Jag är i behov av en ensam promenad i regnet och stormen.
Jag behöver rensa, skrika och falla ihop på stranden en stund.
Jag behöver syre.
Jag behöver sjö.

Jag hade behövt åka hem. Till mitt hav. Mina berg. Just nu känns allt övermäktigt!

Men istället gör vi som vanligt. Biter ihop, ler och går jävligt fort så ingen ser sorgen i ögonen!