Det kan väl inte vara nyttigt?

Det är fasligt vad fort man vänjer sig vid saker.
Som att inte sova ensam. Bland annat.

Min säng som aldrig har känts för stor är plötsligt mil bred. Kall. Och jävligt ensam.
Jag inser att jag kanske har fallit. Lite för hårt och lite för fort.
Det är onyttigt. Hälsofarligt.

Jag saknar honom. Minsann. Herergud, lyssna på mig. Jag har blivit en fjant. En mes.
En sådan där jag ser ner på.

"Men Herregud, kan du inte sova två nätter själv eller? Vad fan är ditt problem? Din tönt!".


Jag är där nu. Jag skäms! Hårt! Vad fan sker med min jävligt hårda image nu lixom?

Nej. Jag biter i det sura äpplet. Erkänner att så är fallet. Jag saknar. Imorgon är det jag som går och kramar lite på honom på jobbet. Det gör jag. Minsann.

För vet ni vad?

Jag är en fjant!

Tack och godnatt!

Jävligt fjantigt faktiskt! Dock är jag glad att du för en gångs skull fallit för någon vettig:)

HAHAHAHA välkommen in i fjantarnas underbara värld ;)

Åh va roligt med en man!:D Och tack för sjukdomspeppet rara du! Mår faktiskt mycket bättre idag!:) Kramen

sv: jaa dom är tokiga dom där små galningarna haha.. man får sej allt ett par goa skratt!:D

sv: hehe ja jag trodde jag va gravid igen jag också ett tag.. men gjort tester och känner mej inte riktigt gravid ändå. Va hos fröken doktor idag och visade sej att jag ahr infektion vid min spiral i livmodern!:( Jäkla skit. Men skönt att veta va de är och nu har jag fått piller att knapra på heh.