Man skulle kunna säga att jag hatar blogg.se. 
Man skulle kunna säga att jag gör det stenhårt. Skitmycket. Så in i helvete. 
Fan, vad det här fuckade upp saker! 

Skit!

 

Istället för att göra allt man borde gör man inte ett skit. Det är som att alla måsten förlamar en sådär lite lätt. 
Mindre bra då man blir allt mer stressad och allt mer förlamad. 
Det hjälper inte till att det är fint väder och man verkligen inte vill spendera tid inomhus. Inte alls. 
Men i veckan. I veckan då jäflar. 
(har ni hört det förrut?)


Mina fördomar har återigen bekräftats btw - Zigenare är ett jäfla patrask. 
So shoot me. 
Tre av det kvinnliga könet var inne och snattade hos oss igår. Fick syn på de när de var på väg ut ur affären. 
Fick inte tag i kollegan, springer efter ... varpå den ena kvinnan håller tag i mig medan den andra med alla saker springer. I vansinne vet jag inte riktigt vad jag sade ... men det var inte vackert. 
Och nej, jag började inte slåss på parkeringen trots att jag ville. Jag hade en affär full i folk. 
Vi är lixom bara två som jobbar på helgen. 
Blir jävligt knepigt det där... Så jag gick in... 
Men som sagt - vi har de på kamera ... 

Men alltså... vadfan är det för fel på folk? Och ja, till stor del är de dom som står för snatteriet i alla fall i våran affär. Och nej, det är heller inte första gången jag har med de att göra i liknande affärer. 
Det är ett jävla pack! Måtte de köras över av en traktor. Om och om igen! 

 

Sedärja ... nu ökade blodtrycket i faslig fart igen. 
Tar och hoppar in i duschen istället. Får fart på dagen. Sliter dotra från Hello Kitty. 

Söndag var det - fint väder - ok ... Andas nu Elin! Andas! 

Det finns oändlig mycket skitmusik. Radioskval är till den största delen menlöst dravvel. 
Och ja, jag vet att jag kommer bli lynchad när jag säger att jag avskyr Kent. 
Kent ger mig ångest. Bigtime. 
Älskar deras texter, hatar deras musik. Känns som att ligga död i sin egen begravning. 
(och vem fasen vill det såhär en solig lördagmorgon?)

 

Vi går snabbt vidare och kör igång Spotify istället!
Lite Cornelis kan nog passa såhär på morgonkvisten tror jag!

Vad är Eran morgonmusik?

Ha en fin dag folket!

 

 

 

Tänkte ni skulle få en liten sneakpeak på lägenheten. Det är trots allt en del av er som har efterfrågat det... och jag mitt senila stycke glömde ju helt bort det där med att fota när vi var där och skrev kontraktet... 
Kom på det när vi var inne i bilen på väg därifrån ... Slängde ut armen genom fönstret och tog en mindre smickrande bild .. 

Men hang on... Here it comes... 
(och ta nu i betraktning att det inte är städat och klart där ännu)

 

Och jo, det finns både badrum och ett eget rum till Talibanen! 

 

Det kommer bli bra det här. Fem minuter från havet. 
Jävligt bra! 

 

 

I affären där jag jobbar finns det flera människor jag kommer sakna. 
Sedan finns de dom jag Inte kommer sakna. Inte alls faktiskt. 

Han som jagade mig med snoppen för en fem, sex år sedan är en sådan. En kort, tjock och ganska läskig spanjack med ett stort fluffigt långt hår...
Holy mother of god vilken läskig typ!

Dessutom har han elefantminne. For real. Han hälsar fortfarande. Nickar igenkännande och riktigt klär av en med blicken varje gång man stöter på honom. 
Är det ingen i närheten frågar han varje gång: Minns du mig?
"Mmm," svarar jag och tittar åt ett annat håll och utöver min mest nonchalerande sida. 

 

Träffade killen En gång. Blev ditlurad i ett mindre nyktert tillstånd när jag somnat på bussen. En tjej väckte mig. Hon hade träffat en kille på stranden tidigare... Nu skulle hon hem till honom och dricka upp hans vin. Undrade om jag ville haka på. 
Free booze, Amen. Sagt och gjort och vi ankom en liten etta som beboddes av en läskig spanjack med massörutbildning...
Jo, man tackar.

Vinet in, vettet ut. Nakenbad i natten here we come. 
Spanjacken var en frusen jäfel och ville inte bada. Gött tänkte vi ... och stupade i, i bara mässingen medan han stog kvar och dregglade lite lätt. 

Sedan gick allt fort utav helvete ...Swosch, plask... spanjacken var naken och i vattnet. 
I mitt huvud hörde jag ledmotivet till "hajen" medan han fort kom simmande mot mig. I samma outfit som han lämnade sin moders underliv i ... 

 

Jag simmade fort, han fortare ... Paniken spred sig och jag började känna hans hud mot mina ben ... sedan kände jag snoppen... Då skrek jag. Och simmade ...och simmade.
Kom tillslut iland. Fort som fan. Klädde på mig. Tog med mig bruden hem. 

Det slutade lyckligt. Fint som fasen. Men det kryper i mig av obehag varje gång jag ser den där spanjacken. Han skall det minsann bli skönt att slippa. 
Bland annat. 

Nej, jag säger då det... Skogen mina vänner. Där är det säkert inga snoppar! 
Håhåjaja!

 

 

Jag har en gubbe som brukar prata med mig på jobbet. Han är ungefär där i livet som vi brukar säga att det är dags för sista måltiden. Några år innan...
Han är så fin. Så fin.

Och jag får sådär ont i hjärtat ... Han verkar vara ganska ensam. Sådär som äldre tyvärr ofta har en tendens att vara ni vet. 
Det skär i mig.

 

Han är lite senil tror jag. Berättar gärna samma sak om och om igen. Det spelar ingen roll om jag har kö i kassan eller inte... Han står troget kvar och pratar. 

 

Vissa kallar honom tjatig. Gnällig. Bitter. 
Han gillar inte våra nya landsmän. Av olika anledningar. Många av anledningarna måste jag hålla med honom om. 
Det ÄR skillnad. Men mest brister det i vår invandringspolitik. 
Sedan finns det rötägg i alla dess folkslag. Det håller både jag och gubben med om. 

Jag känner lite samhörighet med gubben. Jag ser mig lite som honom när jag blir gammal. En sådan som står och skäller i kassakön och tycker att de yngre skall visa mig respekt. 
För så tycker jag det borde vara. 
Man Skall visa de äldre respekt. De har förtjänat det. De flesta av de i alla fall.

 

Varje dag han kommer in i butiken tittar han på mig genom glaset som är 5 meter från kassan. Han ler och vinkar. Och jag blir varm i hjärtat.

Varje gång han kommer fram så säger han att: Nu är det inte lång tid kvar flicka lilla... precis som att han lixom jag räknar ner tills jag skall försvinna...

Och då skär det lite igen...

 

Så pratar han om sina äldre systrar som inte riktigt hänger med längre... tomsingar som han skulle sagt. 
Precis som att han är ung och inte alls som de ... Och jag tycker det är sött. 
Jag tycker baske mig att hela gubben är söt. 
Och jag undrar vem som kommer prata med honom om morgnarna framöver. 
Jag undrar vem som kommer få se det där leendet som gör mig varm... för det är något så ärligt och genuint över det... 
Och det ärliga och genuina ser du inte så ofta i människor du random träffar nu förtiden...Det finns en mask. 

 

Jag hoppas att han har någon. Fast det verkar inte riktigt så. 
Och jag hoppas att han inte dör ensam. Och jag hoppas att någon köper en ny jacka åt honom... och hjälper honom spela på hästar när han inte längre klarar av att se ... 
Jag hoppas att någon får honom att le ... fram till sista dagen.

Det hoppas jag att alla äldre får.

 

Jag kan inte låta bli att känna lite ... skadeglädje? 
Jag tycker det är ljuvlligt att se människor i arbetskläder. Det var en del veckor sedan. 4-6 veckor. 
I alla fall för de flesta. 

 

Jag tycker det är skönt att rutinerna skall börja råda igen. Det var inte en dag för tidigt.

Det gör mig lixom på något vis lite avundsjuk att se alla dessa människor som kommer och handlar av mig ... Jordbgubbar, grillkol, folköl och strandprylar. 
Inte för det... Jag har oxå varit på stranden. Jag hade bara velat vara där lite mer. 

 

Sedan gillar jag när det är lika för alla... Ingen jobbar - alla jobbar....
(sedan att jag var arbetslös ett jävla tag det är det väl ingen som skall prata om va) 

Länge leve dubbelmoralen och allt det där... 

Nej, det är skönt att allt blir som vanligt på måndag. I alla fall för de flesta! Minsann! 

 

Och ni vet att: Nu är det snart vinter mina vänner. Fy farao, så fint det skall bli! 

God Jul! 

 

 

Frågar ni mig vad jag har gjort de senaste dagarna så vet jag inte riktigt om jag minns. 
De har mest passerat. Aningen för fort och utan att man riktigt hunnit med. 
Dessutom är jobbhelger ganska relaterat med mindre bloggeri. För när man kommer hem efter nio snåret på kvällen så är det på ett ungefär middag .. där du slår ihop alla mål du missat tidigare under dagen och sedan regerar det där satans paltkomat igen. 

Så är det oftast någon film på tv - och ni vet ju alla hur det går när Tant skall skall titta på film. 
Tant sover. Hon sover förvisso jäkligt bra. Men likt förbaskat - hon sover. 
No film, no blogg, no nothing! 

Dock skall jag tipsa om ett par av de senaste filmerna vi har kikat på. De var nämligen sevärda. 
Sedan var det ju där med att minnas vad de heter oxå. Det är ju faktiskt inte sådär lätt... 
väntalitemedanjaggooglarbara!

♣ Efter Bröllopet ♣
Alltså - skit i handlingen. Kan en film bli annat än bra om både Rolf Lassgård och Mads Mikkelsen är med? 

smaskmummelsuckmums.
Nej, just det. Herregud, du behöver ju inte ens ha koll på handlingen. 
Även fast om sanningen skall fram så gillade jag den jävligt mycket den med. Och jag grät på slutet. Det är alltid ett bra betyg. 
Det högsta betyget är att jag lyckades att (med egen tvång) hålla mig vaken hela jäfla filmen igenom. Det är väl kanske det som säger mest. 
Se den! 

 

Stephen King rulle. Gillade den. Lagom galen. Lagom äcklig. En del småskrik från lättskrämta jag.
Helt klart sevärd trots min motvilja för att se Herr Kings böcker bli till film. Det blir helt enkelt inte lika bra. Speciellt med King som faktiskt är en sådan fantastiskt fenomenal författare! 
Men denna - Har ni inte sett den och behöver fördriva ett par timmar så är den helt klart sevärd! 

 

Sådär ja, nu inser vi kanske att jag inte skall bli någon filmrecensent.

Nu är det Allsång på Skansen...  Det får bli det ... och plankstek som snälla karln fixar.

Har dock ingen koll på någon av namnen på de som är med idag ... Är jag för gammal eller ung då?

Fast nu såg jag Plura. Han är lite i kategori i med männen i ovanstående kategori. Lite förbjudet alá tantsnusk känner jag. 
Oh what the hell - alla har vi våra böjelser eller?! Och han får det onekligen att kittla lite i atteraljerna den där! 

Dags för Plankstek, allsång och film - Så vi säger väl godnatt dårå! 

 

Det är konstigt det här med fetisher. Hur tidigt dom börjar menar jag. 
Talibanen till exempel. En viljestark 4-åring med en redan rotad skofetischism. Hur gick det till kan man ju undra? 
Mamman kvävs ju i princip så fort hon kommer i närheten av en skoaffär. Jag menar, ge mig ett par kängor som håller i fem-tio år så är ingen mer nöjd än jag.

 

Jag har rensat hallen idag. Tagit ner allt som inte skall och bör vara där. Rensat bort kläder och skor som inte kommer användas innan vi flyttar. Vinterkläder från i vintras. Varför är dom inte redan borta förresten? Jag ursäktar mig med att det har varit en väldigt kylig vår! 

I talibanens hylla står det kvar 8 par skor. Jag har tagit bort fem par nu. Det blir 13 par totalt. WTF?!
3 av paren de kommer nog gå vidare till C och hennes lilla flicka. Allt som kan skänkas bort som är hållbart och i ok skick går nämligen dit!
Här är det nämligen inga småtalibaner planerade på lång, lång tid framöver!

 

Och det här med att vara ett par förresten... skitsmidigt sådär stundtals... 
Men när man är två som börjar städa ...och den ena faktiskt inte Vill städa mer... så kan man ju på något vis inte sluta. För då blir det ju att den andra är bättre... och man fortsätter.. medan man trött mantrar i huvet: 
"Det är skönt när det är klart, det är skönt när det är klart." 
För det är det verkligen. Skitskönt. 
Och vi har verkligen fått gjort en hel del idag. Men helst av allt hade jag velat kasta mig i fosterställning och sova ett år eller tre. Det var ju det där med den där tröttheten igen. 
Karln förespråkar vitaminer.... Och jag kommer mig till minnes de två tidigare karlarna som både kommit med apotekspåsar med vitaminer i olika varianter. 
Jag sade till karln att jag inte vet om jag skall skratta eller gråta. Karln skrattade och tyckte väl mest att det fanns en poäng. 
Jag spelar dum, tar en cigarett, börjar prata om något annat och hoppas att jag inte somnar mitt i meningen.

 

Andra laddar för helg. Jag laddar för jobb. Fast jag är glad - jag har hört det skall regna. 
Sadisten i mig skrattar.

Ha en fin helg mina vänner! Det tänker jag ha! 

 

 

Ibland så kan jag dansa. Oftast med 7 i promille. Men jag dansar i alla fall. 
I övriga  fall så kan det även ske om jag blir lurad. Som i det här fallet. 
Jag surade i flera veckor över att jag gått med på att se Larz-Kristerz som en god gärning. På min Födelsedag. 
What the hell was I thinking kan man ju undra?! Men den där snälla lilla flickan i mig behövde bejakas så jag trotsade alla mina fördomar och följde med ovannämnda på spelning i Stenungsund.

Sedan blev det nog både Kungälv och Borås om jag inte minns helt fel.

 

Det är något speciellt med dansband. Eller ja, med folket som är på sådana tillställningar. 
Det är så väldigt -avslappnat-. 

Det finns heller inga brats ... och inga 20-åringa blonda flickor utan varken hjärna eller tyg på kroppen. Eller ja, minimalt med tyg som det brukar vara om du går på div. övriga ställen.

 

Folk häver bärs, sjunger, skrålar och dansar som att det vore den gladaste dagen i deras liv. Och vad vet jag, det är det kanske. Men stämningen mina vänner, stämningen. Den är underbar! 
Det var nog det i kombination med att Larz-Kristerz faktiskt är helt überbra som jag föll för. 
Jag skäms lite nu men det är sant. Sedan är jag säkert lite partisk... Och jag skulle aldrig få för mig att lyssna på någon annan form av dansband... Men det här går verkligen hem. Det gör det!

 

Och jag tackar för kvällen de körde hem oss i bussen när vi råkade fastna i kungälv. Och jag tackar för att de spelade min låt bara för mig när jag fyllde år. 
Och jag tackar Malin, deras fantastiska kvinna som säljer t-shirts och annat plotter.. 
Och jag tackar för att de alltid är så jäfla glada ... Oavsett hur onyktra folk är! 
Och jag jag tackar J´s syster som hämtade oss i Stenungsund x antal timmar efter utsatt tid då flickebarnen hade det alldeles för roligt. 

 

Håhåjaja.. Så tant dansar minsann. Ofta, mycket och länge. Men det skall vara på "bonnetillställningar" där inget är så jävla krystat. Då får det fint minsann. Och helvete så kul det är.

Och jag hoppas minsann att det kommer ske snart igen! ;)

 

 

Även fast det kanske verkar så, så är inte alla dagar sådär skitfantastiska. Alla dagar är inte blå och alla dagar svävar jag inte på moln och tycker att livet är toppen. Livet är fortfarande komplicerat och jag är fortfarande jag. På gott och ont! 
Det finns fortfarande en jäfla massa orosmoln innan allt är i lås... och mitt i allt så gör det lite ont i hjärtat. 

Idag har det varit en sådan där dag. En sådan där dag då det gör lite ont att andas och man inte riktigt vet hur man skall hantera skiten. 
Man borde vara så jävla glad - helst hela tiden. För det är ju en dream come true. På alla vis.
Men mitt i den där lyckan ... för jag är verkligen genuint lycklig över flytten så känns det stundtals jävligt märkligt...

Vi snackar 8 år i Ghettot. Vi snackar om lägenheten där det skapats så jävla mycket minnen. Där jag träffat så vansinnigt många nya vänner. Där jag gråtit blod och skrattat tills jag nästan kissat ner mig.
Vi snackar om lägenheten där jag gick ungefär varje dag i nio månader och väntade på ett litet mirakel.  
Det här är miraklets barndomshem. Där hon skrattade första gången, lärde sig gå. Där hon lärde sig prata och digga till finsk musik.
Det kan inte annat än att kännas lite ... konstigt. Att bara lämna allting. Även fast det självfallet är till det bästa. Det är det ingen tvekan om. Och det är inget jag hellre vill. 
Jag önskar bara att det inte skavde så förbannat i hjärtat samtidigt.

 

Idag plockade jag ner allt som hängde på kylskåpet.

 

 

Konsertbiljetter, teckningar, foton, anteckningar, recept och allt det där ... 
För varje del jag plockade ner så kändes det som att jag plockade undan en bit av mig själv. 
En bit av mig själv som är ett avslutat kapittel. Ett kapittel som aldrig kommer åter. Som är slut. 
Och det där med avslut är svårt. Jävligt svårt. Och det gör aningens ont.

Separation är svårt och jag har aldrig varit bra på att ta farväl. 

 

Av mina uppigenom åren jävligt många flyttar ...(jag tror det här kan bli min 25:e? ) så kommer det här bli den i särklass svåraste men den bästa. Det vet jag. 
Men jag tror jag måste acceptera smärtan det kommer föra med sig under vägen?!

Så just idag. Just idag är jag inte stark!

 

 

 

Jag har vunnit ett presentkort på SF BIO á 100:- hos Paret Hårdrock, jag har varit vaken 40 timmar och sovit 11 timmar och jag har jobbat.
Jag har nästan regnat sönder, sett världens bästa Lars Winnerbäck på trädgårdsföreningen, gråtit med bästa Josefin och kissat på Avenyn. 

 

Jag har dansat, jag har skrattat, jag har bråkat, jag har klippt mig, jag har druckit öl och smugglat vin innanför byxerna. Men kanske har jag framför allt levt. Levt så in i helvete i två dagar.
Nu tycker jag att Skrotungen kan komma hem för det skaver i hjärtat och jag saknar hennes varma kramar, att hon blåser mig på magen och kommer klockan kvart i sex på morgonen, kryper tätt intill, lägger armen om mig och viskar att hon älskar mig. Om och om igen.

 

Men för att få lite annat att tänka på åker vi till stan nu, laddar med kinamat på den där vanliga kinakrogen innan det är dags att återgå till Slaveriet i några timmar. 

Sedan blir det kväll..och jag är ledig imorgon. Tack! 

 

Tack Winnerbäck - Du levererade kärlek och Magi i vanlig ordning! 

 

 

Effektiviteten flödar här i Ghettot idag. Redan klockan sex slog jag upp mina pigga, klarblåa ögon och kände glädjen spritta ur varenda jävla por i kroppen... 
Eller ok, ok.. Jag ljög kanske lite där. 
Jag gick upp då... för att klockjäveln ringde. För att jag skulle jobba. Ögonen var mer eller mindre svarta, jag grymtade och jag önskade mig själv inklusive resten av världen en ond bråd död! 

Så var det sagt.

 

I vanlig ordning började det rätta till sig på vägen till jobbet. Det brukar det göra. 
Allt som skulle strula, strulade och allt jag borde gjort hann jag nästan med. Same old där oxå alltså...

 

Och här på kvällskvisten blev det brödbak. Det luktar fortfarande gott och nybakat här inne... 
Lite trevligare än all brandrök som fortf. huserar i huset! Satans patrask - Återigen! Måtte dom döden dö! 

 

Jag har snart druckit en liter mjölk och som den lilla, duktiga flickan jag är skall jag alldeles strax ta på mig det rosa nattlinnet och krypa till sängs...:p

 

Börjar thank god inte förren elva imorgon. Att gå upp klockan 7 är på något vis inte lika blodigt! 
(även fast det svider lite i hat-nerven även då)

 

I helgen barkar det av mot Strömstad. Vi skall skriva kontrakt. Gissa vem fan som är riktigt, jävla lycklig? 

Godnatt mina små sparvar ... måtte John Blund komma och knocka Er alla snart! :)

 

 

Och här sitter jag på jobbet. Två timmar för tidigt.
Orkade aldrig lixom dubbelkolla där när kollegan övertygande sade att: Men visst, Elin... Du börjar klockan 13.
Ajjemen sade jag och var här strax innan. Tji fick jag. Bigtime!

Tji fick jag även när talibanen tyckte det var en utmärkt idé att gå upp klockan sex imorse oxå.
Not so fun tyckte mamman.
Men jävligt bra tyckte lägenheten som stinker av brandrök. Den har börjat städas och vi vädrar så in i helvete!
Men som sagt: fy fan, vad det stinker av brandrök!
Och jag kan inte låta bli att undra om det egentligen är så jävla nyttigt att vistas i?
Anyone?

 

Tack och Amen kan man i alla fall åka hissen ner till första våningen nu. Så man slipper dö ihjäl sig i trapporna. Lovely! Det var lite av en pers det där!
Man är ju inte direkt snabb och smidig som en gasell numer...(nånsin?)

 

Sedan är det lite strul med telefonen med... så ni behöver inte ringa på ett tag. I´ll let you know!

 

Men i övrigt - det går bra nu!
Väntar bara in bilder från pax och C så kommer det nog en liten bilddropp från båtresan!
Beroende på bildkvalitén.. och innehållet :)

 

Har ni en bra helg? Inga bränder? För mycket regn?

Angered - Ghettot du älskar att Hata! 
Och jag blir så in i helvete jävla trött på allt satans pack som bor här. 
Hur svårt kan det vara att använda hjärnan ibland? Lite.. bara Lite? 

 

Det här var vad jag möttes av när jag kom hem imorse...

 

...klicka på bilden för att komma till Artikeln i www.Gt.se.

 

Brand ännu en gång. Mordbrand. Hela svalen utbränd. 
35 lägenheter fick evakueras. 
Lillskrot blev brutalt uppryckt ur sängen klockan sex imorse då J vaknade och hela lägenheten var fylld med rök. 
Ut på balkongen. Stegbil och gud, vet vad. 
Dock vågade inte J åka stegbil så de fick fint stå på balkongen tills det värsta var ute...
Kan bara tänka mig hennes skräck! 

Och paniken jag fick när jag kommer hem vid niotiden och ser alla ambulanser, brandbilar och människor. 
Hela kroppen stelnade och jag kände att paniken kom kastandes över mig. 
Det var som att uppleva sommaren 2010 all over. 
Skillnaden då var att det var mordbrand i lägenheten under min och att hela min lägenhet blev förstörd. 
Alla möbler, precis alla var förstörda ... mycket av våra kläder, minnen och andra personliga tillhörigheter med för den delen.
Att vi var hemlösa nästan 3 mnd är en annan femma. 
Jag tackar fortfarande C och karln för all gästfrihet, trygga famnar och det odelade stödet de gav oss den sommaren. Det var så fantastiskt att det inte ens går att beskriva med ord.

 

Så ja, därav fick jag helt panik imorse. Efter att jag självfallet tänkt på lillskrot och J. 
De var ok, det var dom. Tack och lov! 

 

Men jag sitter här nu. Lite chockad. Aningen skrämd. 
Förbluffad över hur vansinnigt elaka människor kan vara. 
Vi bor trots allt 35 lägenheter i det här huset. Nio våningar där vi bor på 8:e. (jävligt kul utan hiss btw)

Tänk vad många som kunde gått bort, drabbats än värre? 
Hur tänker man när man gör en sådan här grej? Hur sjuk är man?
Tänker man på barnen? På de gamla?

 

Nej... Det här har varit en turbulent dag som sagt... Och jag kanske inte säga att morgonen... efter natten, inte var någon höjdare i sig den heller. Mamman hade lixom lite ont i håret kan man säga...

Så jag tror vi helt enkelt säger godnatt nu och uppdaterar mer imorgon när det kommer till både Danmark och barnkalas...

Jag är helt slut! 

 

 

Ögonen går i kors och jag vet knappt vad som är fram och bak längre. 
Thank god for big boobs så löste sig ju det problemet i och för sig! 

 

Haft en ljuvlig dag i solen med Pax. Skrattat, pratat, färgat hår och ätit mat. 
Precis som det sig bör. 
Sedan har vi lyssnat på dansk pop och Pax har konstaterat att Nick Borgen inte alls är dansk utan faktiskt norsk/svensk! Alltid lär man sig något! 

Själv avslutar jag med lite nostalgi i form av Anacrusis.

Och ja, det kommer nog kanske bilder på håret. Det är fortfarande blött och jag vet inte hur mycket det syns men återigen: We´ll see tomorrow! 

Dagen D är kommen - Danmarksdagen.
Alarmet ringer 06,15 imorgon! (skjut mig långsamt) 

Vi gick från att vara 6 stycken till att vara 3 stycken men det känns ju onekligen jävligt standard att någon backar ur. Det är varken första eller sista gången. Dock kan jag väl tycka att det är aningens tråkigt när man planerat så länge.. 
Men, men... vi skall nog rocka röven av Danmark och göra dagen oförglömlig endå! 
Jag lovar! 
Kamera är med och kommer befinna sig i högsta hugg! 

Vi kan väl dock diskutera vad som bör och inte bör publiceras efteråt kanske! 

 

Oh well... kräktrött efter lite för mycket luft tror jag. Det var mycket av den varan på balkongen där vi spenderade kvällen! 

Så sov gott mina kycklingar .... Keep posted... Imorgon smäller det :) 

//Tant Svårt Svår!

 

 

 

Mitt hår har varit svart länge. Ungefär sedan Berlinmuren föll. Om inte längre. 
Jag känner att det är lite tråkigt. Att jag behöver piffa upp det lite! 
Om inte annat så kanske det kan sprida lite glädje här i det -mörka- ghettot jag befinner mig i. 

 

Tänker tvinga Pax att åtgärda detta idag. Blekning och färgning av iaf underhåret. Man skall ju inte vara så radikal att man dör menar jag. 

Men frågan som lyder är: 

Vilken jävla färg då? 

 

 

Jomenasså, det här gick ju sketabra. Besöket för att kolla de där cellförändringarna. 
Hej och hå. Hann knappt innanför dörren innan polska underlivsläkaren slet i mina kläder och beordrade mig upp i stolen. 
Skynda, skynda, vi har bråttom!

Är det något -alla- bör veta så är det väl att man inte skall ha bråttom när man skall upp i den regionen? Oavsett vilket syfte menar jag. Det är ju änna lite känsligt. Och ganska jävla läskigt. 
Såvida du inte har 7 i promille och tror du träffat mannen/kvinnan i ditt liv. Återigen. 

 

Hoppsansa, get undressed, upp i stolen.. och som Herr Meduza skulle sagt: Vresa fätta kärringajävel... 
Det gjorde jag. I alla fall en liten stund. Tills cellprovet var tagit ... och hon ville börja knipsa i den skrikande livmodertappen. 
Då knep jag igen allt vad jag kunde och mantrade. Jag kan inte, jag kan inte... S L Ä P P N E R M I G! 
För helvete! 
Jag pallade inte! Det gick inte. Jag vet nämligen efter alla de här turerna hur ont det gör. 
Jag vet hur lång tid det tar. 
Jag vet att löften om att det skall bli två knips blir till fyra eller sex knips. Återigen. Jag kunde inte! 

Dessutom var jävligt rädd att jag skulle komma till gasa ihjäl henne oxå. Jävligt ont i magen ni vet. 
Som att: Känner man plötslig smärta så säger det lixom bara pang. 
Jävligt pinsamt dårå. Kunde inte utsätta oss för det. 

Så nej, det gick kanske inte helt efter planerna... 
Men hon tröstade, såg mitt rädda ansikte och mina skakande händer så sade hon att hon skulle skynda på proverna. Få svaren och sedan ev. boka tid på Sahlgrenska så de slänger mig under lite narkos. 
Då kan de gräva bäst de vill. 
Varsegod och välkommen in! 

 

Nej, fy fan! Jag är inte byggd för det här. I mitt nästa liv skall jag bli könlös! 

Tack och Amen! 

 

Morgon igen. Den kom i vanlig ordning alldeles för fort. 
Det är dags att slänga sig i duschen. Både mig och den lilla. Lång dag för oss båda.

 

Vi börjar dagen hos den polska Irmina där muttolajnen återigen får stå sitt kast! 
Hör ni någon som skriker så det är det bara den som skriker lite i skräck redan nu. Den vet lixom vad som väntar. 
Knips, knips! 
Leave little muttolajnen alone! 

Men vi håller i alla fall tummarna för att det inte är mer cellförändringar. Det får vara bra nu helt enkelt!

 

Avslutar med jobb till sent - Springa och hämta barn. Andan i halsen. 
Middag, Gosa, Godnatt. 
Det får räcka med det idag tror jag! 
Laddar för resten av veckan.  

 

Godmorgon Folket! Ha en fin dag!