När man ser livet passera...
Har gått igenom tusentals bilder. Flyttat dom från Skydrive till en extern hårddisk.
Hujedamig vad det känns lättare i hjärtat nu. Jag lovar!
Jag har ju som en del av er gamla läsare vet haft en del datorkraschar. Allt försvinner.
En bit av hjärtat. För en med så jävla dåligt minne som mig så blir det - en del av livet, som försvinner.
Det är ju mina minnen vi pratar om.
Mina pusselbitar.
Att titta igenom de här korten idag gjorde mig både glad, ledsen, varm och sorgsen.
Så mycket som har hänt. På bara några år.
Det känns som en livstid. Som flera olika liv.
Ibland undrade jag om det verkligen var jag.
Jag såg en flicka med sorgsna, svarta ögon som kravlade på botten.
Som levde på lånad tid och förbjuden lycka.
Jag såg förnekelse. Förträngelse och fasa. Samtidigt som jag minns de vackra. Det som var fint. För det var mycket fint även då. På sitt konstiga, vridna vis.
Man kan väl kanske säga att det inte var helt på rktigt? Eller så var det precis det, det var.
För man levde. Precis just då. I nuet. Från hand till mun. Från dag till dag. Och man visste aldrig vad som väntade .
På den tiden trodde jag inte jag skulle överleva. Eller så var de ni andra som inte trodde det?
Jag var upptagen med allt annat. Jag hann inte riktigt känna efter. Jag ville väl helt enkelt inte.
Det var på den tiden en övernattningsväska bestod i en tandborste, varma koppen, samarin, treo och ett par rena trosor i handväskan och en bag in box i handen.
Men någonstans där bland alla bilder så blev ögonen varma. Glada. Trygga.
Jag såg inte längre lika jagad ut.
Jag blev gravid.
Livet ändrades. Människor sållades bort. Prioriterna blev annorlunda. Livet vändes helt upp och ner.
Där någonstans började jag se mig för mig.
Jag var någon jag var tvungen att ta hand om.
Sedan har det gått i vågor. Det gör allas liv. Ingen har det väl någonsin helt perfekt?
Man drömmer alltid om det man inte har.
Mina ögon blev aldrig lika svarta och sorgsna igen.
Jag är tacksam för alla minnen. Jag är tacksam för alla bilder som förevigat dom.
Men jag är glad att de är just minnen.
Jag är tacksam för det livet jag lever nu.
Det går åt rätt håll och jag känner frisk, ren luft under mina vingar.
Och idag ... just idag ler jag och har hopp i ögonen!
Puss på Tant! Hoppet är det sista som överger en som grodan sa.....;)
Er tröst i natten
Friskare, soligare och varmare kommer det helt klart att bli! Gnistan i ögonen lyser nog lite skarpare för var dag som går sånär som på dom dagar som råkar vara så kallade "skit dagar".
Angående pappa-situationen.
När barnen var framåt 3 år började de undra lite smått. I takt med att de har blivit äldre har vi pratat om det mer. I början räckte det med att lyssna på deras frågor och kort och enkelt svara att "nej, din pappa bor inte med oss".
Ju äldre de har blivit, så har diskussionerna istället handlat mer om hur olika familjekonstellationer ser ut; en del barn bor med mamma och pappa, andra bor med bara mamma, en del bor ibland hos mamma och ibland hos pappa, vissa barn har ett syskon, medan andra inte har det, några barn kan ha två mammor, eller två pappor... Ja, du hajjar. Poängen är att alla familjer är olika och det finns inget rätt eller fel. Mina barn är tacksamma över att få bo med mamma och ha ett syskon. De accepterar det. I och med att vi har pratat om just familjekonsellationer, så har de knappt frågat om eventuella träffar, vart han bor osv.
Ett mamma-råd är att låta barnet fråga, prata om det lite i taget i takt med att barnet växer och kan hantera informationen bättre, och att aldrig smutskasta någon.
Så vackert skrivet, så naket, utlämnande och så mycket du rymde i själsligt textsnitt mellan raderna.. Jag tycker du ska skriva en bok.. kan man tinga första exemplaret, signerat och klart...? :) Kram
GN: Du är för snäll min vän i Norr. Så alldeles för snäll! Jag önskar jag kunde. Men det är det där med orden som fastnade och tankarna som far ikring för mycket. Det blir helt enkelt ingen ordning.
Sedan är det väl förmågan med .. Jag är inte riktigt där. Men tack för att du tror. Tack för dina varma ord! Kram!
