Grodan ... Här kommer vi!
För två år sedan, när talibanen var ungefär lika liten som på bilden kom dagen för hennes första dag på dagis.
Då - i 2009 var jag livrädd. Herrejesus, så in i bomben rädd jag var. Det kändes som att slita hjärtat ur bröstkorgen och säga att: Här. Ni är väl försiktiga? Det kan så lätt gå sönder.
Jag menar: Lämnar ni bort hjärtat till främmande människor?
Den dagen stog jag mest i ett hörn medan tårarna trillade ofrivilligt och förrädiskt ner över kinderna.
Separationsångest überalles. Vi hade knappt spenderat någon tid alls utan varandra. Någon timme här och där.
Jag kände mig - övergiven.
Ungen var toklycklig. Hon kunde (läs:ville) inte på den tiden. Hon var 13 månader och kröp fortare än andra ungar sprang. Jag lovar. Jag minns det väldigt väl nämligen!
Men det har gått bra. Över all förväntan. Ungen utvecklas i en rasande fart. Än har hon inte brutit varken ben eller armar och mig veterligen inte varit i slagsmål.
Dock har hon blivit biten 3 gånger.. varav två ganska illa.
En pojke bet henne precis bredvid ögat och halva ansiktet svullnade. Andra gången bet samma kille nästan hål i armen på henne!
(Ja, jag har funderat på att bita tillbaka och fråga hur det känns. Jag är hemsk, jag vet det!)
Imorgon är det dags igen. Dagis. En ny avdelning, med stora barn!
Hjälp. Help. Hilfe! Alla vet det där med egna barn och andras ungar. Ungar kan vara så jävla elaka!
Och det är nya fröknar. Unga sådana. Kan dom något? Har dom egna barn? Och framför allt: Kan dom ta hand om Mitt? Kan dom ge henne rätt värderingar? Utveckla hennes förmågor?
Aj, aj, aj. Mitt mammahjärta!!
Jag skall följa med imorgon. Sedan skall jag ha ett väldigt nära öga på dom. Det skall dom veta minsann!
Paranoid? Jag? Nej, vad pratar ni om?
Hejdå Fjärilen. Tack för den här tiden. För allt ni gett min lilla flicka i bagaget! Ni har varit fantastiska!
Hej Grodan - Kommer ni någonsin kunna leva upp till allt det här?
//Hönsmorsa aka paranoid och jävligt blödig!
känner igen din känsla, minns hur det var när jag lämnade min första på dagis, i skolan, på fritis...
Konstigt nog tycker ungarna det är helt okej och trivs dessutom med allt som händer.
Det kommer att gå bra. jag lovar.
KRAM
Jag förstår precis... Jättefin text Elin, nära och med mammahjärtats innerlighet..
Hej vet precis hur du känner, kände lika dant när min stora började på dagis, och den 15de börjar hon ny avdelning med större barn. så kommer vara lika dant som för dig. tror vi bara är väldigt beskyddande mammor. paranoida? nää vad snackar du om? :P
kram på dig
Mitt barn och andras ungar...stämmer nog på de flesta föräldrar :)
jaaaa hon är helt enorm!! och så duktig och smart? vart i hela kommer de från hehe?:P de är alltid ja som har roligast! va vi än gör hahah. allt bra med er annars?
