Midsommarhelgen - Den halvnakna sanningen...




Midsommarhelgen kom och gick. Alldeles för fort.
Den var sådär vansinnigt perfekt som bara helger vid havet och där man hör hemma kan vara.
Man andades för en stund i långsammare takt och hjärtat skenade inte lika mycket som det gör här i Ghettot.

För en sekund kunde man släppa allt det där som får själen att mögla likt ruttna matrester.

Jag fick träffa min VackerC. Den bästa av dom bästa. Jag fick snusa på hennes alldeles lilla, ljuvliga nya bäbis Luna och Lillskrot och LillaC lekte så fint, så fint!
En bit mat, dans runt midsommarstång och strömavbrott hann vi oxå med innan det var dags för oss att åka vidare.

Kvällen vigdes åt en rymning till havet och klipporna. Ligga och lyssna på surrande, glada campinggäster långt i bakgrunden. Lite strilregn. Lite tid för eftertanke.
Sådan där tid som läker det där ruttna i själen vi pratade om.

Jag blev hämtad av lillebror med flickvän ett par timmar senare. Medtagen till en husvagn med musik och trevliga människor. Några nya, några gamla ansikten...

Hittade även en trubadur som spelade på strängarna i min ryggrad. Sådär att man skälvde till lite för att det kom så många minnen. Så mycket man hade glömt. Nära.

Hur länge festen varade vet jag inte riktigt. Lillebrors mamma agerade taxi.
Jag somnade med en vacker röst i örat som fick mig att tänka framåt.

Jag vaknade varm och svettig i en liten stuga. Kvavt. Med solen lysande in genom fönstret några timmar senare. Strax efter åtta på morgonen.
Jag och hundkräket delade på en 80" säng. Lillebror och flickvännen hade den andra.
En stuga på ungefär 10 kvm. Det var klaustrofobiskt en stund. I alla fall tills jag hittat mina tillhörigheter och kunde smyga mig ut och slänga mig på verandan med ansiktet mot solen, smygdricka lite på en ljummen 7up och röka 3 ciggaretter på raken innan jag gick hem och duschade och började bli människa igen!

Jag fortsatte njuta resten av helgen. Lekte med Lillskrot som var ett hemskt lyckligt sommarbarn just där och då. Mamman var oxå hemskt lycklig. Ovärderligt!
Planer smids om att flytta tillbaka. I sakta mak. Jag behöver tro. Jag behöver hoppet. Jag kommer klara det. Snart! Det måste jag.

Stannar jag här kommer jag förtvina. Hamna i fosterställning. Naken och trasig. Jag tänker inte låta det ske! Aldrig igen!
Så nu planerar vi .. Lever på minnen. Andas samma luft som i helgen!

BABYSTEPS!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0