Änglarnas orgie klämde flickan till döds!

Nu minns jag, återigen exakt varför jag inte tillåter mig själv att medvetet somna på dagen. Mardrömmarna.
De där extremt verkliga mardrömmarna som skrämmer livet ur en.
När man vaknar andfådd, med hjärtat i halsgropen. Den där känslan av skräck som kommer sitta i hela dagen. Att man lever kvar i drömmen. På trots av att man Borde veta att allt bara är en dröm.

Jag kan inte säga så mycket. Ni kommer förmodligen tycka att jag är helt sinnesrubbad. Det kanske jag är förresten, vad vet jag?
Men det var en dröm dels om M. Om fina vackra M och den åt helvete komplicerade relationen som är. Fast mest kanske om Livet. Jag har inte hunnit att analysera så mycket ännu.

Vi befann oss i något stort jävla hus alá slott ute i skogen. Gud, vet hur många våningar och rum det kan ha varit.
Ena sekunden satt vi en magisk trädgård och pratade, andra sekunden befann vi oss i någon orgie i något rum med 10 meter till tak och med ett gäng änglar som var med oss.
Änglarna stog på varandra, i en tornformation. Efter en stund fick jag reda på att det låg en flicka under änglarna. Hon hade klämts till döds.
Men hon såg vacker och fridfull ut där hon låg.

Två män... (jag tror jag vet vilka det är irl) Skapade en del konflikter. Den ena sade sig vara min arbetsgivare. Han hade tydligen hittat mig full någonstans. Vi hade världens längsta telefonsamtal medan jag låg i någon kupé av något slag och inte kunde röra mig. Efter en stund insåg jag att han fanns och att det var mannen jag älskade.
I huset fanns en känsla av död och tomhet, så även i kupén.

På färden... som gick med tåg. Förbi alla mina gamla hemstäder i både Norge och Sverige blir jag varse om tiden. Att det inte längre är kväll eller natt. Jag inser att jag inte minns riktigt vem som passar liten, men att jag måste hem. Klockan är på förmiddagen och allt blir bara hemskt. Jag måste hem, hem till min lilla flicka som behöver mig.

Någonstans under den där tågfärden nu, så vaknade jag. Och trodde klockan var kvart i sex. 17.47. Men den var vara 12.47.
Kroppen står i alarmberedskap. Den är inställd på stress och en inbyggd panik.
Jag inser att jag kanske fortfarande inte är helt vaken. Och jag är jävligt skärrad.

Jag minns en del av de viktiga samtalen jag förde i drömmen. Jag skall skriva ner dom med. Men inte här. Det var dom för privata för. Men jag tror jag måste börja med lite saker. Som förmodligen påverkar mig mer än vad jag tror.

Helst av allt skulle jag vilja fly nu. Det vill jag alltid när saker kommer för nära. Obehagligt nära. Skrapar hål på huden som blir till vätskefyllda blåsor.
Bildar var. Någon gång måste dom tömmas. Är det nu?

Just nu är det Skevt. Overkligt. Ensamt. Jag längtar efter Liten. Någon som kan plantera mina fötter på jorden igen.
No more daytime sleeping.


Hur analyserar man det här då? Hjälp mig!

Ja du Elin, snabbanalys. Den lilla flickan som offras, offret som måste göras..... För att frid skall infinna sig. Tror du vet svaret själv. En inre resa..... Nej vet du, du behöver ingen analys, men är så rädd för svaren som du redan har...... Hör av dig om du vill

Stor kram, ta hand om liten, ni behöver varandra

Hej vännen. Oj...du har massor att ta tag i..men det visste du ju.Att möta sej själv och de demoner som man själv har skapat kring olika händelser gör att man många gånger har svårt att urskilja vad som verkligen har hänt osv..man lixom bygger upp minnen som egentligen inte finns uatn man har skapat dessa utav en enda anledning...självbevaresedriften...att ta tag i en händelse som skett kanske som mycket ung har säkerligen varit en sak som ett barn inte skall behöva gå igenom..Att bryta gammla vanor och byta miljö kan göra susen vännen..men du kan inte rymma ifrån dej själv hur mycket du än vill..Men det där vet du ju redan.Änglarna..att du drömmer om änglar betyder att det pågår en kamp..änglar är fighters..både på ont och gott..Att flickan som är död(så som du tolkar det) är någon som du säkerligen vet mycket väl vem det är..Att änglarna har tagit gestalt utav personer som du vet vilka dom är har olika orsaker..en god och en ond gestalt..Vill igentligen inte snacka i formen god och ond...då båda två kan vara lika omvänt..ont kan göra gott..och gott kan göra ont..egentligen är det samma sak och energier...men Elin...flickan är du..där dog du? När tappade du ljuset? Ditt ljus finns kvar och du dog egentligen inte min vän...Du försatte dej i paus..kan uppfattas som död...Om jag säger så här..Backa bandet vid kusten..det hände något där som du inte vill skall komma upp till ytan..Någon har svar att ge dej bara du vågar och vill..Innan du mött dej själv och frontat dej själv med allt det innebär så kommer ditt undermedvetna fightas som fan för att inte släppa på spärren..dit som nyckel finns..och det e bara du som kan ta dej dit.Du har flera "hjälpare" som försöker ge dej lite tips genom dina drömmar..kan vara mycket svårt at tolka deras budskap och med den självförsatta försvars posetion som du har skaffat dej genom åren så kommer det att bli tufft..mycket tufft..men du kommer att finna din väg in..dit..som kan vara ditt ljus..Just nu är ditt ledljus din dotter..Borde ge dej en hint om att hon gör saker samma som du utan att du har lärt henne det..Hon vet saker som du aldrig skulle ha berättat för henne...Hon ser bortom dina ögon..Mitt råd till dej är...VÅGA utamna dej själv..ge dej själv möjligheten till att bestämma vad som har hänt och inte...inte vad degklumpen mellan axlarna har skapat som en illusion för att skydda något som gjort ont eller gör ont..Släpp tyglarna..Våga vännen..Jag personligen har kommit en bra bit på min väg att hitta mitt ljus..men än e jag inte där..hittils har jag arbetat med mej själv nu i snart 18 år...lång tid..men vem säger att allt skall gå lätt...Ingen..men det kommer vara värt allt arbete..det känner jag på mej...Ta vara på dej nu och hoppas att du hittar något användbart utav det jag skrivit...Kramis <3