Liten ser en spökplump på spårvagnen (heltäckande burka med endast hål för ögonen) och utbrister Högt och Tydligt så Ingen på den överfulla spårvagnen kunde missa henne:

Mitt i alla sjukor och allt så kan just den här vinsten verka väldigt passande! Jag menar ... extremt mycket tid har spenderats under täcket. Både för mig och Lille Skrot!

Jag tävlade hos Tumadre Teresa för någon vecka sedan och idag damp det ner ett mail i inboxen om att jag hade vunnit. Döm min förvåning. Jag hade till och med glömt att jag var med och tävlade. Underbart!

Som jag tidigare nämnt så försvann det väldigt mycket saker under branden. Bland annat väldigt mycket sängkläder. Sängkläder är sådant som är "dyrt" som vi inte riktigt prioriterat först. Så ja, det här kom fantastiskt lägligt!

Tack åter igen Teresa och HemTex!
Det var guld värt!


Och just ja, undrar ni vilket paket jag valde så valde jag nummer 3. De passar både ute hos mig och inne hos Liten ;)

Joråsåatte.. Ungen var till Salu ett tag idag. På blocket. Eller nej, inte ens till salu faktiskt. Jag slängde henne i kategorin: "Barn med 1½ meter arm som bortskänkes!"

Lämnade henne i ett par minuter i badet medan jag gick iväg med lite rentvätt. När jag kommer tillbaka har ungen fått tag i tvättmedelspaketet. Halvfullt skall tilläggas.
Det var tomt när jag kom in. Allt låg nämligen i badkaret.

Ungen är jävligt ren nu. Jag hoppas det inte är farligt. Jag har skrubbat henne, sköljt, smörjt och tittat.. men det varken syns eller verkar som att hon fått utslag.
Nojjig blir man ju endå lixom!

Hur f*n kunde armarna bli en meter längre än kroppen? Jag bara undrar? Är det bara min unge som lider av det här?

Ibland alltså.. Ibland!

Jag fick lite ont i nerverna och bestämde att det fick bli lunch hemma istället för på stan och lite sova här hemma istället för femton minuter i vagnen.
Men snart är det dags.

Mamman vs Talibanen.

Vi provar igen helt enkelt. Låt det gå bättre denna gången!

Måndag! Sällan har jag längtat så mycket! Eller jo, det har jag nog men det känns vansinnigt skönt med måndag efter den här långa helgen.
Sjukhelgen är officiellt över! Lillan är frisk igen och det återstår bara att sista rest av min feber försvinner så är vi helt ajour igen! Gött!

Solen skiner sådär fantastiskt blått och det kryper i kroppen på mig. Det har det gjort sedan skrotis kom och väckte mig vid sex imorse!
Tack älskling!

Lovade henne att åka spårvagn igår så idag tar vi oss en tur till stan. Strosar lite, fikar lite och kastar lite boll i Slottskogen. Något måste vi hitta på helt enkelt! Blir mer eller mindre lätt dum i huvudet och psykopat av att spendera en hel helg inne! Det är inte bra för varken själ eller psyke!

Hur gör NI för att ta er igenom dom här j*vla sjukhelgerna när ni är instängda?

Nej, nu är det fasen kört. Jag grinar till Hotell Kantarell. Jag ger upp!
Dags att slänga liten i duschen så drar vi! Jag har en bra känsla för den här dagen!

Ja, det vore väl konstigt om jag klarade mig hur länge som helst. Det vore det.
Men just nu är jag fasen inte stor alltså.

Kroppen har sagt upp sig, febern brinner, kräket flödar.

Jag återkommer när jag antagit mänsklig form och det slutat spruta konstiga saker ur näsan på mig!

Ynk!!

Hurra! Ett dygn tog det bara den här gången. Jag är lycklig på riktigt! Ungen är frisk, minsann! Nu skall vi bara få igång aptiten igen. Men det är vi ju vana vid!

Mamman är dock febrig och inte alls hundra. Dålig kombo med uttråkad unge och blå himmel vill jag lova. Så jag inser att vi får ta och klä på oss och gå ut i det fina vädret. Det kanske gör gott för mamman med!

Vi sov faktiskt middag tillsammans i min säng idag. Det tror jag knappt har skett sedan hon var spädis. Ack, så mysigt. Vi som bara skulle gosa lite.
Kanske ett tecken på att vi är lite trötta båda två!

Kvällen igår var vansinnigt skön om man bortser ifrån ett par kräkningar.
Film på Svt1.. som inte slutade lyckligt. Jävla skit. Jag måste erkänna att jag hatar filmer som inte har en happy ending. Det skall lixom vara så att prinsen får prinsessan. Folket överlever och hunden hittar hem. Om ni fattar. Det hände inte igår. Då gick jag och lade mig.
Innan dess var det både "så skall det låta" och "Skavlan". Jesus, jag tjänade en del "tantpoäng" igår inser jag nu!

Nej. Ut får det bli! Handla lite mera saft och keso till ungen!
Cigg till mamman.
Matlusten är väl sådär idag!

Skall se om vi får med kameran. Kanske det kommer lite bilder med :)

Njut, njut av solen mina fina... Det sägs att det här är första dagen av resten av ditt liv och allt det där!

Tar det aldrig, aldrig slut?
På riktigt börjar jag gå lite på knäna här. Ungen med misstänker jag! 

Inatt vid ett började hon kaskadspy. Nu är klockan snart 13 och hon kaskadspyr fortfarande.  
Ingenting får stanna.

Klockan ringde för tidigt imorse och det gjorde telefonen med. Eller så var det bara att jag var så fasligt, in i bomben trött. Det kan ha varit det med!
Telefonen resulterade i alla fall i att jag fick jobba.

Att behöva jobba på ett dagis jag inte tidigare varit på innebar i sin tur att jag självklart gick vilse.
Att gå vilse när man bara är ute och går är väl en grej. Helt ok kan man tycka! Har man bråttom och skulle varit någonstans helst innan chefen ringde blir man onekligen lite stressad.
Det löste sig. Men det var lite svettigt och förbannat ett tag. Jag får väl erkänna det!

Los talibanus är inne i sin 78:e trotsperiod och jag undrar ibland om jag skall bara tippa lite lätt över balkongräcket här ute.
8:e våningen. Imagine!
Herrejesus, den ungen vet verkligen vilka knappar hon skall trycka på!
Tur för henne att hon är så jävla fantastisk helt enkelt! ;)

Allt det här i sin tur innebär en trött mamma med huvudvärken from hell, ett stort behov av en dusch och en säng...
Ikväll tänker jag ignorera telefoner, fb och allt det där andra. Jag behöver sova!

Jag har dessutom gjort min grej för Showen jag skriver för så jag behöver inte tänka på det heller.
Vill ni läsa om resan Från Casting till klar Show kan ni göra det HÄR!


Jag tackar för mig och välter mig lite smått över badkarskanten och låter det rinna lite vatten över kroppen innan jag kryper till sängs!
Godnatt på Er mina fina!

Ok, jag måste faktiskt bjuda på det här. Det är ju lixom inte någon hemlighet att man bajsar. I synnerhet inte jag. Eller jo, det var det kanske men. Whatever. Det var så jävla roligt att ni måste få dela det med mig.

Appropå att ungen kan så jävla många fler ord och meningar än vad jag har koll på lixom:

Scenario: Ligger i sängen och morgongosar. Mamman´s mage tokdör. As usual!

Mamman: Sanna, ligg kvar! Mamma måste bajsa!
Sanna: Mamma, det är bråttom nu!
Mamman: Haha, vad Sade Du??
Sanna: Du måste springa mamma!

Nu!

Där dog jag lite. Och sprang. Hon är så jävla klockren!!




Bajs,bajs. Hörsa senare!

Jag råkade klicka mig in på tradera häromdagen. Liten är i stort behov av byxor. Eller ja, tights i alla fall. Så jag tänkte titta bara lite ...
Ni som känner mig vet att tradera för mig kan vara förenat med livsfara!

200:- senare hade Liten en ny regnjacka, 2 par tights, ett par mysbyxor,två tröjor och två par mjukisbyxor!
Otroligt mycket för pengarna blev det i alla fall och jag är nöjd!

Handlar Ni på tradera?

Nu skall jag nog hålla mig borta därifrån en stund. Tills jag fått en verklig överblick över vad Lillan har i garderoben som passar och inte passar! :)

Liten fick konstaterat öroninflamation på vårdcentralen. Läk ut med alvedon var domen. Och det verkar funka fint so far!
Bara för att skryta lite så måste jag säga att jag är grymt imponerad av skrotis! Hon log och skrattade sig igenom öron/hals undersökningen och stick i fingret.
Mot slutet sprang hon efter en sjuksköterska och gapade för halsprov för det hade hon minsann sett en pojke göra precis innan henne!
Det slutade med både Apklistremärke och en fin, fin ring med fjäril på!
Gissa vem som var stolt som en tupp när vi gick därifrån? :)

I övrigt var det en ganska lugn helg. Spenderade några timmar med att titta på repningar till showen jag skriver om.
Som vanligt grymt impad över talangerna där!

Liten hade bara lite feber kvar igår på dagen så hon får vara hemma en dag till och bli helt frisk innan vi skickar till dagis!
Jag tänkte vi skulle göra iordning alla garderober idag! Det ser ut som sju svåra år därinne! Trots att det inte var jättelänge sedan vi gjorde det sist!

Så nu laddar vi med kaffe, en cigg och kör igång måndagen!

Det är inte att det är jag är bitter. Jag lovar. Men seriöst, när skall alla dom här sjukdomarna försvinna? Sedan i december har det varvats snor, feber, kräk och förkylning. Nu verkar det som att det är öroninflamation på g.
Tokfeber och ont i örat. Hon slocknade av utmaning runt halv elva. Då hade hon gråtit till och från sedan innan 19.00 tiden.
Min lilla ängel!

Man är så in i h*lvete maktlös! Det gör så ont i mig att jag inte riktigt vet vart hon skall ta vägen när hon mår såhär.

Det är i dom här stunderna jag förbannar att vi inte lever svensson liv. Mamma, pappa, barn. Jag hade behövt någon som älskade henne precis lika mycket som mig. Som kunde dela min oro. Klappa, vysja, trösta. Ligga på en filt bredvid spjälsängen bara för att vara nära när hon vaknar.
Nu är det som det är. Jag vet det. Men jag kan inte låta bli att vara lite bitter.

Ååh, låt henne bli frisk bara!! Vi skulle ju göra så mycket roligt i helgen hade jag planerat! Bajs oxå! Riktigt mycket bajs dessutom!

Nu tar jag med täcket och slänger mig på golvet och vaktar liten! Överlever jag natten hörs vi imorgon!

Kram på Er! ... Och hål nu tummarna för att Liten får en bra natt och blir fort frisk!
Jag litar på Er!

Besöket på Bvc igår var all about skryt! Ungen fick så mycket beröm att jag trodde jag skulle lätta från stolen ett tag.
Nog för att Jag vet att hon är grym och fantastisk på alla de sätt men ... Det är klart det värmer att höra det från andra!

Hon pratar mer än normalt för sin ålder och bygger meningar som hon tekniskt sätt är för ung för. Hon leker och förstår alldeles utmärkt och enligt hennes mamma ibland lite för mycket! ;)

Vikten ligger lite under kurvan men med tanke på den här jädra vintern med alla dess sjukdomar och kräkningar så är det inte konstigt alls! 13.5kg väger skrotis nu i alla fall!
Längden var väl det enda som vi diskuterade lite. Eller ja, mest jag. För att jag verkligen, verkligen inte vill att hon skall vara kort. Ja, jag vet... Man kan inte göra något åt det. Men jag själv har alltid Hatat det, och därför önskar jag att hon fick bli några cm längre.
Det verkar dock inte som att det är fallet. 89cm ligger hon på nu!
Min lilla plutt!

Oh well.. hon är frisk, fin och smart. Jag nöjer mig absolut med det! Det krävs faktiskt inget mer! Jag är stolt som en tupp!

Idag skall vi fira med happy meal! Det har hon förtjänat!
Sedan skall mamman göra henne lycklig och köpa den goda drickyoghurten, ägg och tugg! Tuggummi ja! :)
Får ju mysa till det lite!


Ta hand om Er mina vänner! Nu är våren på ingång!

Jag behöver nog inte tillägga så mycket mer än vad bilden säger. Det har varit en fin dag helt enkelt.
Jobbet har varit fantastiskt och man får allt mer ansvar. I alla fall på det dagiset jag jobbade på idag. Trots att det är ett av de jag varit minst timmar på.
Personalen är super och ungarna är goa som få!

Morgonen spenderades ute med ovannämnda och jag lyckades dra på mig en solbränna! Då är det väl egentligen bara fräknarna vi väntar på misstänker jag.
Ack och ve, vad jag avskyr dom! -suck- Fräknar har man när man är 5 år. Inte närmare 30! Inte jag i alla fall! Ehm!

Efter jobb och talibanhämtning begav vi oss till Angered där vi träffade upp karln och tog oss iväg på promenad. Det är så underskattat att bara gå och prata om allt och inget. Ingen tv eller dator som stör. Inga leksaker ivägen. Ingen städning som stressar. Man kan bara njuta!
Jag kan väl kanske erkänna att kroppen är lite mör nu. Men det kan ju bero på att jag är så satans otränad med! :)

Nu önskar jag mig en lika bra dag imorgon!

Amen!

God morgon Tisdag!
Solen skiner och det är klarblå himmel ute. Hörde rykten om att det skall bli +7 grader på sitt bästa idag. Vågar man lita på det? Det vore onekligen härligt om det vore så!

Jag vet i alla fall att Liten skall på promenad till sjön och jag själv planerade utevistelse även med "mina" barn nu på morgonen!
Man får passa på när tillfälle ges. Det här vädret är onekligen nyckfullt!

När jobbet är avklarat blir det att åka ner till Angered och ta en promenad med karln. Mysa lite och röra lite på sig. Det var ju det här med att börja ett nytt och bättre liv ni vet!

Appropå nytt och bättre liv: Jodå, jag har fuskat. Ajjemen! Han med. Men vi var i alla fall överens om det.
O andra sidan får man väl alltid räkna med setbacks och sålänge själva beteendet förändras så är åtminstone jag lycklig!
Det handlar ju om att bryta vanor! Först och främst i alla fall.

Sedan är jag ju jävligt tacksam återigen att det aldrig är försent. Man får alltid en andra chans! Jag gillar det. För jag är bland dom som gör misstag. Jag vet det!
Meen... Cola en gång på en vecka är bättre än cola 6 gånger i veckan. Så är det bara!

Nej, klockan springer och solen ropar på oss!

Vi återkommer efter jobb och promenad helt enkelt!

Ha en riktigt fin vårdag mina vänner! Det tänker vi ha!

Helgen (som var väldigt lång) i korthet:
För lite sömn, en sjuk liten och och en fin söndagsutflykt med tillhörande promenad med karln till ÖB och Willy´s.
Var väl inte så mycket som följde med hem men hårfärg blev det i alla fall. Finally! Jag vet med andra ord vad jag skall spendera kvällen med!

Fick besök av Jessica som kom hit med en massa kläder till skrotis och jag är som vanligt väldigt, väldigt tacksam!! Mycket av det är för stort men vad gör väl det? Jag förmodar att barnet lär växa in i det så småningom :)

Lördagkvällen innebar mys, kinamat och tidigt i säng. Välbehövligt onekligen!

I övrigt äter jag mina vitaminer, dricker kaffe och njuter från värmen som raggsockarna Tant Jenny stickat åt mig ger!
Telefonen ringde nyss så nu sticker vi strax iväg till dagis och jobb!

Ha en fin måndag mina vänner! Måndag innebär nya möjligheter ni vet :)

När man träffar någon och det börjar bli lite "mer" så är det ju ibland förekommande att man kommer med små symboliska saker till varandra.
Men det här .. *pekar ovan* är nog en av de märkligare saker jag fått. Jag skrattar fortfarande!

Tanken bakom var dock god. Säger han i alla fall! Haha!! Jag är inte riktigt säker på om det bara är en ursäkt för att han tycker jag lider av 170 olika brister och är blek! Det kan vara därför. Oavsett så tackar jag och tar imot. Det gör jag. Man är ju inte dum! :)

Frågan som lyder är nu: Hur i hela friden kontrar man det här på ett fint sätt? Haha!

Jag kan inte annat än att känna så mycket värme och kärlek när jag ser det här klippet!
Lilla människan. Hon var verkligen liten. Min älskade lilla skrothög!

Men idag, idag fick jag svar på tal:

Jag: Men Sanna, får inte klättra på tvättmaskinen. Det vet du!
Sanna: -säger lugnt och stilla- Mamma, du är en bajs! Och fortsätter klättra.

Tack, nu vet jag vad vi har i vänte! Haha! Älskade unge!

Det är stormvarning i känslocentrat. Gamla minnen kommer tillbaka som jag inte visste fanns. Det dyker upp bilder på hållplatser jag hade förträngt.
På hållplatserna står människor med händerna fulla av minnen och av alla ord vi delade. I periferien medan mitt tåg åker förbi kan jag höra hur dom nynnar det vi kallade för våra låtar.
Trots att blandningen av musik är vacker blir den kaosartad och ganska ångestfylld stundtals.

Vad hände med att springa fort, fort förbi? Att göra sig döv för runtomkringet? Att skrika så högt att inget annat hörs. Att blunda så hårt att inga minnen slipper in igenom. Vad hände, frågade jag?

Jag andas stötvis ut. Pressar ut luft genom lungorna. För att inte glömma syresätta kroppen. För att det inte tycks gå naturligt just nu. 1, 2, 3 tryck. Upprepa procedur.

När fan föll jag? Vad fan hände?

Och den sedvanliga stora frågan: Är det den här gången tåget kör över mig eller får jag åka med en hållplats till?

En stressig fredagmorgon med på tok för mycket koffein lugnade till slut ner sig när jag och lilla satte oss på tåget till Uddevalla.
Ett litet stopp var inplanerat. En öl hos Tanten Tanya innan jag skulle rusa tillbaka till Göteborg för en oplanerad kväll.
Nog tusan blev kvällen oplanerad! Jag stannade kvar i Uddevalla helt enkelt.

Vi spenderade timmar under en fläkt i ett mörkt kök tjötandes om allt och ingenting. Kom fram till att vi är ganska gamla och tråkiga båda två. Men jävligt roliga. Kanske framför allt väldigt lika på många områden.

Det dök upp lite mer folk och i småtimmarna satt vi och spelade gitarr medan mitt hjärta höll på att explodera bara för att allt vara så jävla vackert och enkelt och jag inte riktigt kunde minnas när det var så sist.
Så...normalt?!

Jag vet inte hur många gånger vi sjöng "kom älvor", jag vet inte hur många öl vi drack och jag minns inte riktigt när Sebbe plockade fram basen. Men jag minns alla skratt och alla märkliga samtalsämnen. Jag minns att acorden fastnade under revbenen och att livet var så in helvete perfekt.

Jag vaknade med samma känsla som jag somnade. Blev serverad kaffe i ett kök jag önskar var mitt och blev följd till ett tåg som tog mig till Göteborg för att träffa andra fina människor.

Lördagkvällen spenderades med Thomas. Vi pratade. Pratade, pratade och pratade. Efter tre olika krogar men inte för många öl började lamporna tändas och vi förstod att det lutade åt hemgång. Vi vandrade hand i hand samtidigt som vi pratade lite till innan vi avslutade med några öl, Ani di Franco och en 90" säng.

Söndag. Som de brukar vara. Lilla fina människan kom hem och jag blev hel igen. Lite starkare och lite bättre. Promenad i solen med den där pojken blev det visst med ... Medan liten gick och sjöng om allt hon såg och hittade ...
Det är då livet är lite för vackert, lite för bra och man nyper sig i armen. När man fortfarande inte fattar att man är vaken.

Nu är det måndag. Jag fånler fortfarande. Och frågar ni hur helgen var så titta bara en extra gång!


Så lyssnar vi på den här idag va? Visst, gör vi!

Jag har ju för bövelen fått flera paket. När Thomas kom i torsdags hade han med sig denna vackra tavla till mig.
Han sade att han inte kände någon den passade lika bra på ... Och att han inte kan tänka sig att se den hos någon annan.
Jag är berädd att hålla med.
Jag är nog den där folkölsfantasten nummer 1. Det vet alla som känner mig. Jag avgudar och älskar drycken och dricker oftast den framför något annat om det nu skall vara alkohol.

Från och med idag är det dock slut med onyttigheter igen. Tills antingen jag eller Thomas bryter och gör ett misstag.

Ingen alkohol, chips, cola, smågodis!
Inte för att jag äter smågodis men... Beach 2015 her we come! ;)

Tack fina T. Jag blev superglad och skall vårda den ömt!

Som jag har väntat. Ni har ingen aning. Inte ens tanten som skickade paketet har en aning. Tant Jenny det vill säga. Kloka, ljuvliga människa!

Jag som alltid är så frusen nu förtiden. In i märgen. Jag går alltid i raggsockar. Sover med raggsockor. Ofta i "Kejsarens nya kläder", men raggsockarna är på. Alltid.
Nu är det hål i mina.
Då stickar tanten nya och skickar till mig. Det har bara tagit ett par år. Men fy farao, vad fantastiska dom är! Jag har inte tagit av dom sedan jag fick dom i torsdags tror jag! Ha!
Jag är lite kär tror jag.

Jag har faktiskt dom finaste vännerna. Jag behöver inte säga det igen. Ni vet redan. Allt dom ställer upp med. Från raggsockar, hjärtslag, utskällningar, kaffe, joursamtal och andetag! Det kan inte bli bättre! Inte det minsta!

Förresten så skickade tanten med sin underbara väska som jag dregglat över dom sista gångerna vi träffats. Den är så mig, helt enkelt!
Hjärta!

Vi avslutar med att säga Tack. Tack för att du alltid finns där! Med allt vad det innebär. Allt från gamla blåa dagböcker, en flaska rött på ett motellrum, ambulansfärder, en förhoppning om att lyckas få mig konvertera till vegan och tusen andra saker!

Jag tar helg nu. Lämnar lilla skrot hos mormor. Åker någonstans och andas. Jag vet inte i vilken stad ännu. Med vilka människor.
Det finns så många fina över allt. Tiden är begränsad.
Kanske slutar det med beslutsångest, ett block och en petflaska vin på centralen där jag kan betrakta människor och drömma mig bort.

Det resulterar nämligen ofta i det. Jag är väl inte riktigt som andra.
Jag njuter av den där ensamheten. Den där tiden ensam när man kan rensa hjärnan. Inte behöva vara rolig, inte behöva konversera.
Ja, jag gillar mitt eget sällskap ibland helt enkelt.

Men vafan, vi får väl se.
Jag antar att det slutar med att jag söndag morgon ligger i fosterställning. Förhoppningsvis på mitt eget köksgolv med blåmärken bredvid ögonen, adrenalinet fortfarande dunkande i kroppen och musiken sjungandes i öronen. Hög på livet.

Nu skall jag bara bestämma mig för om det kommer bli Cornelis eller någon annan som sjunger.

Men nu åker jag! Ha det finast älskade vänner och njut av ledigheten ni som inte åker på jobb!

Under tiden jag i panik sväljer ett par koffeintabletter, klär på mig och kammar håret. Samtidigt. Skrålar jag till den här. Gör det ni med vet ja!