Och under sängen satt Satan och log....
Kaffet är svalnat sedan en timme tillbaka om inte mer. Jag trycker apatiskt på play om och om igen på "En herrelös hund". Jag har fastnat. I både tiden och tanken.
Det är sådana där dagar igen. När det blåser mer inne än ute och man inte riktigt vet om man skall skrika eller gråta.
Det är inte det att jag inte lyssnar,
det är bara så svårt att höra dig när skriken inuti sliter mig itu!
Jag hittar inga ord. Det känns som att dom ligger inkapslade i var någonstans mellan halsen och revbenen. Pulserar. Gör det svårt att andas. Som en ständig påminnelse. Du lever, Elin. Andas in. Andas ut. Annars tar syret slut. Kom igen nu. Kämpa.
Och jag kämpar. Lite till. Och lite till. Den eviga kampen. Den som aldrig tar slut. Den där ångesten blivit mer vän än fiende efter att vi spenderat så alldeles för många dagar tillsammans. Ungefär så många att vi snart kan dela efternamn.
Jag går ut och tar med mig Liten till stranden en stund. Tar med hink och spade och gräver ner ångesten i den blöta sanden för en stund.
Bygger sagoslott och hittar magiska trollspön. Kastar förtrollningar av lycka över oss.
Det kanske funkar denna gången. Det kanske det gör.
Om inte annat så återkommer jag ikväll. Som vanligt. Som jag alltid gör. Ni vet nog.
Kommentarer
Åsa
Kram! Ta hand om dig! ♥
Tanya
Men hur är det gumman?
Jen
Plutt! Detta låter inte bra...vart är du nu?
I övrigt så diggar jag den fräsha bilden jag fick av varet och allt det andra inkapslat... myys! :P
Fick ditt mess och ringer snarast! Love u a lot, lot, lot! <3
joanna- att leva med Aspergers syndrom!
Hej jag heter Joanna är är 23 år.
När jag var 14 år fick jag diagnosen Aspergers syndrom och nu bloggar jag öppet hjärtat om mitt liv med diagnosen och allt vad det innebär för att folk ska få mer förståelse och insikt för hur det är att leva med ett dolt funktionshinder.
Så besök gärna min blogg:)
kram
Trackback
