När nerverna börjar ge vika ...

3 veckor tog det. Kanske någon dag mindre. Det var den tiden det tog honom att få tag i mitt nya nummer. 3 jävla veckor!

Jag frågade -igen- hur han hade fått tag i det...
Han skrattade lite och svarade: "Men Elin, du vet att jag alltid hittar dig. Du skall bara vara glad att jag inte kommer hem till dig!" 


Och jovars, jag är jävligt tacksam. Tro mig.
Men jag är -jävligt- trött på det här.
Ända in i själen faktiskt!

Tar det aldrig slut?

Låter så fruktansvärt vidrigt att jag har svårt att tänka mig in i hur det skulle vara att ha det så som du.

Hoppas du fick mitt mail och at du förstår...



Ha en trevlig fredag.

Kram

Men älskade sötnos! Vad fruktansvärt jobbigt för dig. :( Nu tycker jag att du ger ett nytt nr till mig och enbart mig. På så sätt får han aldrig tag på det. :D

Puss puss i massor



Ps. Släpp efter lite på tummar och tår så du inte får amputera en massa kroppsdelar snart, det kan bli lite trist. ;)

Men hej! Det var längesen! Hur är det med dig? Vet inte riktigt vad jag ska tycka och tänka om ditt inlägg. Vad hemskt...



Och tack så hemskt mycket, vad fin du är :)