Mannen har aldrig tilltalat mig. Varken hans musik eller hans person. Att han hade en begåvning skall jag dock inte neka till. Det hade han. Men nu är det ju så att alla inte kan gilla allt och allt det där...
Men om vi säger såhär då kanske: Jag flyttar min måndagskänsla till tisdag? Lurar livet lite?
Kan ni tänka Er? Det borde väl funka.
Så nu säger vi så. Söndag idag, måndag imorgon!
Dags för tvagning. Jag återkommer ikväll med förhoppningsvis bra nyheter om både mig och Talibanen!
Nu är det dags att väcka karln och se om han kan agera barnvakt ett par timmar!
GOD MORGON PÅ ER!
Tillbaka i ghettot...
Tillbaka i verkligheten igen. I ghettot.
Vardag next.
Fast först skall jag ta och bränna bort en del av livmodertappen, skicka karln till Norge och boka läkartid åt ungen.
Det var som vanligt helt jävla underbart att komma hem igen.
Precis som vanligt var luften renare och det skavde inte lika mycket stress och krossade drömmar när man andades som det gör i den här staden.
Fint.
Kalaset - får ni höra om imorgon.
Den här dagen har varit alldeles för lång.
Jag säger god natt nu och hoppas ni haft en jävligt bra helg!
Playdate = Total Chaos och planering!
Det går inte att undvika bombnedslag och kaos när de här två leker med varandra.
Krigshärjat Irak och gud vet hur det ser ut efteråt. Men herrejesus, så roligt de har. Och gudars, vad skönt att det inte var ett enda bråk igår. Våra små är inte lika små längre och har tagit leken till en ny nivå.
Känns både skumt och skönt att de börjar bli så "självständiga".
Men nu ett dygn senare är ordningen sånär som på återställd. Lägenheten är städad. Bröd är bakat. Middag fixad och karln har återvänt från Norge.
Nu tar vi helg och laddar för det stora 50-årskalaset på lördag.
Onekligen nervös, spänd och förväntansfull. Människor jag inte träffat på 20 år kommer vara där och jag känner redan lite för att kräkas i en buske, låtsas som att jag är sjuk och gå hem.
Dock är jag säker på att det kommer bli en fest man kommer minnas för lång tid framöver och det kommer bli skittrevligt.
Skall bara låta bli att bli så packad att jag håller tal oxå... Som jag gjorde på ett bröllop här för något år sedan. never the less så var i alla fall Det talet uppskattat. Thank god!
Nåväl ... Medan ungarna lekte hann mödrarna avverka både det ena och det andra samtalsämnet samt att boka en Danmarksresa inom kort.
Det lovar bra det här.. håhåjaja!
Dags att slänga sig i ryggläge. Lite tv, kaffe och kramar. Fint som snus!
Men vi säger väl godnatt dårå!
Sov gott!
En riktigt dum skitgubbe!
På ett ögonblick var dagen över. Det var i alla fall så det kändes idag.
Jobbade till 18.00, hämtade barn, åkte hem och lagade middag.
Så var det mer eller mindre natten direkt. Ungen stupade. Det skall hennes mamma med göra inom ganska kort.
Nätterna kantas återigen av mardrömmar. Hemska, jobbiga sådana som man bara minns lite grann av medan känslan sitter i kroppen hela dagen. Den stressade, jagade känslan ni vet? Som man inte riktigt får grepp om.
Fick höra ett par gånger att man ser trött ut idag. Av olika individer. Jag ser det inte direkt positivt. Helst inte när jag faktiskt sovit en hel massa den senaste tiden.
Oh well... när man är gammal kan man sova. Snart där. Jag är inte orolig!
By the way gjorde ungen min dag i morse när vi gick av bussen.
Som vanligt trängde sig folk in i bussen innan vi hann med att komma ut. Busschauffören, den idioten stänger dörren varpå jag självfallet ropar ett: Öööy... så det ekar fram...
Chauffören öppnar och vi kliver ut.
Talibanen utbrister: Mamma, vilken skitgubbe! En riktigt dum Skitgubbe!
Nej, jag har inte lärt henne det. Tror jag... Men i vilket fall... i samma stund kommer det en buss som kommer från andra hållet...
Talibanen hytter med näven och gormar: Men titta mamma, där kommer det ju en skitgubbe till som inte öppnar dörren!
Jag kunde inte låta bli att skratta. Min lilla, charmiga, obstinata unge! Sötare än socker och envis som synden.
(I wonder where she get´s it from?)
Godnatt mina vänner!
Ute, inne, borta och hemma.... We do it everywhere!
Mello, karlslok, kusin, apa och sötunge!
Oh sweet lord vad jag har socialiserat mig i helgen och sweet lord vad trevligt det har varit! Fantastiskt underbart!
Ibland känns det som att det går åratal medan jag träffar andra vuxna människor.
(i alla fall bortsett från dagispedagoger och icapersonalen)
Men vissa stunder - som nu - så socialiseras det minsann. Ack, så trevligt.
Med vin, utan vin. Med ungar, utan ungar. Ute, inne, borta och hemma. Och så lite jobb på det. Då blir det perfekt.
Blev drabbad av trötthetskoma på dagen idag och det höll i sig.. Sedan tror jag att jag smittade talibanen.
Allt var nej. I alla fall det mesta. Förrutom när hon var en liten sötskrutt och gjorde ett nytt armband till mig. På min begäran. Det var snällt. Kvällsgoset och Nalle Puh sagan med förövrigt.
Mamman har nämligen införskaffat en ny Nalle Puh bok för att slippa ankungen ett par dagar. Det funkade - två dagar. Imorgon vill hon tydligen ha ankan igen.
Tror jag skall börja med att vi får bestämma varannan dag. Välj dina fighter och allt det där!
Dock vaknade jag till av koman när ungen somnat. Nästan i alla fall.
Men vissa stunder - som nu - så socialiseras det minsann. Ack, så trevligt.
Med vin, utan vin. Med ungar, utan ungar. Ute, inne, borta och hemma. Och så lite jobb på det. Då blir det perfekt.
Blev drabbad av trötthetskoma på dagen idag och det höll i sig.. Sedan tror jag att jag smittade talibanen.
Allt var nej. I alla fall det mesta. Förrutom när hon var en liten sötskrutt och gjorde ett nytt armband till mig. På min begäran. Det var snällt. Kvällsgoset och Nalle Puh sagan med förövrigt.
Mamman har nämligen införskaffat en ny Nalle Puh bok för att slippa ankungen ett par dagar. Det funkade - två dagar. Imorgon vill hon tydligen ha ankan igen.
Tror jag skall börja med att vi får bestämma varannan dag. Välj dina fighter och allt det där!
Dock vaknade jag till av koman när ungen somnat. Nästan i alla fall.
Jag fick nämligen trevligt besök av M och en sovande bäbis. Bäbisen med det största sovhjärtat ever. <3
Några koppar kaffe och ett par förlossningsberättelser senare åkte jag ner med hennes bäbis 8:våningar medan hon sprang trapporna. Man skulle kunna tro att hon var hurtig men det är nog mer än skräck för hissar. Och med den pulsen hon lär haft när hon kom Upp för trapporna är jag själaglad att det Inte är en av mina större fobier!
Nu är mitt socialkonto fyllt för ett tag. Tills imorgon när larmet skriker om jobb.
Onsdag blir det återseende med en gammal vän.
Nu dör ögonen och lille pipskrik skriker att vi måste lägga oss i sängen. Han vill sova på min kudde och det kan man ju minsann inte göra själv om man bara är en liten kattskattsplutt på 8 månader.
Så vi säger godnatt där. Hörs imorgon.
Dröm sött mina vänner!
Jag blev barnlös...
Morgon. Tvättmaskinen och diskmaskinen överröstar de små tysta, trötta rösterna i hjärnan.
Vakna nu, Elin. Det är morgon. Det är fredag.
Alldeles otippat blev man dessutom barnlös i helgen. Det var en mormor som tydligen ville ha sitt barnbarn i helgen. Ingen är lyckligare än lille skrot som tjatat som en tok hela veckan.
-"Mamma, jag och mormor måste handla. Mamma, när kommer mormor. Mamma, mamma, maaaaammmaaaaa.... är det fredaaag nuuuuu? -Mammaaaaa..tror du mormor har köpt "lomper" som jag kan doppa i mitt te? Mamma, vi har glömt att ringa mormor. Då har hon inte kommit ihåg att handla det... Maaaaaaaaammaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!"
Ungefär så har det låtit hela veckan. Min lilla fina skatt. Hon börjar bli så stor. Jag kan inte förstå.
Det är väl för bövelen inte så länge sedan hon låg och somnade mot mitt bröst och jag snusade bäbisdoft? Eller? Är det, det?
Snart 4 år blir hon nu min lille skrot. Alldeles tokigt!
(tur att hon har en mamma som bara blir yngre!)
Skall passa på att fylla sömnkontot i helgen. Bigtime tänkte jag. Fi fan, så den där pollen tär på tröttheten. Och då snackar vi inte om huvudvärken som härjat i två veckor. En lobotomi hade suttit fint just nu!
Men vi skall ju inte ta i så vi spricker. Larmet ringer klockan 06,00 imorgon. Hej, jobb. Hej, pengar. Hejdå, sovmorgon. Pluset med att börja så tidigt är att man slutar redan klockan 15.00 och hinner spendera kvalitetstid med karln och kanske strosa lite på stan! Det ser vi fram emot.
Man får lixom passa på att göra så mycket som möjligt ut av tiden när han är borta hela veckan.
Antar det är dags att hoppa ur myskläderna. Se lite presentabel ut. Låtsas att man är pigg och fräsch och allt det där. Det känns nog mer motiverat allting då. Tror ni inte?
Och imorgon är det Melodifestival - fi fasen så gammal jag blivit. Fi fasen så kul det skall bli!
Heja Torsten!
Väga - Good vs Evil.
Är det inte alltid så? Man får ett bra besked så kommer det ett dåligt besked ett par timmar senare?
Känns mer som regel än undantag.
Så även denna veckan. Jajjamen. Självfallet.
Måndagen - som förövrigt blivit värsta krisdagen förlöpte dock utan några större incidenter. Det kändes trevligt. Åtminstone när axlarna återgick till normal position där någon gång under eftermiddagen.
Fick ett par bra besked idag som gör att jag kan sova lugnt ett tag till. Som gör att jag kan andas i lite lugnare takt och inte stå redo med en cementklump fastkedjad vid fötterna på Angeredsbron. Det känns tryggt.
Världen kändes lite mer rosa och fluffig när jag fick det samtalet.
Appropå rosa och fluffigt är det bestämt. De skall in och bränna i Majja. Cellförändringarna är likt förbannat kvar efter två tillfällen med prover.
Jag mitt dumma fån trodde de hade skrämt iväg varenda jävla felskruvad cell sist de var där och petade.
Fick ett par bra besked idag som gör att jag kan sova lugnt ett tag till. Som gör att jag kan andas i lite lugnare takt och inte stå redo med en cementklump fastkedjad vid fötterna på Angeredsbron. Det känns tryggt.
Världen kändes lite mer rosa och fluffig när jag fick det samtalet.
Appropå rosa och fluffigt är det bestämt. De skall in och bränna i Majja. Cellförändringarna är likt förbannat kvar efter två tillfällen med prover.
Jag mitt dumma fån trodde de hade skrämt iväg varenda jävla felskruvad cell sist de var där och petade.
Scvhwoop...ättiksprit och jod rätt upp i Majja!
Jo, man tackar. Som om inte det var nog så slänger de fram piercingtången.. (ok,ok.. kanske inte lika stor) och knipsar loss 6 små, fina bitar ur lilla Fru Tapp där inne. Gissa om hon var ledsen efteråt eller inte?! Fi fan, vi snackar smärta där ett tag.
Men 19:e mars kan ni väl hålla tummarna för mig, tappen och Majja. Vi är lite rädda nämligen. Vi trivs ju ganska bra med varandra och allt det där.. Ja, ni vet.
En tröst i misären är ju det fina brevet från gynekologen jag fick...
Hon öppnade med: Jag hoppas du mår bra!
Excuse me men... är det inte så man skriver till någon man känner? En bekant?
Men 19:e mars kan ni väl hålla tummarna för mig, tappen och Majja. Vi är lite rädda nämligen. Vi trivs ju ganska bra med varandra och allt det där.. Ja, ni vet.
En tröst i misären är ju det fina brevet från gynekologen jag fick...
Hon öppnade med: Jag hoppas du mår bra!
Excuse me men... är det inte så man skriver till någon man känner? En bekant?
Men kanske Inte en människa vars du skall in och bränna mufflan av lixom?
Jaja, det är klart.. Det kanske bara är jag som är känslig. I guess so.
Och snart släcker vi ner, bänkar oss med kaffe och avstängda datorer.
Greys Anatomy drar igång igen.
Är ni med mig?
Jaja, det är klart.. Det kanske bara är jag som är känslig. I guess so.
Status:
Good vs Evil
1-1
Och snart släcker vi ner, bänkar oss med kaffe och avstängda datorer.
Greys Anatomy drar igång igen.
Är ni med mig?
