Jag sitter här och försöker definiera vänskap och kommer fram till att det är så jävla svårt. Rättare sagt: Vissa vänskap är enkla och okomplicerade medan andra är en jävla svår balansgång. Just nu vet jag varken ut eller in.
Men jag tror och hoppas jag gör rätt. Jag tror det.

Jag har en vän. Jag vet inte riktigt vad jag kan kalla det längre för det har flutit så in i helvete mycket smutsigt vatten under broarna sista åren.
Hon har funnits för mig, precis såsom jag har funnits för henne. Sena nätter, tidiga morgnar. In good and in bad.
På senare tiden jävligt mycket bad.
...We always have our memories...

Jag har försökt att finnas det här sista året. När den här människan gått från den ena krisen till den andra. Från svält, till självmordsförsök till raseriutbrott.
Men jag undrar lite: Vad i hela jävla friden kan jag göra när människan nekar till hjälp? När det endast är her way or the highway?
Att jag skall sitta och se på att hon förstör sitt eget och andras liv. Maktlös.


Det gör så jävla ont att se hur hon bryter ner sig själv i bitar som jag inte har en chans att limma. Någonsin.

Jag har mitt eget private hell och Mr.Karma som sparkar mig i bröstkorgen varje dag. Som jag varje morgon försöker lyfta på så att jag ens kommer upp ur sängen. Jag har min lilla människa som kräver sitt och jag har ett jobb att sköta. Deltid i alla fall.
Är det då så att jag måste finnas varje gång det kommer "kris-samtal"? Natt och dag. Jag förstår faktiskt inte vart jag skall finna energin.
När jag inte får en syl i vädret, när människan inte lyssnar. När det i slutändan alltid är Jag som skall dra åt helvete, när det är jag som är boven, den svartsjuke, den som aldrig ställer upp.




Kanske gör jag fel? Kanske är jag en dålig vän? Kanske borde jag försökt mer. Men jag har inte mer kraft.
Jag vet inte om jag gör åt helvete fel och sviker. Det är ett fruktansvärt svårt beslut helt enkelt!
Men det måste göras .. det är gjort ..

Hur Fan definierar NI vänskap? Hur gör man?