Igår kväll var jag sådär glad. Ni vet.. Känslan när man ler och livet känns ganska ok?
Jag gjorde mig redo för sängen och såg fram emot en dag där jag bara skulle ta hand om mig själv och lägenheten innan jag skulle hämta dotra på dagis.
Kanske få lite sol och frisk luft oxå. Det vore ju skönt!

Men poff, pang sprack illussionen... En busvissling på telefonen signalerar att det kommer ett sms...Det kom från karln som befinner sig på andra sidan sjön...Gulligt, tänkte jag... (mitt dumma jävla fån!)
"Älskling, glöm inte bort att du har tandläkartid imorgon"

Det var som att sticka en kniv i magen på mig. Hej ångest. Hej, falla ner i mörker och ramla runt i djupa dalar. Fan, där gick ju hela den dagen åt helvete.
Nej, de kommer nog kanske inte göra så mycket. Hoppas jag. Jag behöver penicilin först. Men jag är ju så in i helvete rädd. Och tänk OM ...han kommer på att han måste göra något? Det är inte så jävla lätt att springa därifrån med ett ton slangar och skit i munnen. I promise.

Men ok, det var väl bra av karln. (♥) Jag hade förträngt det. Jättemycket. Men jag vill, vill, vill - verkligen inte!

Jaja, det kanske kan bli trevligt efteråt. Kanske kan sitta lite i solen i Los Angered. Ta en take away kaffe. Skriva lite. Ladda inför helvetesveckor med plugg. Och den sena jobbhelgen.

Det blir nog bra det här. Om inte annat kör jag upp borren i rectum på Mr tandläkare! Beware!

Nu: Mer kaffe och profylaxövningar!