07 ~ Mitt finaste ögonblick




Jag vet att det förväntas att jag skall skriva om när Sanna föddes. Och jo, det var mitt finaste ögonblick. Utan tvekan. Men om man bortser från det så finns det ett annat ögonblick jag vill dela med Er.

Min 21 födelsedag!

4 februari - Pattaya, Thailand.

Jag hade kanske varit där en vecka. Två. Jag hälsade på pappa.
Jag var lycklig, njöt av livet. Av värmen från både solen och folket. Mest av allt att få vara med pappa. Att få dela dagar, kvällar och nätter. Att spontant få klappa honom på kinden. Att få höra honom spela piano innan vi gick och lade oss på kvällarna. Jag grät mycket. Av både lycka och sorg.
Sorg över det som varit och det som jag visste skulle komma.

Han var så fasligt sjuk min pappa. Jag visste att det skulle vara sista gången jag fick träffa honom. Det är svårt att pendla mellan Sverige och Thailand.
Trots diverse sjukdomar levde han livet till fullo. Det han ansåg berikade Hans liv, det gjorde han. Varje dag.
Kanske inte lika mycket, eller lika ofta men han gjorde det.

Vi var ute hela nätterna, vi satt på uteserveringar och vi såg de mest fantastiska stjärnklara himlarna.
Det är något speciellt med luften utomlands tror jag. Den fyller lungorna på ett annorlunda vis. Med kraft. Och lycka. I alla fall mina lungor.

Mest tid när vi inte var hemma spenderade vi på "Raymonds bar". Raymond var en kille från England som flyttat till Thailand för tio år sedan. Han hade sin underbara fru och sin lilla bar på Soi 8.
Det var inget annorlunda denna kvällen. Vi var där, Raymond var där, bandet var där, flickorna i baren var där och allt var som det skulle ...

Medan pappa som vanligt drack sin shandy och jag min Heineken så blev allt svart. Kolsvart.
Jag var nog redan bitter på den tiden och började genast svära om jävla Thailand och deras satans defekta el-system...
Jag blev fort tyst kan jag erkänna... Ut från barlokalen till uteserveringen där vi satt så kom alla flickorna, Raymond, frun och en del andra gående. Sjungandes!

På en stor rullbricka stod världens finaste tårta jag någonsin skådat. Med levande ljus.
Make a wish.. Jag blåste. Och önskade.
(att livet alltid skulle vara så jävla vackert!)

Jag tackade, log och grät. När pappa så reste sig, skålade och sedan gick fram till bandet och sjöng "My way" med Frank Sinatra grät jag så hjärtat skulle brista.
Jag visste att jag såg allt det här för sista gången. Nu Verkligen hörde jag sångerna, kände hans värme och den totala kärleken han kände för mig.

Senare blev det buffé och mer dricka. Raymond hade köpt den stora nallen till mig som ni ser på kortet ovan.. Blommorna fick jag av Lao. Min styvmor.
Folk som gick förbi på gatan kom och gratulerade och jag hörde födelsedagssången flera gånger den kvällen.
Bandet.. som jag fått en fin relation till spelade wonderfull tonight och allt var precis sådär magiskt som det skall vara en kväll i Thailand.
Jag skulle aldrig ha velat ändra någonting. Inte ett ord. Inte en mening. Inte ett andetag.

Det var en kväll av så mycket känslor att jag är tacksam att jag inte exploderade. att jag hade med mig alla inälvor hem igen.
Det var så ..mycket. Så mycket sorg och glädje på samma gång. Så många års inbyggda känslor. På något vis blev alla mina frågor besvarade den kvällen.

Jag slog mig till ro med min och pappas relation. Det som hade varit har varit. Nu förstår jag honom.

Det var det vackraste, finaste ögonblicket i mitt liv.
Jag kommer vårda det minnet tills den dag jag dör...

Det är för det här man lever.
Hela. jävla. tiden!



Kommentarer
Ann

Nu fick du mig att gråta, jäkla människa. Så vackert Elin.

2010-12-09 @ 10:07:02
Martina

Bah,nu började jag också böla, bögigt. Finafina Papi!

2010-12-09 @ 10:38:46
URL: http://queenofparanoia.blogg.se/
Tezz

åååh detta va det finaste minne jag någonsin läst <3

tårar från den bölarsjuka

(tack för att du gång på gång är på mig med din bloggadress så jag inte missar allt, läsa bloggar ligger liksom inte förmig längre men din är guld.)

2010-12-09 @ 10:45:15


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0