Jag är nästan obesegrad mästare i Arga leken nu....

Och här är jag ... och där är ni... som troget fortsätter kika in trots en jävligt usel uppdatering på sistone. 
Jag har lixom varit lite upptagen. Med det där barnet, den där karln, de där vännerna och det där jobbet och det där ...livet. 
Men nu får vi hoppas det blir om än -lite- lugnare med lite färre timmar på jobbet och lite mindre möten inbokade. Vi säger så. I alla fall ikväll!

 
Det har varit helg. Jävligt skönt. Jävligt behövligt. Men i vanlig ordning är man ungefär tröttare idag än vad man var när fredagen kom. Det är märkligt det där. 
Men det är klart. Man är ju optimist. Laddar till tusen, kör och stupar på måndagen. Det är tur jag är ledig helt enkelt! 

Fredagen innebar massa jobb. Till sent. Egentligen ingen dag värd att nämna. Jobba, äta, skita, sova. Och ett par öl eller sju på vägen hem. Det var kanske inte så jäfla smidigt. Men det är väl sådant man lär sig av eller nå´t. Eller inte. Det är tanken som räknas har jag hört. 
(inte blåmärkena på kroppen)

Inte lika pigg som en nötkärna på lördagen men likväl alert åkte vi ut till skogen. 
Träffade de fina, fina människorna och bara njöt av att andas frisk luft och lyssna på -ingenting-. Hur fantastiskt är inte det egentligen?
Naturen är faktiskt jävligt bra! 

Vi grillade, pratade, rökte för mycket, och lekte arga leken. Ungefär hundra gånger. Skrattade så vi grät och det bubblade lite lycka i venerna. 
Jag är nästan obesegrad mästare i Arga leken nu. Blev bara slagen en gång. Av Mikael. Men det var säkert fusk. Det kan ha varit när Ann sjöng "Lilla Snigel".
 
Och tillochmed syrsorna var där och spelade för oss och gjorde kvällen komplett. 
 
Det var nog sista gången på länge vi satt på den altanen nu. Det skaver lite inombords och det känns lite sorgligt. 
Man vet att det blir lite svårare att ses i framtiden ... om än inte omöjligt... Men det är lite vemodigt. 
Det där lämnandet.. 
 
Och så har vi träffat Mikaels ankbäbisar. Vore fint att ha en egen liten ankunge. Det är synd att dom växer så satans fort. De är nämligen pretty scary i vuxet tillstånd.. 
Frågade om jag kunde ha en till låns några veckor men misstänker att det inte var någon hit varken för Mikael eller karln. 
 
Ungen har stormtrivts i vanlig ordning. Charmat de flesta, fått en jäfla massa presenter, gjort hyss och bus och idag avslutade vi dagen med blåbärs och lingonplock i skogen. 
Det är såhär livet skall levas mina vänner. Det är det här man blir lugn och trygg i själen av. 
Ja, minsann! 
 
Nu skall jag som den tant jag är slänga mig i soffan, ta fram broderiet, vänta på plura och en relativt tidig kväll! 

Imorgon är det banne mig så jäfla dags att städa det där s*tans förrådet! 
Så var det sagt. Kan inte tas tillbaka! 

Hur har ni haft det mina vänner? Är ni tillbaka från semester? Plugg? Lever ni? Mår ni bra? 
Är ni med mig? 

Muuuuuuuu - som älgen i skogen skulle sagt! Och Godnatt! 


Och tack Ann, Lina, Kenneth, Mikael och Ronny för alla skratt ni gett... Ni är fantastiska! ♥
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0