Nu har jag gråtit klart så nu kan jag nog få ihop ett litet inlägg!

Dagen har gått i 120km/h. Som vanligt.
Hämtade Liten på dagis och tog med henne och hennes "julpåse" hem.
Då dagen har varit full av både besök, pizza, städning, julklappsinpackning, packande och annat så kom jag mig inte för att öppna påsen förrens nu på kvällen.

Inte nog med att det fanns dom finaste teckningarna däri .. men det låg dessutom världens vackraste, finaste julklapp däri!!
Jag hade inte kunnat bli mer glad och tacksam för något i hela världen!

Sanna´s mjuka lilla hand förevigad i gips!

Så nu har jag gråtit. Floder. För att jag gång på gång på gång "återupptäcker" vilken fantastisk liten människa jag varit med att skapa! Hur intelligent, vacker och försigkommen hon är.
Jag kan hålla på i evigheter. Ni som har barn förstår. Ni som inte har barn gör det Inte. Så är det bara. Man Kan inte förstå.
Den enorma kärleken. Den rena kärleken. Jag blir som tagen på sängen när dom här "rusen" kommer!

Tro nu inte att jag inte älskar och avgudar henne hela tiden. Det gör jag. Mer än något annat. Men ibland så vaknar man till lite. Lite extra om ni förstår?