talibanmorsa i jeans, svart tröja, håret i halvknut och en lång spik i läppen...
Skitbra att ha barn. Älskar att ha barn. Jättemycket. Nästan alltid. Men kanske inte hela tiden?
Som igår till exempel: När talibanen skulle på 5-årskalas. Då tyckte jag inte det var jätteskoj alls.
Jag är som bekant inte så överdrivet jättesocial av mig. Det kan man ju tycka är ok.
Sedan är jag defenitivt inte jättesocial när det kommer till nya människor. Nya människor skrämmer ganska mycket skiten ur mig. Precis som nya situationer. Ny mat.
Saker som kan få min mage att kuka ur skrämmer bokstavligen talat -skiten- ur mig.
Här snackar vi inte nervös mage här snackar vi en mage som härjar värre än bomberna i irak när den ser vissa saker.
Behöver jag säga att vi utan förvarning fick serverad en s t o r tallrik med tortillas, kyckling, sallad och att det var typ dränkt i dressing?
Man kan lixom inte med att tacka nej då. Då äter man. I alla fall hälften. Hoppas att man hinner hem innan det brakar loss så att säga. Jag klarade mig minsann, det gjorde jag. Men tänk er paniken. Sedan kändes det väl lite sådär när man kom in oxå...
Barnet i fråga är av utländskt ursprung. Så var även alla släktingar som var där. De har en lite annan -dresscode- kan man säga.
Klänningar, spets och jag vet inte vad.
Picture this - stressad talibanmorsa i jeans, svart tröja, håret i halvknut och en lång spik i läppen. Jovars, man fick ju uppmärksamhet. Det fick man. Jättemycket.
Av alla de typ 10 kvinnorna som satt stelt i soffan fick jag jättemycket attention. De vek inte med blicken en sekund. Undrade för en sekund om de trodde jag var där för att kidnappa barn eller sno tv´n?!
Döm av min förvåning när mamman i familjen blev -S T Ö T T- när jag ville gå hem efter två timmar.
Det var väl inte riktigt min tanke.
Ljuga sig lite - springa fort som fan ut och börja andas igen.
Min lilla, stolta prinsessa...
Mamman var lite rörd. Det skall erkännas det minsann.
Nu hoppas vi att nästa kalas blir lite mindre panikartat.
Jag skall i förväg förvarna om att jag har en magsjukdom som gör att jag inte kan äta. Alls.
kan.bara.dricka.kaffe!
Men vi väntar lite med nästa kalas va? Ja, det gör vi!
Vi säger så!
Mat de var då något nytt. :) Körv m brö brukar de bli OM de bjuda på annat än fika. Jobbigt läge.. härligt Det ser ut :) nöjd tjej :) puss tezz
Ha ha ha!
Garvar när jag läser! och känner igen mig när det kommer till tankarna angående min egen förmåga att vara social!
Jag hade tuppat av jag.
Tur att du höll ut så prinsessan fick en lyckad stund=)
Ha en fin tisdag!
Kom att tänka på din fråga för en tid sen. Vi är sex i familjen. Sambon har två barn sen tidigare förhållande.
Så när alla är hemma är vi lite fler runt middagsbordet=)
Tezz: Jag hade ä l s k a t korv med bröd! Jag lovar! :p Men ja, liten var nöjd och det är ju huvudsaken! :)
Helen: Skönt att man kan roa någon i alla fall. Jag var på något vis inte lika road! host :)
Tuppat av? Låtsades att jag andades i en påse i två timmar - in, ut, in, ut...
Och du skulle sett hur vi sprang därifrån. Haha! :)
Men jaha. sex stycken. Då förstår jag. Jag fick det bara inte att gå ihop innan! :)
Ha en riktigt fin dag!
